Vad har vattenkvalitet med guldfiskens överlevnad att göra?

08 mars, 2020
Har du någonsin undrat hur guldfiskar lyckas leva så länge? Nyckeln till guldfiskens överlevnad är deras förmåga att anpassa sig till vatten av låg kvalitet.

I följande artikel tar vi en närmare titt på kopplingen mellan vattenkvalitet och guldfiskens överlevnad.

Guldfisken är en av de fiskar som det är enklast att hålla i akvarium tack vare dess förmåga att anpassa sig till olika klimat och dess motstånd mot olika sjukdomar.

Den har sitt ursprung i Östasien och blev populär som prydnadsfisk för flera hundra år sedan: först i Europa och sedan runt om i världen.

Lite fakta om guldfiskar

De vanligaste varianterna av guldfisk är mellan 15 och 30 cm lång och kan väga upp till ca 3 kilo. Men i mer naturliga förhållanden och större områden kan dessa djur växa sig upp till tre gånger större.

Deras kroppar är korta och ovala, med långa fenor och stjärt, vilket gör dem till utmärkta simmare.

Guldfisken är en ganska liten medlem av karpfamiljen och finns i en mängd olika nyanser av orange, röd, gul, svart och vit. Ljusa och skinande färger kan indikera guldfiskens hälsotillstånd.

Dessa vattenlevande djur kan leva under ganska lång tid. Faktum är att de kan leva i upp till 5 eller till och med 10 år om de får den vård de behöver.

Dessutom kan vissa guldfiskar överleva mer än ett decennium om de får bo i en mer naturlig miljö, som till exempel i sjöar eller dammar.

Guldfisk i ett akvarium.

Guldfisken är en mycket resistent art

Guldfisken är ett sötvattendjur som inte kan leva i salta hav eller vatten. I naturen föredrar guldfisken de grunda delarna av laguner och floder med långsamt strömmande vatten.

Dessutom anpassar den sig bättre när det finns ett överflöd av vegetation och det vatten som den bor i har mjuk botten. Guldfisken tenderar att stanna nära stranden.

Men denna art kan även överleva under mindre gynnsamma förhållanden. Den kan till exempel överleva i förorenat vatten eller vatten med låg syrekoncentration såväl som vid låga temperaturer.

Andra fiskarter skulle inte kunna överleva under samma förhållanden.

Guldfiskens överlevnad i vatten med låg syrekoncentration

Guldfisken är en art som kan överleva perioder av anoxi i flera timmar eller dagar. Den kan med andra ord överleva i förhållanden där de har lite till inget syre under kortare perioder.

Biologiskt så har denna fisk mekanismer som minskar dess energibehov vid ogynnsamma förhållanden, som låg syretillförsel.

Denna process är känd som metabolisk depression och består av att betydligt minska djurets metabolism. På detta sätt behöver guldfisken mycket mindre energi för att hålla sig vid liv.

Under metabolisk depression genomgår denna fisk en serie fysiologiska förändringar:

  • Dess kropp producerar ungefär tre gånger mindre värme
  • Glukogenreserver i levern och hjärnan ökar som en energiproducerande molekyl
  • Den samlar inte upp giftiga metaboliska avfallsprodukter eftersom dess muskler förvandlar mjölksyra till etanol och koldioxid så att de kan utsöndras i vattnet genom dess gälar

 

Ett stim av olika sorters guldfiskar.

Guldfiskens överlevnad i låga temperaturer

Dessa typer av små karpar kan motstå mycket låga temperaturer, inklusive iskallt vatten. Detta tack vare en serie fysiologiska mekanismer som de vi nämnde ovan och deras beteende under vintersäsongen.

När temperaturen sjunker kan guldfisken begrava sig under lera och överleva under en tid. Den går in i ett mindre aktivt tillstånd men upprätthåller tillräckligt med hjärnaktivitet för att hålla sig vaken i sin naturliga miljö.

Detta djurs specifika ämnesomsättning, starka anpassningsförmåga till sin miljö och förmågan att reproducera och leva ett långt liv gör att alla arter av guldfisk har spridit sina fenor över planeten.

Det finns många fall av ägare som “tröttnat” på att ta hand om sina guldfiskar och istället släppt ut dem i parker och sjöar.

Som ett resultat av att få leva utan utrymmesbegränsningar så har guldfisken växt sig till en mycket mer omfattande art.

Och med tanke på att guldfiskens hälsa inte är kopplad till speciella omgivningar eller skötsel så har den blivit en mycket typisk art i våra omgivningar.

  • Marshall E. Ostrow. Pet Manual: Goldfish (Barron’s Complete Pet Owner’s Manuals), 2003.
  • Carassius auratus (Linnaeus, 1758). Pez rojo.
  • Volodymyr I. Lushchak, Ludmyla P. Lushchak, Alice A. Mota, and Marcelo Hermes-Lima. Oxidative stress and antioxidant defenses in goldfish Carassius auratus during anoxia and reoxygenation, 2001.
  • Hill, Wyse y Anderson. Fisiología animal, 2006.