Laboratoriemöss som modeller: det perfekta djuret

Deras fogliga natur och biologiska likheter med människor innebär att möss ofta används i experiment.
Laboratoriemöss som modeller: det perfekta djuret

Senaste uppdateringen: 12 september, 2019

I över ett sekel har människor runt om i världen använt laboratoriemöss som modeller för medicinska tester och experiment.

De här små gnagarna är nära besläktade med husmusen (Mus musculus) – ett djur som har vant sig vid att leva i nära kontakt med människor, vars hem förser den med både skydd och mat.

Vill du veta varför dessa djur är perfekta för användning i experiment? I dagens artikel kommer vi att berätta varför möss är den valda djurmodellen.

Det är trots allt tack vare dessa djur som forskare har gjort stora framsteg när det gäller att bota allvarliga hjärtsjukdomar, immunbrist och cancer.

Vad är djurmodeller?

Man använder ofta djurmodeller inom livsvetenskaper som medicin eller biologi.

I själva verket har människor använt djur i experiment sedan innan de antika grekernas tid, förutom under medeltiden då de lagar som den katolska kyrkan införde förbjöd vanhelgande av döda kroppar.

Tidigare genomförde forskare experiment på både djur och människor. Införandet av Nürnberg-konventionen efter andra världskriget förbjöd dock användning av mänskliga tester i utvecklingen av nya läkemedel.

Vetenskapsmän har sekvenserat genomen från alla djurmodeller som man använder i experiment, vilket tillåter forskare att extrapolera resultaten från en studie och tillämpa dem på andra djur, inklusive människor.

Enligt US National Defense Research Committee definierar man en djurmodell som:

“En levande organism där normativ biologi eller beteende kan studeras, eller där en spontan eller inducerad patologisk process kan undersökas, och där fenomenet i ett eller flera avseenden liknar samma fenomen hos människor eller andra djurarter.”

Man använder laboratoriemöss som modeller för människan.

Användningen av djurmodeller tillåter forskare att ha en större förståelse för biologi och patofysiologi för sjukdomar som drabbar både människor och andra djur.

När allt kommer omkring kan mycket av forskningen på laboratorier också tillämpas inom veterinärmedicin.

Varför laboratoriemöss som modeller?

Forskare använder en mängd olika djur i vetenskapliga experiment: möss, råttor, kaniner, hundar, grisar, får, grodor, flugor, apor osv. Men den djurmodell som man använder mest av alla är möss – i över 50% av fallen .

Det finns många orsaker till att möss är den djurmodell som man väljer:

  • Som däggdjur är deras biologiska processer mycket lika dem hos en människa.
  • Tiden mellan en generation möss och nästa är mycket kort.
  • De anpassar sig lätt till livet i laboratoriets djuranläggningar.
  • De är små och lätta att hantera och blir inte lätt stressade av mänsklig kontakt.
  • Förutom människor så är möss ett av de däggdjur som man har gjort mest genetisk forskning på.
  • Det finns många olika stammar av möss. Detta gör dem perfekta för studier av genetiska mutationer som cancer.
  • Det är den enda djurmodellen vars stamceller framgångsrikt har odlats in vitro.
  • Efter att ha studerat laboratoriemöss i mer än ett sekel har människor nu omfattande kunskap om deras biologi, genetik och beteende.

Tack vare laboratoriemöss har forskare lyckats göra stora framsteg i utredningen av autoimmuna sjukdomar och cancer.

Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa djur är kännande varelser, med sina egna behov och en väl definierad och välkänd etologi.

Detta kanske intresserar dig
Kloning av djur: för- och nackdelar med denna metod
My Animals
Läs det My Animals
Kloning av djur: för- och nackdelar med denna metod

Kloning av djur är ett av de vetenskapliga framsteg som skapat mest kontrovers på senare år. Men vilka är för- och nackdelarna med denna metod?



  • Benavides, F., & Guénet, J. L. (2003). Manual de genética de roedores de laboratorio. Principios básicos y aplicaciones. Madrid: Universidad de Alcalá de Henares.
  • Dávila, A. G. (2008). Breve historia de la experimentación animal. Lecturas Singulares, (6).
  • Real Decreto 53/2013, de 1 de febrero, por el que se establecen las normas básicas aplicables para la protección de los animales utilizados en experimentación y otros fines científicos, incluyendo la docencia
  • Zúñiga, J. M., Muriana, J. O. y J. T., Marí. (2008). Ciencia y tecnología del animal de laboratorio. Sociedad Española para las Ciencias del Animal de Laboratorio (SECAL).