4 Hot mot narvalar

Dessa valar har inspirerat legender om havets enhörningar. Men numera ökar hoten mot narvalarna.

Valar är ett levande minne av förhistoriska tider, då jättar vandrade på jorden och simmade i haven. I dag är många av dem hotade. Specifikt så utgör hot mot narvalar en överhängande katastrof, inte bara för dem utan också för hela världen.

Narvalar, som på 1500-talet terroriserade fartyg på Arktisexpeditioner, faller nu offer för sin stora specialinriktning och klimatförändringar. Vi ska nu lära känna denna situation lite mer ingående.

Narvalars egenskaper

Narvalen (Monodon monoceros) är en odontoceti, det vill säga en tandval. Den tillhör familjen Monodontidae, som endast består av tandvalen och vitvalen (Delphinapterus leucas). Den lever i vattnen i Arktis och Nordatlanten.

Det mest utmärkande kännetecknet för denna art är den långa spiralformade tand som hanarna har och som kan vara upp till 2 meter lång. Utan denna tand är kroppslängden cirka 4,5 meter och ett vuxet exemplar väger mellan 1 till 1,5 ton. Experter framhåller att denna tand är användbar för att vägleda ekolokaliseringens ultraljud.

Först trodde man att narvalens tand var användbar för att göra hål i de tjocka isarna i Arktis. Det finns dock andra hypoteser som vi inte kan utesluta. En är att de använder den för att imponera på honor, och den kan också ha andra sexuella användningsområden. Utan tvekan finns det fortfarande mycket vi behöver ta reda på om detta vattenlevande däggdjur!

Narvalar livnär sig på fisk och kräftdjur från havsbottnen, de dyker ner mot den i högst en halvtimme och kan nå ett djup på 800 meter. De äter utvalda arter: torsk, sill, hälleflundra, skrubbskädda och lax. De söker sig vanligen till kusterna på vintern och beger sig ut till havs på sommaren.

De är flockdjur som lever i grupper om 5-10 individer, men på sommaren kan hundratals samlas. De har en mängd olika vokaliseringar, bland annat ekolokaliseringsklickar och olika visslingar, som de modulerar för att känna igen varandra.

Är späckhuggare ett hot mot narvalar?

Späckhuggare (Orcinus orca) är de mest utspridda valarna i världshaven. De tar sig dock inte alltför långt in i de arktiska områdena, eftersom de kan förirra sig under de tjocka islagren och drunkna eller förlora sin ryggfena. I och med den upptining som klimatförändringarna har orsakat har de dock fått en möjlighet att söka efter nya byten.

En ny studie visar att ett bestånd på mellan 136 till 190 späckhuggare tillbringade de varmaste sommarmånaderna vid den norra delen av Baffin Island i Kanada. Mellan 2009 och 2018 livnärde sig späckhuggare på upp till 1 500 narvalar varje säsong. Eftersom de samarbetar när de jagar är dessa rovdjur kapabla att döda så pass stora djur som narvalar.

För närvarande räknas dessa valar inte som ett av de verkliga hoten mot narvalar, åtminstone inte på kort sikt. Experter menar dock att vi bör fortsätta med att övervaka situationen. I takt med att upptiningsprocessen fortskrider kan späckhuggarna komma att röra sig allt längre norrut.

Hot på grund av den globala uppvärmningen

Alla vet att Arktis håller på att smälta. Konsekvenserna av detta är dock så många, och påverkar saker och ting på så många nivåer, att det är svårt att verkligen förstå vad som händer. Detta är några exempel:

• Arktis som det är kan försvinna: Till skillnad från Antarktis, som består av en landyta, är Arktis en gigantisk isbit som flyter i havet.
• Upptiningen ger upphov till en progressiv höjning av havsnivåerna, vilket hotar att drastiskt minska kontinenternas yta.
• Förändringarna i havstemperaturen förändrar havs- och atmosfäriska strömmar. Detta resulterar i onormala väderhändelser över hela planeten.
• Utsläpp av växthusgaser som har ackumulerats i permafrosten är också ett hot.
• Återuppkomsten av sjukdomar: Upptiningen av ett renkadaver 2016 ledde till att mjältbrand återuppstod.
• Ett varmare klimat har konsekvenser på alla nivåer i livsmedelskedjan. De första arter som kommer att påverkas är de alger som lever under havsisen och som är en viktig del av kosten för många arter som lever i Arktis.

Narvalar påverkas i hög grad av dessa förändringar, eftersom deras anpassningsförmåga är begränsad. De är mycket specialiserade till sin livsmiljö. Nu får du lära dig hur klimatförändringarna påverkar deras liv.

1. Förlusten av livsmiljöer är ett av de största hoten mot narvalar.

Ju mindre is, desto mindre beboelig yta har dessa däggdjur. Deras utflykter under den täta inlandsisen verkar vara en strategi för att fly från rovdjur och mänskliga faror. Ju mindre is det finns, desto mer utsatta är de för faror.

2. Mänsklig aktivitet

Den minskande isen har frilagt oljefält, vilket lockat prospektörer och entreprenörer. Dessutom tränger fiskerinäringen alltmer in på narvalarnas och andra havsdjurs territorium, vilket påverkar vattnen och berövar på dem deras föda.

Ljudet från båtarnas ekolod stör ekolokaliseringen hos valarna i området. Många narvalar fastnar också i fiskenät eller dör när de kolliderar med båtarnas propellrar.

3. Förändringar i istäcket

Temperaturförändringar påverkar strukturen på isytan. Narvalar brukar hitta områden där de kan komma upp till ytan för att andas. På grund av dessa förändringar förekommer det dock fler fall där dessa valar fastnar under islager som inte fanns där tidigare och drunknar.

Som du kan se är hoten mot narvalar, som i sin tur även påverkar andra valar, ett av de största bekymren för miljöorganisationer och en stor del av den mänskliga befolkningen. Men för att sätta press på de organisationer som ansvarar för miljöskydd behöver vi inte bara tänka på narvalarna – vi människor drabbas också av upptiningens konsekvenser.

Aldrig tidigare skådade snöfall, torka, bränder som varar i månader. Allt detta är ytterst ovanligt och de flesta människor vet att något har gått snett med jordens klimat under de senaste åren. Lösningen på klimatförändringarna är en fråga om ren överlevnad, snarare än att kunna fortsätta med att beundra naturens underverk.