Fläckkuskus: egenskaper och livsmiljö
Det finns många djur i trädtopparna, men lika många av dem hittas inte i våra naturhistoriska böcker. Detta är fallet med den klätterpungdjuret fläckkuskus, ett trädlevande pungdjur som i likhet med skunken kan avge en illaluktande lukt för att avvärja rovdjur.
När man tänker på trädlevande pungdjur dyker det sällan upp många idéer exempel, förutom då kanske koalan. Här är ytterligare ett bevis på att naturen gömmer överraskningar för alla som väljer att gå bortom begränsningarna i den allmänna kunskapen.
Taxonomi och kännetecken hos fläckkuskus
Fläckkuskus ( Spilocuscus maculatus) tillhör familjen Phalangeridae och ordningen Diprotodontia. Även om den ofta förväxlas med en primat är den faktiskt närmare besläktad med pungråttan.
Den är ett pungdjur som väger 3-6 kilo och är ungefär en halv meter lång. Hanarna är större än honorna, men detta är inte det enda tecknet på könsdimorfism: Hanarna är vita med rödaktiga eller bruna fläckar, medan honorna helt vita.
De har också en gripsvans som gör att de kan klamra sig fast vid trädgrenar och röra sig med större smidighet. De har också korta, starka lemmar, med femfingriga händer och starka klor för att kamma sig och klamra sig fast vid trädstammarna.
Habitat
Djuret är hemmahörande i Australien och Nya Guinea, där det lever i skogar och djungler i både vått och torrt klimat.
Många av förväxlingarna kommer från denna samvaro.
Även om det är en allätande art är kosten för Spilocuscus maculatus i huvudsak baserad på blad. Den äter helst ormbunksblad, klätterväxter eller fikus. Den tenderar att vara selektiv och föredrar unga skott och blad.
Mer sällan kan den påträffas då den konsumerar omogna frukter, särskilt kokosnötter. Den äter också frukter från växter i familjen Pometia, och dessutom små ryggradsdjur och insekter.
Beteende
Fläckkuskus är nattaktiv och uteslutande trädlevande. Under dagen sover den i skogsvegetationen, där den gömmer sig med hjälp av lövverk så att rovdjur inte kan hitta den.
Det har också dokumenterats att de aldrig tillbringar tid tillsammans, utom för att para sig. Varje individ är solitär och har sitt eget födosöks- och viloplatsområde. När de möts försöker de ofta driva bort varandra aggressivt, särskilt om de båda är hanar.
De kommunicerar genom en repertoar av rop och vokaliseringar. Det finns inte mycket forskning om detta, men visslingar, gnissel och klick har dokumenterats. Honorna skapar ett specifikt rop då den är villig för att hitta en partner.
Fläckkuskus: reproduktion
Den här arten har ingen specifik parningstid, utan de parar sig under hela året. Hannarna parar sig med flera honor (polygyni) och detta är den enda gången som de delar utrymme med andra exemplar.
Kullen är vanligtvis inte stor eftersom tillgången på föda i området påverkar den fläckkuskusens reproduktionsförmåga. De parar sig vanligtvis bara en gång om året och får inte mer än en avkomma.
Honorna har en brunstcykel på 28 dagar.
Honans dräktighetsperiod varar mellan 20 och 42 dagar. Vid tidpunkten för födseln stannar ungen kvar inne i pungen och suger tills den är tillräckligt stor för att komma ut. Detta sker vid 5-7 månaders ålder. Därefter bär mamman sin avkomma på ryggen tills den blir självständigt.
Bevarandestatus
Spilocuscus maculatus befinner sig för närvarande i ett tillstånd av minst oro (LC) enligt IUCN. Populationen är stabil och är inte fragmenterad. Den är dock indexerad i CITES bilaga II.
Även om populationen inte verkar vara hotad är experter oroliga för den på grund av en blandning av faktorer. Den första är den låga reproduktionshastigheten med endast en parning per år när resurserna tillåter det. Den andra är lokalbefolkningens jakt för att konsumera dess kött och sälja deras delar.
Lyckligtvis lever flera exemplar i skyddade områden där experter kan studera dem och utöka sin kunskap om arten.
Detta kanske intresserar dig
