Grå Jättekänguru: habitat och egenskaper

Den gråa jättekängurun delar egenskaper med andra besläktade arter, t.ex. den röda jättekängurun eller dess västra släkting. Vill du få reda på mer om den?
Grå Jättekänguru: habitat och egenskaper

Senaste uppdateringen: 07 oktober, 2021

Australiens lokala fauna omfattar bland annat den grå jättekängurun. Detta pungdjur är besläktat med andra däggdjur såsom Wallaby och andra arter som ingår i Macropodidae-familjen. Det är ett fascinerande djur som är värt att lära sig lite om.

En föga känd detalj om ordet “känguru” är att vi använder det för att beskriva samtliga arter i denna grupp. Vanligtvis använder man det dock för att hänvisa till de större arterna inom denna grupp av växtätare. Vill du veta mer om dessa djur? Vilka egenskaper skiljer den gråa jättekängurun från dess släktingar? Läs vidare!

Den gråa jättekänguruns habitat

Den gråa jättekängurun bor längs Australiens södra och östra kuster (samt på Tasmanien). I dessa områden kan man hitta de här pungdjuren i en mängd olika miljöer, från skogar till gräsmarker.

Alla ekosystem som bebos av kängurur kännetecknas av två huvudsakliga zoner: en där det ofta regnar och en annan som klassificeras som halvtorr.

Grå jättekänguru

Fysiska egenskaper

Innan vi går in på de fysiska egenskaperna hos denna östliga art vill vi nämna att det också finns västliga jättekängurur. De sistnämnda ansågs vara en underart till den art som vi pratar om här, men de har numera definierats som två skilda arter.

Av denna anledning har man klassificerat den östliga arten som Macropus giganteus och den västliga arten som Macropus fuliginosus. Den östra grå jättekängurun omfattar i sin tur två underarter som särskiljs beroende på deras geografiska spridning:

  • Australiensisk: Denna underart kallas M. giganteus giganteus.
  • Tasmanian: Underarten betecknas som M. giganteus tasmaniensis.

Båda underarterna har olika färgmönster som varierar från grått till brunt på överkroppen och vitt på de främre nedre delarna. Eftersom de är tvåbenta djur är det som tur är enklare att identifiera dem med bara ett ögonkast.

Dessutom kan man hos denna art observera en tydlig sexuell dimorfism mellan hanar och honor. Närmare bestämt kan hanar vara dubbelt eller tredubbelt så tunga som en hona, samtidigt som de till storleken är över en meter höga, men aldrig över två meter. Honorna däremot når en maximal höjd på bara en meter.

Svansens längd mäts separat från resten av kroppen och skiljer sig också åt beroende på kön. Hos hanar kan den mäta 109 centimeter, men hos honor stannar den vid 84 centimeter.

Det mest slående särdraget hos den här arten är dock marsupium. Bara honor har denna påse, som möjliggör för ungarna att fullborda sin utveckling. Dessutom fungerar den också som skydd, eftersom den gör att ungarna kan gömma sig för rovdjur.

Artens beteende

En känguru är ett socialt däggdjur som vanligtvis lever i små grupper bestående av en dominant hane, 2-3 honor, deras ungar och 2-3 unga hanar. Man har observerat att de undviker de varmaste timmarna på dagen och att de kommunicerar genom att avge en serie karakteristiska ljud, så kallade klickningar.

Den gråa jättekänguruns föda

Liksom resten av arterna i familjen Macropodidae utmärker sig bestånden av den gråa jättekängurun genom att uteslutande vara växtätare. Följaktligen livnär sig dessa pungdjur på olika typer av växtkällor som blad, buskar, trädbark och olika växtarter. De undviker att äta torrt gräs eftersom det är svårt att smälta det.

Den gråa jättekänguruns fortplantning

När våren kommer och sommaren börjar är det dags för den gråa jättekänguruns fortplantningsperiod. Övriga känguruarter förökar sig däremot under hela året om förhållandena är gynnsamma.

Under dessa månader beter sig medlemmarna av denna art på ett repetitivt sätt. Till exempel slåss känguruhanar mot andra hanar genom boxning eller andra aggressiva beteenden. Med dessa ageranden försöker han visa sin överlägsenhet.

Av alla hanar är den dominerande hanen den som har flest möjligheter att para sig med en brunstig hona. Vad gäller uppvaktning beter sig många känguruarter på samma sätt: hanen gör klickande ljud och skakar på svansen och huvudet för att visa sin dominerande ställning i hierarkin.

En märklig evolutionär strategi hos kängurur är den så kallade embryonala diapausen, där utvecklingen av zygoten avstannar och övergår i ett tillstånd av letargi. På detta sätt ser honan till att zygoten växer vidare när förhållandena är de rätta.

Bevarandestatus

Sist men inte minst bör man notera att bestånden av grå jättekänguru är stabila. På grund av det klassificeras pungdjurets bevarandestatus som “Livskraftig (LC)” av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

Man tror att det finns cirka 2 000 000 exemplar som lever i det vilda idag.

Sammanfattningsvis är den gråa jättekängurun en art som är endemisk för den australiska kontinenten. Den skiljer sig i specifika detaljer från sin västra artfrände, men vi måste klargöra att båda känguru-arterna (och alla djur i allmänhet) är viktiga för trivseln i den omgivning där de lever.

 


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.



Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.