Har du hört talas om den asiatiska vildåsnan?
Det faktum att den asiatiska vildåsnan fortfarande förekommer i naturen bekräftar att våra tama åsnor fortfarande har vilda släktingar. Till skillnad från den tama åsnan är detta djur större och har mycket mer karaktär.
Denna art har funnits med oss genom historien och har spelat en viktig roll i alla delar av världen.
Lär dig mer om den asiatiska vildåsnan
Dessa varelser är även kända under benämningen halvåsnor. De liknar afrikanska vildåsnor, men med skillnaden att de har små öron och inte några ränder. De tenderar också att vara rödaktigt eller gulaktigt bruna.
Trots åsnans rykte om att vara envisa och långsamma, så löper den asiatiska vildåsnan väldigt fort. Det kan handla om hastigheter på upp till 70 km/h. Liksom tamåsnor är deras styrka att de är väldigt uthålliga, vilket kommer väl till pass i öknen.
Öknen är det naturliga ekosystemet för dessa imponerande djur. Faktum är att de kan gå utan vatten under lång tid, dock inte riktigt lika länge som kameler.
Den asiatiska vildåsnans beteende
Asiatiska vildåsnor tenderar att leva i grupper om tolv, där en hane är ledaren för ett zoologiskt harem. Majoriteten av gruppen består av honor och resten av hanarna parar sig inte.
Endast två djur jagar den asiatiska vildåsnan: människor och vargar. Människor är deras främsta hot på grund av att de jagar dem för deras användbarhet som tamdjur.
Trots att vildåsnor anses vara vilda har de människor som bor i deras närhet tämjt dem. Faktum är att människor har gjort det i tusentals år. Detta liknar falkenering (tämjandet av vilda falkar), vilket också är typiskt för asiatiska stäppområden.
Den utrotningshotade asiatiska vildåsnan
För mycket länge sedan levde det här djuret för det mesta i Asien. Men idag är många underarter av vildåsnan på gränsen till att bli utrotningshotade. Faktum är att underarten kulan är den underart som är mest hotad, och denna kazakiska underart har nästan helt försvunnit. Den löper stor risk att bli helt utdöd som art.
Det finns bara 4,000 åsnor kvar i Kazakstan. Majoriteten av dem återfinns i nationalparken Altyn-Emel. För närvarande vill en grupp naturvårdare överföra dem till ett grässlättsområde som är lika stort som Frankrike. Faktum är att vissa redan har förts till ett nytt område, och gruppen hoppas att de kommer att ha större chans att överleva.
Det finns flera underarter, såsom persisk onager som återfinns i Iran, eller den indiska vildåsnan. Vissa underarter har dock redan försvunnit, såsom den syriska vildåsnan. Den dog ut på 1920-talet. Faktum är att den sista syriska vildåsnan levde i Wiens Zoo. Vildåsnan som levde i Anatolien blev utdöd redan under 1700-talet.
På grund av detta vill naturvårdare skydda dessa oskyddade arter ur familjen hästdjur (Equidae). Det är beklagligt att denna arts bevarande inte drar åt sig så mycket uppmärksamhet, trots att det är lika viktigt som bevarandet av andra utrotningshotade arter.