Hectors delfin: hemmahörande i Nya Zeeland

14 september, 2019
Hectors delfin inkluderar en underart som är den minsta kända delfinen i världen, och den är hemmahörande i Nya Zeeland. De två underarterna lever i olika områden nära öarna.

Hectors delfin är en typ av delfin som är hemmahörande i Nya Zeeland. Dess vetenskapliga namn är Cephalorhynchus hectori, varifrån dess vanliga namn kommer.

Kännetecken för hectors delfin

Denna art har de robusta karaktärsdragen från familjen Delohinidae, men den är även den minsta kände arten i familjen. Den har en viss mån av könsdiformism, vilket innebär att hanarna är något större.

Vuxna djur kan bli 1,2-1,5 meter långa och väga runt 40-60 kg.

Hectors delfin har ett gråaktigt huvud men även områden av svart. Den har en typ av svart band som går från toppen av huvudet och bildar en svart mask runt ögonen och ned mot ryggen.

Den har även vita inslag bakom fenorna och runt genitalierna. Fenorna och området runt blåshålet varierar från mörkgrått till svart. Nosen har en svart fläck och är inte särskilt lång.

Den har 24-31 tänder i varje käke.

Även om de ser mestadels grå ut så kan man, om man kommer dem nära i dagsljus, se de många olika nyanserna.

Fakta om hectors delfin

Population och utbredning

Hectors delfin är hemmahörande i Nya Zeeland. Arten är extremt begränsad geologiskt sett, avsevärt mer än andra typer av delfiner. Det finns dock två underarter.

Man ser mestadels hectors delfin i de södra och västliga vattnen kring öarna, i grunda vatten på sommaren. De tenderar att breda ut sig lite mer på vintern.

Underarter

Arten Cephalorhynctus hectori har två underarter:

  • Cephalorhynchys hectori hectori: detta är den huvudsakliga underarten och lever på den södra sidan.
  • Cephalorhynchus hectori maui: dessa lever till nordöst och kallas även för “mauidelfiner”.

De två underarterna separeras av de djupa vattnet i Cooksundet och den sydöstra spetsen av den södra ön. Man ser mestadels de två underarterna på sommaren runt tio km från kusten. Det är inte vanligt att se dem på vintern.

Man har även rapporterat att de setts vid Australien och Malaysia, men i dagsläget verkar det röra sig om felaktig identifiering av en annan art.

Det finns vissa skillnader mellan de två underarterna. Den mest uppenbara är mauidelfinens mörkare fläck runt genitalierna.

Delfin leker i vattnet

Bevaring av hectors delfin

2008 satte FN detta djur på sin röda lista eftersom populationen drastiskt minskat under de senaste 40 åren. Att en art inkluderas på den röda listan innebär att den är utrotningshotad.

Av de två underarterna är det mauidelfinen som löper högst risk att dö ut.

Det huvudsakliga hotet mot dem är att fiskare av misstag fångar dem i nät eller vid trålfiske. Man uppskattar att deras antal har minskat med 50% under de senaste åren.

Med det i åtanke har man skapat ett reservat vid Banks halvö där nätfiske är förbjudet. Detta har hjälpt till att minska antalet incidenter där delfinerna fastnar i nät.

Andra faror för denna delfin inkluderar:

  • Skador orsakade av båtpropellrar.
  • Fiske och en minskning av området de kan leva i.
  • Förorening av vattnet från jordbruk och avrinning från skogar.
  • Förändringar i deras livsmiljö.
  • Sjukdom. Brucellos är en bakteriesjukdom som kan minska djurets fortplantningshastighet.

Roliga fakta om denna delfin

Det är lätt att blanda ihop den med andra typer av delfiner, såsom den flasknosdelfinen, eller till och med vissa valar, som sydkapare. Man kan dock skilja mellan dem tack vare färgarna.

Fridykaren William Trubridge har blivit utnämnd till mauidelfinernas ambassadör, och hans mål är att göra folk medvetna om vikten av att bevara varje art om vi vill hålla biosfären frisk.

Denna delfin är väldigt aktiv och lekfull, och den gillar vågor. Den äter skaldjur och småfisk, och för att fånga sitt byte gör den snabba dyk på mindre än 90 sekunder.

Varför inte ta en resa till Nya Zeeland i vinter för att försöka få en glimt av dessa fantastiska djur?

  • Dawson, S. M. 2002. Cephalorhynchus dolphins Cephalorhynchus spp. In: W. F. Perrin, B. Wursig and J. G. M. Thewissen (eds), Encyclopedia of Marine Mammals, pp. 200-204. Academic Press. Online: https://books.google.es/books?id=TwFUimDtz7sC&pg=PA553&dq=Dawson,+S.+M.+2002.+Cephalorhynchus+dolphins+Cephalorhynchus+spp.+In:+W.+F.+Perrin,+B.+Wursig+and+J.+G.+M.+Thewissen+(eds),+Encyclopedia+of+Marine+Mammals,+pp.+200-204.+Academic+Press&hl=es&sa=X&ved=0ahUKEwjsiLuhuPXiAhXN8OAKHasqAfoQ6AEIKDAA#v=onepage&q=Cephalorhynchus%20dolphins%20&f=false
  • Reeves, R.R., Dawson, S.M., Jefferson, T.A., Karczmarski, L., Laidre, K., O’Corry-Crowe, G., Rojas-Bracho, L., Secchi, E.R., Slooten, E., Smith, B.D., Wang, J.Y. & Zhou, K. 2013. Cephalorhynchus hectoriThe IUCN Red List of Threatened Species 2013: e.T4162A44199757. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2013-1.RLTS.T4162A44199757.en. Downloaded on 19 June 2019.
  • https://www.wwf.es/?21680/Los-delfines-de-Maui-al-filo-de-la-extincin
  • Dawson, S.M.  Cephalorhynchus Dolphins: C. heavisidii, C. eutropia, C. hectori, and C. commersonii. Enclyclopedia of Marine Mammals, pp. 166-172. 3ªEd. Academic Press. (2018). https://doi.org/10.1016/B978-0-12-804327-1.00086-8. Online: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/B9780128043271000868
  • Buckle K, Roe WD, Howe L, Michael S, Duignan PJ, Burrows E, et al. Brucellosis in Endangered Hector’s Dolphins (Cephalorhynchus hectori). Vet Pathol. 1 de septiembre de 2017;54(5):838-45. Online: https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0300985817707023