De 10 farligaste ökendjuren

Öknen är en krävande miljö som är hemvist för några av de farligaste djuren som finns. Möt tio av de farligaste ökendjuren i denna artikel.
De 10 farligaste ökendjuren

Senaste uppdateringen: 16 maj, 2022

Öknar är några av de hårdaste livsmiljöerna i världen, överdriven värme i kombination med vattenbrist gör dem ofta till mycket svåra platser att leva på. Dessutom är temperaturvariationerna enorma, med intensiv värme under eftermiddagen och extrem kyla på natten. Alla dessa egenskaper gör att djuren i öknen utvecklar farliga mekanismer för att klara av sin fientliga närmiljö. Läs vidare och möt de 10 farligaste ökendjuren.

Även om det är svårt att leva i en ökenmiljö lyckas ett antal arter faktiskt överleva där. Att möta några av dem kan dock vara livsfarligt.

De 10 farligaste ökendjuren

1. Sandrasselhuggorm (Echis carinatus)

Detta är en huggorm som finns i Centralasien och Mellanöstern och som är känd för sitt farliga gift. Bettet från denna dödar en människa genom att blodet tunnas ut och blir oförmöget att koagura till en sådan grad att offret avlider av inre blödningar.

Detta är ett av de mest dödliga landlevande kräldjur vi känner till. Dock har den effektiva implementeringen motgifter kraftigt minskat de dödliga följderna av bett från denna art.

Ett av de farligaste ökendjuren.

2. Gilaödla (Heloderma suspectum)

Gilaödlan tillhör det enda släkte av giftiga ödlor som finns. I motsats till vad många tror använder denna reptil inte sitt gift för att döda sina offer, men dess gift orsakar intensiv smärta och förlamning. Faran med denna art ligger dock inte i att den skulle kunna orsaka dödsfall, utan i den fruktansvärda upplevelse den kan utsätta dig för.

En gilaödla.

3. Skorpioner

Trots sin storlek kan vissa ryggradslösa djur också utgöra en dödlig fara för människor. De flesta skorpioner är fruktade av samhället eftersom en del av dem besitter ett gift som har varit ansvarigt för dödliga utfall. På grund av deras natur är torra och varma miljöer utmärkta för dem, vilket gör öknen till en av deras vanligaste livsmiljöer.

En skorpion.

4. Loxosceles deserta

Den är en av de farligaste spindlarna som finns i ökenmiljöer. Detta beror på att dess gift innehåller nekrotiska komponenter som kan orsaka allvarliga skador (eller till och med döden) om skadan inte behandlas med tillräcklig omsorg.

Loxosceles deserta

5. Mördarbi

Mördarbiet är en hybrid mellan underarter inom släktet honungsbin, vilka är de som är populärast att domesticera. Så hur farligt, eller ofarligt, dess gift är, det är de flesta av oss medvetna om. Som du kan föreställa dig är dess stick inte dödligt i sig självt, utan risken ligger i det stora antalet bin som inom denna hybridart attackerar ett mål samtidigt. Dessutom kan giftet de injicerar utlösa en allergisk reaktion som kan hota offrets liv.

Ett bi.

6. Puma (Puma concolor)

Pumor är farliga djur som har anpassat sig till olika miljöer, och de kan ses i vissa områden av bergig ökenterräng. Detta kattdjur är det näst största i Amerika och är en naturlig jägare som inte tvekar att attackera alla typer av byten. Dess styrka, snabbhet, klor och huggtänder gör den till en art värd att frukta. Vandrare som rör sig i deras territorier har utsatts för bakhållsattacker.

En puma.

7. Eldmyror (släktet Solenopsis)

Eldmyror omfattar ett stort antal arter, bland vilka det finns exemplar som är anpassade till det torra klimatet i öknen. Som om det inte vore nog orsakar det gift som dessa insekter producerar en allvarlig irritation i kroppen, och känslan liknar den av en brännskada. Samma gifter orsakar ofta allergiska reaktioner som kan vara dödliga för offret vilket gör dem till ett av de farligaste ökendjuren.

Eldmyror delar upp sin koloni i kast som består av en drottning, arbetare och hanar för avel.

Eldmyror

8. Struts (Struthio camelus)

Du skulle förmodligen inte förvänta dig att se strutsen på den här listan över de farligaste ökendjuren, eftersom de tenderar att vara ganska fogliga fåglar. De karakteristiska långa benen hos just den här arten ger den dock en extra förmåga att fly från rovdjur. På grund av dess stora styrka och bentäthet kan en spark kan det här djuret döda till och med ett lejon.

En struts.

9. Dingo (Canis lupus dingo)

Dingon är en nära ättling till vargen men också har vissa fysiska drag av moderna hundar. Dessa hunddjur är naturliga jägare i det vilda men är vanligtvis inte aggressiva mot människor. Brist på föda kan dock ändra deras beteende och få dem att attackera alla levande varelser i sin väg.

Dessutom inträffade en sorglig händelse (för cirka 40 år sedan) där en dingo attackerade en bebis som bara var två månader gammal med dödlig utgång. Denna händelse var så chockerande att det till och med gjordes en film om händelserna. Länge motarbetades moderns vittnesmål under devisen att dessa hunddjur gentemot människor var fredliga varelser, detta trots att det finns ett antal andra fall av bevittnade attacker.

En dingo i det vilda.

10. Röd känguru (Macropus rufus)

Även om dessa pungdjur är välkända och älskade av samhället tänker man inte på deras potentiella farlighet. Det betyder inte att de är aggressiva av naturen, men deras reaktion på vår närvaro kan ibland bli obehaglig. Kom ihåg att vi talar om ett djur med enormt starka ben som kan orsaka allvarliga skador om du inte är försiktig.

En spark från en röd känguru kan orsaka allvarliga frakturer på människans ben.

Röda kängurur.

Vart och ett av djuren ovan kan orsaka allvarliga skador (eller till och med dödsfall). Trots detta kommer de flesta inte att attackera om de inte störs. Följaktligen orsakas många dödsolyckor av att djur hanteras felaktigt: tänk på att varje levande varelse förtjänar din respekt, lek inte med deras liv, för att inte tala om ditt eget.

Detta kanske intresserar dig

Grå Jättekänguru: habitat och egenskaper
My Animals
Läs det My Animals
Grå Jättekänguru: habitat och egenskaper

Den australiensiska kontinenten har en rik och fascinerande fauna bestående av djur som exempelvis grå jättekänguru.



  • Swinson, C. (1976). Control of antivenom treatment in Echis carinatus (Carpet Viper) poisoning. Transactions of the Royal Society of Tropical Medicine and Hygiene, 70(1), 85-87.
  • Eng, J., Kleinman, W. A., Singh, L., Singh, G., & Raufman, J. P. (1992). Isolation and characterization of exendin-4, an exendin-3 analogue, from Heloderma suspectum venom. Further evidence for an exendin receptor on dispersed acini from guinea pig pancreas. Journal of Biological Chemistry, 267(11), 7402-7405.
  • Gilbert, M. M., Snively, E., & Cotton, J. (2016). The tarsometatarsus of the Ostrich Struthio camelus: anatomy, bone densities, and structural mechanics. PloS one, 11(3), e0149708.
  • Winston, M. L. (1992). The biology and management of Africanized honey bees. Annual review of entomology, 37(1), 173-193.
  • Knight, D., & Bangs, M. J. (2007). Case report. Cutaneous allergic vasculitis due to Solenopsis geminata (Hymenoptera: Formicidae) envenomation in Indonesia. Southeast Asian journal of tropical medicine and public health, 38(5), 808.
  • Vorhies, C. T. (1917). Poisonous animals of the desert. College of Agriculture, University of Arizona (Tucson, AZ).