Fakta om harpyjan: den stora örnen från Sydamerika
Harpyjan, också kallad den amerikanska harpyjan (Harpia harpyja), är den största och mest kraftfulla rovfågeln som lever i Amazonas skogar. Dessa fåglar kan leva mellan 25 till 35 år. Det är intressant att veta att dess namn kommer från harpierna och den grekiska mytologin. Harpierna beskrevs ursprungligen som vackra bevingade kvinnor, döttrar till Elektra och Thaumas. Läs vidare för att lära dig fler fakta om harpyjan.
Det finns cirka 60 kända arter av örnar i världen, varav endast två lever i USA och Kanada. Ytterligare nio bor mellan Central- och Sydamerika. De arter som utgör resten av gruppen är infödda i Afrika och Eurasien.
Fakta om harpyjan: taxonomisk klassificering
Det är vanligt att taxonomin hos dessa fåglar kan skapa förvirring. Tillkomsten av molekylära tekniker har emellertid gjort det lättare att klassificera olika grupper. För närvarande finns det tre erkända släktgrupper – Harpia, Morphnus och Harpyopsis – som bildar samma klad, dvs gren i utvecklingsträdet.
Det är viktigt att notera att var och en av dessa släktingar bara har en art. Dessutom delar både arten Harpia harpyja och Morphnus guianensis samma geografiska fördelning och vissa fysiska egenskaper. Av den anledningen är det lätt att blanda ihop dem.
Harpyjans mest framträdande egenskaper: storlek och fjäderdräkt
När det gäller kroppsstorlek kan harpyjan variera från 88 till 100 cm, medan vingbredden kan nå upp till 2 meter hos en fullvuxen hona. Hanar är i allmänhet mindre och väger mellan 5 och 7,5 kg, medan honor väger mellan 7 och 9 kg.
Det är kännetecknande för arten att fulluvxna fåglar har skimrande svart eller mörkgrå fjäderdräkt över ryggen, skulderbladen, den yttre delen a vingarna samt stjärten. Stjärtfjädrarna består av långa grå fjädrar med svarta horisontella ränder. Bröstet, magen och sidorna brukar vara vita eller ljusgrå, också dem med svarta horisontella ränder.
Huvudet och låren är ljusgrå och nacken har ett mörkt band. Ett framträdande drag hos denna fågel är en förgrenad plym, eller tofs, av långa svarta fjädrar som den puffar upp när den känner sig hotad. Vissa experter föreslår att denna plym kan tjäna till att fokusera fågelns ljud, liknande en ugglas ansiktsskiva.
Harpyjan har en svart eller mörkgrå näbb, benen är ljusgula med kraftfulla svarta klor som kan mäta från 7 till 12 cm långa.
Egenskaper som gör det enkelt att förväxla harpyjan med dess släkting Amazonörnen
Först och främst är det nödvändigt att påpeka att harpyjans fjäderdräkt går igenom minst fyra färgförändringar under fågelns utveckling mot vuxen ålder. I själva verket kommer inte fågeln att ha sin fullvuxna fjäderdräkt förrän den är 4 till 5 år gammal. Således går harpyjan från att vara helt vit som fågelunge till att ha en gräddgrå rygg och vingar med små svarta områden. Som ungfågel har fågeln 7 till 8 svarta ränder på sina stjärtfjädrar, och en mycket mer frodig plym än som fulluxen.
Om vi tittar på amazonörnen (Morphnus guianensis), å andra sidan, är den som ung mestadels vit med mörkare vingar. Dessutom skiljer den sig åt från harpyjan tack vare sin mindre storlek och slankare form. Men, vi kan dock se hur lätt det är att förväxla en ung harpyja med en amazonörn.
Ett sätt att skilja de två emellan är att obserera dem under flygning. Det är bara harpyjan som visar sina svarta och vita ränder på vingarna.
Fakta om harpyjan: geografisk fördelning
Dessa fåglar bor i tropiska och subtropiska skogar, lågland samt kullar. Med tanke på den ständiga mänskliga påverkan på dessa områden i Central- och Sydamerika har arten till viss del anpassat sig till till fragmenteringen av dess livsmiljö. Således kan harpyjan överleva inom isolerade områden i primära skogar, selektivt avverkade skogar samt sekundärskogar om de bara har några stora träd. Dessutom lever arten vanligtvis vid upp till 800 m över havet, men harpyjan har setts vid upp till 2000 m över havet.
Denna art lever i områden från södra Mexiko och Centralamerika, söderut till Colombia och Venezuela, österut till Bolivia, Brasilien, samt till nordöstra Argentina och Paraguay. Harpyjan har tidigare haft sin utbredning ända till västra Colombia och Ecuador, men har drivits ut ur dessa regioner.
Harpyjan är ett mäktigt rovdjur
Denna rovfågel har en varierad kost. Olika studier tyder på att dess favoritmat är trädlevande däggdjur som sengångare. Harpyjan jagar dock också apor, agutier, bältdjur samt små hjortar. Dessutom kan den äta andra fåglar, som aror och andra papegojor. Slutligen kan den också äta reptiler, vilket inkluderar stora ödlor och ormar.
Det finns rapporter om att detta rovdjur kan jaga byten som överskrider dess egen vikt. Precis som de flesta jägare inom djurvälrden så hjälper den till att hålla bytespopulationerna under kontroll. Därför spelar harpyjan en viktig roll när det handlar om att kontrollera mesopredatorer som kapucinapa.
Fakta om harpyjan: beteendemässiga egenskaper
Harpyjan är ett rovdjur som jagar på dagen och är mycket teritoriell. Den kräver områden på minst 28 kvadratkilometer för att kunna jaga tillräckligt. Dessutom bildar dessa fåglar monogama par som håller ihop för livet. Det är vanligt att observera par med en tredje örn: deras avkomma.
Det är viktigt att notera att dessa fåglar använder vokaliseringar för att kommunicera med varandra, och som verktyg inom parningsritualer. De producerar ofta vokaliseringar medan de sitter på sittpinnar, vilket experter anser vara ett territoriellt beteende. Den här fågeln är otroligt skicklig på att flyga och kan lätt manövrera genom sin täta skogsmiljö.
Harpyjans bevarandestatus
Harpyjan är listad på IUCNs röda lista som nära hotad, och dess befolkning minskar. I allmänhet så har arten redan blivit utrotad i områden med mycket mänsklig aktivitet.
Detta beror främst på förstörelsen av dess livsmiljö genom avverkning av skog samt jordbruk. Dessutom bygger man dammar samt återplanterar exotiska arter för att främja träindustrin. Handel mellan samlare, samt jakt, utgör också hot. Man har dessutom fått rapporter om att harpörnen jagas av bönder som ser örnen som ett rovdjur för deras boskap. Program håller på att inrättas för att utbilda bönder och jägare, samt även öka medvetenheten och förståelsen för harpyjan.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Lerner HRL, Johnson JA, Lindsay AR, Kiff LF, Mindell DP (2009) It’s not too Late for the Harpy Eagle (Harpia harpyja): High Levels Of Genetic Diversity and Differentiation Can Fuel Conservation Programs. PLOS ONE 4(10): e7336. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0007336
- Shaner, K. (2011). “Harpia harpyja” (On-line), Animal Diversity Web. Accessed July 04, 2020 at https://animaldiversity.org/accounts/Harpia_harpyja/
- BirdLife International. (2017). Harpia harpyja (amended version of 2017 assessment). The IUCN Red List of Threatened Species 2017: e.T22695998A117357127. https://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2017-3.RLTS.T22695998A117357127.en. Downloaded on 05 July 2020.
- Aguiar-Silva, F. H., Sanaiotti, T. M., & Luz, B. B. (2014). Food habits of the Harpy Eagle, a top predator from the Amazonian rainforest canopy. Journal of Raptor Research, 48(1), 24-36.
- Urios, V., Muñiz-López, R., & Vidal-Mateo, J. (2017). Juvenile dispersal of harpy eagles (Harpia harpyja) in Ecuador. Journal of Raptor Research, 51(4), 439-445.