Fakta om tuin: Nya Zeelands finsmakare
För att lära oss mer om djuret i dagens artikel måste vi resa flera tusen mil till Nya Zeelands skogar. Där hittar vi en nyfiken och intelligent fågel, med en speciell förkärlek för nektar. Idag ger vi dig fakta om tuin.
Vad är en tui?
Tui (Prosthemadera novaeseelandiae) är den enda medlemmen av familjen honungsfåglar. Den tillhör ordningen tättingar och får sedan sitt namn från det maoriska språket.
Ordningen tättingar inkluderar faktiskt mer än hälften av världens fågelarter. Medlemmar i denna grupp är vanligtvis kända som sångfåglar.
De mest anmärkningsvärda egenskaperna hos sångfåglarna inkluderar deras jämförelsevis lilla byggnad och det speciella arrangemanget hos tårna.
Generella fakta om tuin
Som vi redan nämnt är tuin en ganska liten fågel som mäter mellan 25 och 33 cm. Hanarna väger vanligtvis mellan 70 och 150 g medan honorna (som vanligtvis är mindre) normalt väger mellan 55 och 100 g.
Tuins kropp är täckt med mörk eller svart fjäderdräkt, med några ljusare bruna fläckar längs axlarna och flankerna. Men när ljuset lyser på dess fjädrar kommer du att märka en ljus regnbågsskimrande glans av blått och grönt.
Den har också en distinkt tuff av vita fjädrar på halsen, vilket gör den lätt att känna igen.
Andra fakta om tuin är att den har ett ganska distinkt och bullrigt läte, och många har rapporterat att den kan efterlikna olika ljud och ord, ungefär som en papegoja.
Den har också ett brett utbud av komplexa samtal och sånger, där varje fågel utvecklar sin egen individuella sång.
Tui: en nektarkännare
Tui livnär sig huvudsakligen på en kost av nektar som den skördar från många olika blommor. Den har emellertid en speciell förkärlek för fiberliljesläktet (Phormium sp.) Kowhai trädet och kakabeak (Clianthus sp.).
I ett perfekt exempel på samutveckling har blommorna på dessa växter faktiskt omvandlats till att ha samma form och krökning som tuins näbb, vilket gör det lättare för den att extrahera nektar.
Utöver nektar äter tuin även en mängd olika frukter, insekter, frön och pollen. När det gäller frågor som mat – och att försvara sitt territorium – kan denna lilla fågel faktiskt bli mycket aggressiv.
För att försvara sitt territorium eller en speciellt nektarrik växt kommer tuin att puffa upp sig för att se större ut och skrämma bort rivaliserande fåglar.
Livsmiljö och bevarande
Tuin bor i stora delar av Nya Zeeland, med ett stort antal som bor på Nordön och vissa delar av Sydön. Forskare har även upptäckt en andra underart som bor på Chathamöarna.
Tuin föredrar skogsområden, men man kan även se den flyga genom stadsområden, som till exempel huvudstaden Wellington. Denna fågel föredrar att leva ensam eller i par, även om man i sällsynta fall kan se den i större grupper.
När koloniseringen kom minskade antalet tuin betydligt. Detta berodde främst på förstörelsen av deras livsmiljö och införandet av invasiva rovdjursarter.
Lyckligtvis löper de för närvarande inte någon allvarlig risk för utrotning. International Union for the Conservation of Nature (IUCN) har klassificerat dem som en lågriskart.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Hill, S. D., Amiot, C., Ludbrook, M. R., & Ji, W. (2015). Seasonal variation in the song structure of tui (Prosthemadera novaeseelandiae). New Zealand Journal of Ecology, 39(1), 110-115
- Hill, S. D., Ji, W., Parker, K., Amiot, C., & Wells, S. (2012). A comparison of vocalisations between mainland tui (Prosthemadera novaeseelandiae novaeseelandiae) and Chatham Island tui (P. n. chathamensis). New Zealand Journal of Ecology, 37(2), 214-223.
- Dilks, P. E. T. E. R. (2004). Population status, breeding and ecology of Chatham Island tui (Prosthemadera novaeseelandiae chathamensis). Notornis, 51(4), 217-226.