Jättekungsfiskaren: livsmiljö och fortplantning

Jättekungsfiskaren är en fågel som sågs för första gången 1769. Det är den största arten i familjen kungsfiskare, och den är verkligen slående. Inte bara för sin storlek, utan även för skönheten hos dess fjäderdräkt samt dess livsmiljö.
Jättekungsfiskaren: livsmiljö och fortplantning

Senaste uppdateringen: 06 juli, 2019

Jättekungsfiskaren är den största arten i familjen AlcedinidaeDess storlek, fjäderdräkt och livsmiljö gör den till en väldigt slående fågel. Läs vidare för att lära dig mer om den.

Kännetecken och livsmiljö hos jättekungsfiskaren

Dess vetenskapliga namn är Megaceryle maxima. Den tillhör coraciiform-fåglarna inom underfamiljen Cerylinae, som endast hittas i AfrikaJättekungsfiskaren kan hittas över hela kontinenten, men framförallt i områden med tät vegetation nära floder och andra vattendrag. Det är där den hittar merparten av dess mat.

Trots att den bara blir runt 50 cm hög är det fortfarande den största arten av kungsfiskare. Vidare är det värt att notera att den har en välkänd könsdiformism. Det innebär att hanen är större och mer robust än honan.

Hos båda könen är fjäderdräkten svart och silver eller vit. Toppen av fjädrarna på huvudet är vita och bröstet är ljusare än vingarna och stjärten, med brun- eller rödaktiga prickar.

Kungsfiskarens fjäderskrud

Vidare har jättekungsfiskaren mörkfärgade ben och en lång svart näbb, liksom svarta ögon. Det karaktäristiska ljudet från denna fågel är ett starkt “wak wak wak”, vilket är hur den kommunicerar med andra exemplar.

Hittills har vi upptäckt två undertyper av jättekungsfiskare: Megaceryle maxima maxima, som lever i den södra delen av Afrika, Senegal och Etiopien, och Megaceryle maxima gigantea, som lever i djunglerna i Liberia, Tanzania och Angola.

Första gången denna art beskrevs var under en expedition som utfördes av den tyske naturforskaren Peter Simon Pallas år 1769, då han döpte fågeln till Alcedo maxima. Senare, år 1848, döpte en annan tysk naturforskare vid namn Johann Jakob Kraup om den till det nuvarande namnet.

Matvanor och fortplantning hos jättekungsfiskaren

Som med andra medlemmar i familjen äter jättekungsfiskaren fisk, även om skaldjur också utgör en del av dess kost (i huvudsak krabbor). När vattnet är grumligt och den inte kan hitta sitt byte (som den fångar snabbt med sin näbb) äter den insekter, reptiler eller amfibier… den är verkligen opportunistisk!

Jättekungsfiskare i närbild

Parning

När det kommer till artens fortplantning så beror parningssäsongen på området den befinner sig i. Om det ligger norr om kontinenten så är häckningssäsongen mellan december och februari. Om den å andra sidan lever i söder så är häckningsperioden från december till januari.

Experterna är fortfarande inte säkra på huruvida det här är en art som är monogam. En sak som är säker är dock att både medlemmarna hos ett häckande par bygger ett bo nära en flod. Kycklingarnas hem är en stor tunnel som är upp till 60 centimeter lång, vilket ger dem en rymlig och bekväm kammare.

Innan den lägger äggen så bär både honan och hanen provisioner till boet. Efter att ha lagt 3-5 ägg turas de om att ruva på dem i en hel månad. När kycklingarna kläcks så stannar de i kammaren i en månad, varpå de lämnar det för första gången.

Efter ytterligare en månad lämnar de boet för alltid. De är helt beroende av föräldrarna under de första åtta veckorna i livet.

Vi känner fortfarande inte till mycket angående jättekungsfiskarens vanor, men det är verkligen en fascinerande fågel.

Detta kanske intresserar dig
Tips för att avla kanariefåglar på ett bra sätt
My AnimalsLäs det My Animals
Tips för att avla kanariefåglar på ett bra sätt

Idag är det många som har dem i sina hem, och att avla kanariefåglar har blivit något av en hobby. Vi lär dig vilka steg man behöver ta för detta.



  • Takeishi, M. (1983). Avifauna od the Omo National Park, Ethiopia, in the Dry Season. African Study Monographs