Vitbukspapegojor: Allt du behöver veta

I Amazonas finns en liten fågel som, även om den inte flyger så mycket, har en enorm energi. Upptäck den tillsammans med oss.
Vitbukspapegojor: Allt du behöver veta
Samuel Sanchez

Granskad och godkänd av Biolog Samuel Sanchez.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Vitbukspapegojor är fåglar som tillhör släktet Pionites och kännetecknas av att vara visuellt mycket attraktiva djur. Släktet innehåller två arter som skiljer sig åt genom färgerna på huvudet och buken. De hålls vanligtvis som husdjur tack vare sin ringa storlek, eftersom detta underlättar deras skötsel.

 

De är mycket intelligenta fåglar med ett unikt, pråligt beteende och de är inte lika högljudda som vanliga papegojor. Därför är någon av de två arterna av vitbukspapegojor ett idealiskt alternativ för dem som vill ha en färgglad, lekfull och rolig fågel som inte är särskilt beroende av ägarna. Nedan hittar du all information du behöver veta om dessa vackra djur.

Vitbukspapegojornas habitat

Vitbukspapegojornas utbredning omfattar ett stort område i Sydamerika. De är fördelade mellan Guyana, södra Colombia, norra Venezuela och en stor del av Brasilien. I dessa länder brukar svarthuvade vitbukspapegojor (Pionites melanocephalus) finnas i överflöd, medan man i södra Ecuador, norra Peru och Bolivia hittar rosthuvade vitbukspapegojor (Pionites leucogaster).

De svarthuvade vitbukspapegojorna bor i den norra delen av Amazonfloden. Däremot föredrar de rosthuvade vitbukspapegojorna de lägre områdena söder om samma flod. På grund av dess ringa flygkapacitet är det osannolikt att man hittar andra bestånd i andra regioner som gränsar till flodbädden.

Vitbukspapegojor har en liten men tung kropp och deras korta vingar hindrar dem från att färdas långa sträckor. Följaktligen expanderar inte deras naturliga livsmiljö.

En vitbukspapegoja på en låda på en vit bakgrund.

Fysiska egenskaper

Fysiskt sett är vitbukspapegojor relativt små, cirka 23-25 centimeter långa. Som vi nämnt ovan omfattar släktet Pionites två arter av vitbukspapegojor. Båda kännetecknas av färgerna i deras fjäderdräkt. Den svarthuvade vitbukspapegojan kännetecknas till exempel av att låren och den nedre delen av svansen är orange och att magen är vit.

Den roshuvade vitbukspapegojan har däremot ett orange huvud, medan låren och den nedre delen av svansen har gula toner. Dessutom är nacken lite blekare och buken (trots att den är vit, som namnet antyder) har ibland också gulaktiga toner. Vingarna hos båda arterna är vanligtvis gröna.

Hos båda arterna har unga fåglar en stark gul färg på buken som gradvis blir ljusare.

Dessa skillnader i fjäderdräkten hos vitbukspapegojorna ger dem ingen könsdimorfism, eftersom hanarna och honorna fysiskt sett är lika. Sättet att ta reda på dessa fåglars kön är genom observation, eftersom honorna vanligtvis är lite mindre än hanarna. Så är dock inte alltid fallet, så DNA-könsbestämning är det bästa alternativet.

Vitbukspapegojors beteende

Vitbukspapegojor är roliga och sällskapliga fåglar. De är mycket populära som husdjur (speciellt svarthuvade vitbukspapegojor), även om de kan vara ganska högljudda. Dessa fåglar har ett högt, genomträngande skrik som de avger i gryningen och på kvällarna.

Vissa uppfödare rekommenderar att man skaffar ett par, eftersom ett enskilt exemplar har större chans att bli mer beroende av ägarna. Intressant nog har man observerat att vitbukspapegojor avger en märklig doft som påminner om kartong. Intensiteten av denna doft beror på fågelns kost, genetik eller känslomässiga tillstånd.

Utfodring av vitbukspapegojor

Vitbukspapegojor kännetecknas av att vara mycket frossande fåglar och de kan äta mer mat än andra större fåglar. De har en mycket hög ämnesomsättning, så de är mycket aktiva och behöver följaktligen en stor mängd mat.

Intressant nog är dessa fåglar inte benägna att drabbas av fetma och har inga särskilda krav på mat. Tvärtom är deras kost mycket enkel och i fångenskap är den baserad på frukt såsom äpplen, apelsiner och vindruvor. Dessa djur älskar också solrosfrön, vete, fågelfrön och hampafrön.

I det vilda äter vitbukspapegojor inte frukt, eftersom de i själva verket bara pressar frukterna och utvinner saften ur dem. Men även om deras diet inte är komplicerad måste du regelbundet mata dem med stora mängder. Trots att de är dagsaktiva bestämmer sig vissa vitbukspapegojor också för att äta på natten.

Vitbukspapegojors fortplantning

När det gäller dessa fåglars fortplantning så varierar uppvaktningssäsongen beroende på vilket område de bor i. I Venezuela börjar den i mitten av april, medan den i Surinam äger rum i oktober. Honorna lägger i genomsnitt cirka 3 ägg, som de ruvar i 26 dagar. Den förväntade livslängden för denna art är 15 till 20 år.

Skötsel av vitbukspapegojor

De här fåglarna behöver inte mycket skötsel förutom en bra plats där de kan röra på sig, samt konstant föda. Eftersom deras naturliga livsmiljö är tropisk tolererar vitbukspapegojor temperaturer mellan 33ºC till 42ºC, men de reagerar inte bra på extrem kyla. Om de hålls som husdjur i Europa eller på mycket kalla platser på vintern bör de få ett skydd.

Vad gäller burens mått så kan den vara 1,50 meter lång, 1 meter hög och 1 meter bred. Dessa dimensioner är nödvändiga på grund av vitbukspapegojornas lekfulla och aktiva beteende. Det är dock viktigt att gallermaskorna inte är mer än 2 centimeter stora, detta hindrar nämligen fågeln från att rymma.

Man bör också lägga till leksaker i buren så att fåglarna kan ha roligt. Känslomässig stimulering är mycket viktigt för dessa fåglar.

Som du kan förstå är vitbukspapegojor mycket nyfikna och aktiva djur som bara behöver enkel skötsel för att leva bekvämt i fångenskap. Dess vackra fjäderdräkt och ringa storlek gör denna fågel till ett idealiskt djur för dem som vill ha en exotisk fågel som husdjur.

 


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Gonzales, F. Caiques. AFA Watchbird23(2), 45-46.
  • Marshall, T. C. Captivating Caiques. AFA Watchbird, 22(2), 8-9.
  • Marshall, T. C. Caiques: A Superspecies. AFA Watchbird, 41(4), 6-9.
  • Lima, R. The Care and Breeding of Caiques. AFA Watchbird, 23(2), 34-38.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.