Natura 2000-nätverket: Bevarande av biologisk mångfald

03 februari, 2020
Bevarande av arter och naturliga livsmiljöer är avgörande för att skydda vårt nationella naturarv.

Natura 2000-nätverket är ett europeiskt nätverk av bevarandeområden för biologisk mångfald. Det är en del av Europeiska unionens initiativ för att bevara naturliga utrymmen & resurser i Europas naturarv.

Hur uppstod Natura 2000-nätverket?

Natura 2000-nätverket uppstod år 1992 som ett resultat av livsmiljödirektivet direktiv 92/43/EEG. Detta direktiv relaterar till bevarande av naturliga livsmiljöer samt vilda djur och växter.

Detta nätverk syftar till att garantera underhåll eller återställande av naturliga livsmiljöer och de arter som bor där.

Mål för habitatdirektivet

Habitatdirektivet syftar till att skydda naturliga livsmiljöer och vilda arter inom Europeiska Unionen genom upprättandet av ett ekologiskt nätverk och ett rättsligt ramverk för att skydda arter.

Detta direktiv omfattar dock inte fåglar.

Direktivet identifierar fler än 200 typer av livsmiljöer och fler än 900 arter av intresse. Det anger att man bör vidta åtgärder för att upprätthålla eller återställa dessa livsmiljöer till ett gynnsamt skick.

En flock fåglar vid en stor sjö.

Andra objektiv

Direktivet uppmanar vikten av att upprätta funktionella kopplingar mellan dessa områden och områdena runt om för att upprätthålla ekologisk koherens.

Det syftar också till att upprätta ett globalt skyddssystem för vilda arter och att reglera deras utnyttjande.

Bilaga V innehåller arter av samhällsintresse där åtgärder för att reglera deras fångst eller utnyttjande tillämpas. I bilaga VI finns en lista över förbjudna metoder och metoder för fångst och slakt.

Vilka mål ligger bakom Natura 2000-nätverket?

Natura 2000-nätverket avser också fågeldirektivet om bevarande av vilda fåglar, direktiv 2009/147/EG. Detta beror på att det inkluderar områden för skydd av fåglar och deras deklarerade livsmiljöer.

Syftet med Natura 2000-nätverket är att garantera bevarande av vissa livsmiljöer och arter. För att göra detta har man därför särskilda områden för deras skydd och bevarande.

Nätverket består av:

  • Särskilda bevarandeområden (ZEC), där naturliga livsmiljöer och djurliv skyddas.
  • Platser av gemenskaplig betydelse (SCI). När de relevanta bevarandeåtgärderna har antagits deklareras SCI av Europeiska unionen som ZEC.
  • Och specialskyddsområden (SPA) för fåglar.

De två första är upprättade enligt livsmiljödirektivet och SPA enligt fågeldirektivet.

Flamingos vid en stor sjö.

Natura 2000-nätverket i Europa

Baserat på habitatdirektivet föreslår varje stat en lista över platser som kan vara viktiga för det europeiska samfundet.

Från de nationella listorna utarbetar Europeiska kommissionen sedan en SCI-lista i samarbete med de enskilda staterna. Habitatkommittén får sedan listan och beslutar om den ska bli godkänd eller inte.

När de blivit godkända, utser enskilda stater dessa platser som speciella bevarandeområden så snart som möjligt.

Fågeldirektivet har å andra sidan inget standardiserat förfarande för urval och benämning av SPA.

Det räcker med att kriterierna är vetenskapliga. I själva verket använder Europeiska kommissionen BirdLife Internationals inventering som riktmärke.

Medlemsstaterna väljer SPA:er själva.

Natura 2000-nätverket i Sverige

Lodjur sitter på en stubbe i en del av Natura 2000-nätverket.

Sverige har ungefär 4000 olika områden som ingår i detta europeiska nätverk av bevarande.

De olika naturområdena består bland annat av fjordar, myrar, urskog och alvamarker och har en sammanlagd yta på mer än sju miljoner hektar.

Områdena är utvalda för att bevara ett representativt urval av naturmiljöer i Sverige och för att de är livsviktiga miljöer för flera olika arter av djur.