De huvudsakliga kännetecknen hos pantanalkajmanen

Pantanalkajmanen tillhör släktet Crocodilia och är släkting till krokodiler och gavialer. Läs mer om dessa gigantiska varelser från Sydamerika i dagens artikel.

Pantanalkajmanen är en typ av kajman som kommer från Sydamerika. Idag ska vi berätta lite mer om de olika kännetecknen hos pantanalkajmanen.

Den tillhör familjen Alligatoridae och ordningen Crocodilia, och är besläktad med både gavialer och krokodiler.

De huvudsakliga kännetecknen hos pantanalkajmanen

Pantanalkajmanens vetenskapliga namn är Caiman yacare, men den har även andra namn, såsom paraguayansk kajman, pantanalkajmanen, röd kajman och sydlig glasögonkajman.

Denna har har ett långt och smalt huvud med en nos som blir tunnare mot spetsen.

Skinnet som täcker detta djurs bastanta kropp är praktiskt taget ogenomträngligt. Ett annat intressant kännetecken är den muskulösa svansen som arten har.

När det kommer till färgen så skiljer den sig mellan unga och vuxna. Yngre pantanalkajmaner är olivfärgade med svarta fläckar. Vuxna är i sin tur svartfärgade på ryggen.

Hanarna kan bli upp till 2,3 meter långa, men det finns vissa exemplar som blivit upp till 3 meter.

Under parningssäsongen genomför hanarna en dans där de gör piruetter i vattnet. De har en väldigt specifik ritual som utövas under sommarmånaderna.

Hanar som lyckats imponera honorna kan efter dansen närma sig dem. Efter parningen lägger honorna generellt sina ägg mellan december och april i ett bo de byggt av organiska material.

Livsmiljö och utbredning

För tillfället bor denna art i flera sydamerikanske länder, inklusive Argentina, Bolivia, Brasilien och Paraguay.

Kajmaner är precis som krokodiler och gavialer alltid associerade med vatten. Pantanalkajmanen föredrar dock klara vatten i floder, flodmynningar och sjöar.

De kan dock även krypa upp på flodbankar för att ligga lite i solen. I Brasilien lever de bredvid kapybaran – världens största gnagare.

Pantanalkajmanens tillstånd som art

När det kommer till bevaring så placeras denna art i den minst oroväckande kategorin. För tillfället är dock experter osäkra på hur många exemplar som finns i världen.

Tjuvskyttar jagar arten för dess läder, och de har utgjort det största hotet. På 70-talet var populationen av pantanalkajmaner en bråkdel av vad den är idag, främst på grund av jakt och smuggling.

Under 1800-talet och tidigt på 1900-talet var unga pantanalkajmaner åtråvärda jakttroféer på grund av lädret deras skinn gav. Nu har man dock förklarat den som en skyddat art.

Bevaringsstrategier

Regeringar har utvecklat olika bevaringsstrategier för att stödja artens återhämtning.

Ett av de föreslagna alternativen är projekt som inkluderar kommersiella fördelar som incitament för att hjälpa arten.

Insamling av ägg

Länder som Argentina har utvecklat strategier för bevaring av denna art, inklusive “Project Jacare”. Målet är att ta hand om djurets ägg och dra nytta av landets våtmark på ett hållbart sätt.

Dessa projekt hjälper även till att stödja den lokala handeln, bland annat i form av jordbruk och skaldjursfiske.

Man samlar in äggen som djuren har lagt i naturen, och därefter inkuberas de konstgjord så att ungarna kan växa upp i en kontrollerad miljö.

Denna process hjälper till att förebygga en av de kritiska faktorerna eftersom denna art har hög dödlighet i sitt embryotiska stadie såväl som det första levnadsåret.

De unga djuren kan även utveckla stressjukdomar, främst som svar på kalla temperaturer under sitt första år i livet såväl som översvämning av bona.

När de unga blivit relativt stora får de återvända till naturen. Genom dessa ansträngningar överlever fler av dessa reptiler i områden där deras densitet tidigare var låg.

Negativa faktorer

Bland de olika åtgärderna är det även viktigt att skydda områdena där denna art bygger sina bon. Experter har observerat att honorna ibland överger sina bon på grund av störningar från människor.

Dessa störande moment kan involvera direkt mänsklig närvaro eller andra problem som är resultat av oss. Det kan röra sig om flodmynningar som flyttas, vilket gör våtmarker torra.

Pantanalkajmanen var en gång i tiden i stor fara, men så är inte längre fallet. Tack vare bevaringsåtgärder riskerar arten idag inte längre utrotning.

Hoppas att du fann kännetecknen för pantanalkajmanen intressanta.