Kinesisk Alligator: Habitat och egenskaper

Den kinesiska alligatorn är en art som är endemisk i Kina och vars närmaste släktingar är krokodiler och alligatorer. Läs mer om denna reptil.

Skriven och verifierad av Biolog Cesar Paul Gonzalez Gonzalez.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

När vi nämner krokodiler eller alligatorer är det första vi tänker på en reptil av gigantiska proportioner. Den kinesiska alligatorn bryter dock med denna tradition, eftersom de är så små att de närmast liknar storleken på en dvärgkajman. Trots detta är det ändå ett vildsint djur vars käkar kan orsaka allvarlig skada.

Det vetenskapliga namnet på denna art är Alligator sinensis och den tillhör familjen Alligatoridae. Det är inte en krokodil i ordets egentliga mening, men den är en nära släkting till dessa reptiler. Läs vidare för att lära dig mer om detta lilla men farliga djur.

Den kinesiska alligatorns habitat och utbredning

Den kinesiska alligatorn är en art av sauropsid som är endemisk i Yangtzeflodens nedre lopp i Kina. Man tror att dess bestånd kan ha varit mycket större förr i tiden och att dess utbredning omfattade en stor del av den kinesiska kusten. Detta skulle kunna inkludera regioner nära Stilla havet (och till och med Korea). För närvarande finns denna reptil endast i 6 regioner i Anhuiprovinsen.

Dessa djur föredrar habitat som består av sötvattensområden med ett subtropiskt klimat. Därför är platser som träsk, sjöar, vattendrag, dammar och våtmarker viktiga för dessa reptiler. Dessutom gör den stora mångfalden på dessa platser att de har en stor “meny” att tillgå vad gäller deras diet.

Hur ser den kinesiska alligatorn ut?

Den här alligatorn liknar till viss del sin amerikanska släkting genom att den har en U-formad nos, ett tåligt pansarliknande skinn och en lång svans för att kunna röra sig i vattnet. Dessutom har var och en av dess lemmar starka klor och tänderna passar så bra i dess käkar att de inte är synliga med blotta ögat.

En av de mest kännetecknande egenskaperna är dess storlek, eftersom den i genomsnittliga är cirka 1,5 meter lång. Som jämförelse kan man nämna att dvärgkajmanen är mellan 1,2 till 1,6 meter lång, medan den amerikanska alligatorn är över 4 meter lång. Detta klassificerar den kinesiska alligatorn som en av de minsta, åtminstone inom sin grupp.

Som nämnts ovan har denna reptil en mycket hård hud. Den är nämligen täckt av osteodermer, vilka är ganska tåliga och beniga fjäll. Detta skydd täcker hela kroppen och den har till och med en benplatta i den övre delen av ögonlocken. Dessutom är ändan av dess nos något framskjuten.

Kroppen hos detta stora rovdjur har mörka färger som varierar från gult till grått. Det går också att se flera svarta fläckar på dess underkäke. Detta mönster upprepas bland de unga djuren, förutom att de också har några gula band längs med kroppen.

Beteende

Dessa reptiler är ektoterma varelser, vilket innebär att de är mycket beroende av omgivningens temperatur. Av denna anledning går de in i ett tillstånd av dvala när det är kallt, vilket drastiskt minskar deras aktivitet. Denna mekanism liknar vinterdvala, för den gör det möjligt för dem att “sova” på senhösten och sedan aktivera sig igen på våren.

Kinesiska alligatorer tillbringar större delen av sitt liv i vatten, så de måste skapa en tillflyktsort i närliggande lerbankar. Detta gör att de gräver hålor som är nästan en meter djupa i vilka de vilar när de så önskar.

När vädret är gynnsamt för dem att gå ut och vara aktiva tillbringar dessa alligatorer i allmänhet en stor del av sin tid med att sola sig för att kunna reglera sin temperatur. Tack vare detta kan de aktivera sin ämnesomsättning och jaga på natten, vilket gör att de kan utnyttja hela dygnet.

Vad äter den kinesiska alligatorn?

Denna reptil är en köttätare som vanligtvis äter havslevande djur i sin omgivning. Följaktligen består deras diet av fisk, snäckor, musslor och amfibier som fångas i vattnet. Eftersom dess utbredning också sammanfaller med mänskliga bosättningar äter den ibland också fjäderfän och små däggdjur.

Fortplantning

Fortplantningssäsongen äger rum varje år i juni, eftersom det är en månad nära regnperioden. Vid den här tiden börjar båda könen vokalisera för att kommunicera och hitta en partner. Dessa djur är polygyna och polygama, vilket innebär att hanarna kan befrukta flera honor, medan honorna bara har en partner per år.

När paret väl har kopulerat ansvarar honan för att bygga ihop boet och väljer en plats omgiven av vegetation och lera precis intill ett vattendrag. Dessa djur är äggläggande, så de behöver en plats att lägga sina ägg på. De skopar upp lera och växtlighet med sina fötter och bildar nästan en meter höga kullar där de sedan lägger sina ungar.

I allmänhet placerar modern vanligtvis sina bon nära sin håla för att kunna ta hand om dem under ruvningsperioden. Faktum är att honan är den enda som visar föräldraomsorg gentemot ungarna, eftersom hanen lämnar dem så fort parningen är avslutad. När de små ungarna kläcks i september hämtar modern dem ur boet och hjälper dem att ta sig ut i vattnet.

Bevarandestatus

Enligt Internationella naturvårdsunionen klassas denna reptil som en kritiskt hotad art. Detta beror på att dess bestånd har påverkats kraftigt av jakt, köttkonsumption och förstörelse av dess naturliga miljö. I dag är dess utbredningsområde mycket begränsat.

Lyckligtvis jagas den kinesiska alligatorn numera inte längre urskillningslöst, så den har kunnat bibehålla ett stabilt antal individer. Dess största problem nu är dock förlusten av dess hemmiljö, eftersom urbanisering och föroreningar i hög grad påverkar detta djur.

Även om det finns program som syftar till att återinföra dem är det troligt att detta inte kommer att räcka för att förhindra deras utrotning. Om man inte löser de problem som orsakar att beståndet minskar, kommer frisläppandet av individer uppfödda i fångenskap bara att leda till deras död. Utmaningarna med att rädda denna reptil är svåra att övervinna, men hoppet är det sista man förlorar.