9 typer av krokodiler

Krokodiler är glupska och hårda rovdjur. Även om de är fantastiska simmare så är deras rörelser på land mer dynamiska än de först verkar.

Skriven och verifierad av biologen Francisco Morata Carramolino.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Några av krokodilerna innefattar de största reptildjuren som finns med oss idag. Även om de ser ut som gigantiska ödlor är de inte omedelbart besläktade med dem. De är faktiskt härskarödlor, en gammal grupp av reptiler som också innefattar fåglar. Så, hur många typer av krokodiler finns det?

Även om de tidigare ockuperade mycket olika nischer så är dagens typer av krokodiler dominerande rovdjur som lurar i vattnen och förlitar sig på sina extremt kraftfulla käftar för att jaga. Om du vill lära dig mer om dessa fantastiska djur, fortsätt då att läsa!

Krokodilers egenskaper och livsmiljöer

Krokodiler liknar ödlor till ytan, även om de är större, mer muskulösa och imponerande. Benen är korta, kroppen är långsträckt och svansen, som är platt i sidled, är lång och mycket kraftfull.

Huvudet är en av deras mest karakteristiska aspekter. Det utgör vanligtvis cirka en sjundedel av djurets totala längd. Den är lång, platt och full av skarpa tänder. Dess hud är en annan av dess avgörande egenskaper. Den har en tung rustning, bestående av keratinfjäll och benplattor.

De flesta krokodilarter lever nära tropikerna, eftersom de behöver höga temperaturer för att hålla sin ämnesomsättning aktiv. Alla krokodiler har en länk till vattenmiljöer, särskilt sötvattensmiljöer. De upptar träsk, sjöar, floder, flodmynningar, flodslätter och andra liknande våtmarker, förutsatt att de där har tillgång till ett överflöd av vegetation och dammar.

Typer av krokodiler

Hittills har 24 typer av krokodiler identifierats och dessa är indelade i tre tydligt differentierade familjer. Här kommer vi att förklara deras huvudfunktioner.

Krokodiler (crocodylidae)

Detta är den största familjen, med 14 arter inom 3 släkten. Endast två av arterna inom denna familj befinner sig utanför släktet crocodylus. Krokodiler finns utspridda över hela den tropiska världen.

Dessa gigantiska reptiler kan särskiljas från övriga genom deras triangulära huvud, som avsmalnar mot nosens spets. Dessutom är deras övre och nedre tänder synliga när de stänger munnen.

Några representativa arter inom krokodilfamiljen är följande:

• Saltvattenkrokodil (crocodylus porosus): Dessa är de största reptilerna i världen som kan bli upp till 7 meter långa och väga omkring ettusen kilo. De är dessutom mer territoriella och aggressiva än sina släktingar, vilket gör dem till en av de farligaste arterna. Saltvattenkrokodiler förekommer i Sydostasien och i norra Australien. Sitt namn till trots så lever de främst i färskt och bräckt vatten, men de kan också gå ut på öppet hav.
• Nilkrokodil (crocodylus niloticus): De är inte obetydliga i storlek då de är de största krokodilerna i Afrika. Deras utbredning innefattar Nilen och mycket av Afrika söder om Sahara. Deras kost är extremt varierad eftersom den inkluderar alla djur som korsar deras väg.
• Pansarkrokodil (mecistops cataphractus): En annan afrikansk art, men den här gången mycket mer okänd, liten och med en mer begränsad utbredning. Den förekommer i västra och centrala Afrika och sticker ut för sin smala nos, vilket indikerar dess diet som till största delen består av fisk, även om den också konsumerar kräftdjur, insekter, grodor och ormar.
• Dvärgkrokodil (osteolaemus tetraspis): Fördelningen av denna art överlappar till stor del med den föregående. Emellertid är dess utseende radikalt annorlunda. Detta är en av de minsta krokodilerna, med en ungefärlig längd på 1,5 meter. Den är nattaktiv, lite av en enstöring samt kan lätt identifieras tack vare sin korta nos.

Alligatorer (alligatoridae)

Alligatorfamiljen har åtta olika arter, uppdelade i fyra olika släkter. De kan särskiljas från andra typer av krokodiler genom sina breda, trubbiga nosar vilka påminner om en spade.

När dessa djur stänger käftarna kan endast deras övre tänder ses. Alligatorer och deras släktingar finns främst i Sydamerika, även om en art lever i Nordamerika och en annan i Kina.

Bland de mest representativa arterna inom denna familj kan följande presenteras:

• Mississippialligator (alligator mississippiensis): Detta är den enda alligatorn i USA. Den finns i Texas, Louisiana, Mississippi, Alabama, Georgia, Florida, South och North Carolina. Även om detta djur tidigare hotades allvarligt av mänsklig överexploatering har bevarande verksamhet gjort det möjligt för dem att återhämta sig mycket framgångsrikt.
• Kinesisk alligator (alligator sinensis): Detta är den enda arten av alligator utanför Amerika. Dess utbredning är kraftigt reducerad eftersom de bara lever vilt i den kinesiska provinsen Anhui. Dessutom finns det väldigt få vilda individer. Därför anses arten vara “kritiskt hotad” av International Union for Conservation of Nature (IUCN).
• Paleosuchus palpebrosus: Detta är den minsta av alla krokodiler, eftersom den bara blir cirka en meter lång. Den förekommer i stor utsträckning i Amazonas och har ett mycket karakteristiskt utseende. Dess markerade ögonbryn och intensiva blick gör att den ser ut som en arg ung krokodil!

Gavialer (gavialidae)

Gavialerna är kanske den mest märkliga och lättidentifierade familjen bland dessa reptiler. Deras nosar är mycket smala och långsträckta, nästan rörformiga. Tänderna är långa och cylindriska. Skall- och nosformen gör att de kan identifieras som fiskätare.

Det finns bara två arter inom denna familj:

• Gavial (gavialis gangeticus): Detta är den mest vattenlevande krokodilen. Tidigare var den vida utspridd, men nu förekommer den bara i några få floder i Indien och i Nepal. Dess utseende är mycket distinkt med en extremt smal skalle och ett smalt nosparti.
• Falsk gavial (tomistoma schlegelii): Experter trodde tidigare att dessa liknade G. gangeticus på grund av ett evolutionärt konvergensfenomen. Molekylära fylogenetiska studier indikerar dock att båda typerna av krokodiler tillhör samma familj.

Krokodiler och alla deras släktingar är verkligen fascinerande djur. Även om de för närvarande är mer sällsynta, var de länge de dominerande livsformerna till och med innan dinosaurierna dök upp. Idag är de, då de lämnas ifred, alltjämt mycket levnadskraftiga och tjänar som ett vittnesmål till livet på jorden så som det har sett ut sedan urminnes tider.