Allt om döva malar och akustiskt kamouflage

Det finns två arter av döva malar som har ett "brusreducerande" yttre, som absorberar upp till 85% av alla ljudvågor. Läs mer om döva malar och akustiskt kamouflage här.

Skriven och verifierad av Biokemist Luz Eduviges Thomas-Romero.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Enligt forskare finns det arter av både hörande och döva malar. Hos ryggradslösa djur är hörsel ett drag som gör att de kan undvika sin största fiende: fladdermöss.

Därför har man utfört intensiv forskning om hur döva malar undviker rovdjur. Vill du veta mer om detta fascinerande fenomen? Fortsätt läsa!

Hur fungerar ekolokalisering och hur undviker dessa malar det?

Först är det viktigt att notera att fladdermöss upptäcker sitt byte genom att avge ljudvågor och ta emot ekot från denna signal från fasta föremål. Om materialet som “studsar tillbaka” vågorna rör sig, vilket är fallet för malar under flykt, kommer de resulterande signalerna att röra sig i frekvens.

På grund av detta uppmärksammar förändringarna i dessa vågor fladdermusen på bytes hastighet. Detta är också användbart i den mänskliga världen, eftersom vi använder radiovågor eftersom de kan färdas långa sträckor i luften, även i närvaro av dimma eller nederbörd.

Det är viktigt att betona att människor inte kan höra ultraljud som de som ekolokerande fladdermöss använder sig av. Men vissa insekter, som malar, skalbaggar och syrsor, kan det. När en insekt hör rovdjuret kan den undvika det, till exempel genom att flyga i en sicksack eller spiral. Genom att göra det kan de undvika att bli byten för fladdermöss.

Kort sagt, medan många nattaktiva insekter – inklusive malar – har evolverat för att höra ultraljudssignaler från fladdermöss, gjorde andra inte det, som de döva malarna i denna artikel. Hur överlever de då rovdjur som förföljer dem?

Döva malar har en annan strategi

Etomologer har identifierat flyktstrategin för två arter av döva malar, Antherina suraka och Callosamia promethea. Forskarna fann att dessa döva malar använder brusreducerande fjäll på kroppen för att undvika upptäckt av rovdjur.

De fann också att dessa hårliknande tillväxter kan absorbera upp till 85% av ljudvågorna som släpps ut av fladdermöss. På detta sätt fungerar dessa strukturer som en slags biologiskt ljudabsorberande beläggning.

Akustiska kamouflage

Precis som visuella kamouflage gör saker svåra att se, gör akustiskt kamouflage malen svår att upptäcka med ekolokalisering. Även om malar och fjärilar har liknande vingar, är de flesta fjärilar aktiva under dagen och stöter inte på hotet från fladdermössen.

Å andra sidan har malar som har nattliga vanor fjäll på sina kroppar och runt vingfogarna, som är tjockare och tätare än fjärilar.

Fjällen på malen liknar en päls och absorberar ljud. I denna mening är det fjällen som utgör detta biologiska pansar strukturerade på en mikroskopisk nivå så att de vibrerar vid rätt frekvenser för att absorbera ultraljudsvågor som fladdermössen skickar ut.

Människor kan hämta inspiration från döva malar

Flera forskare som studerar döva malar visade att fjällen på kropparna hos döva arter var strukturellt lika de artificiella fibrer som användes i den kommersiellt tillgängliga ljudisoleringstekniken. Förhoppningen är att flera studier kommer att kunna bidra till utvecklingen av biomimetiska material från dessa fjäll.

Detta kan bidra till utformningen av tunnare bullerkontrollanordningar som är bättre på att absorbera ljud. Av denna anledning är det möjligt att forskare i framtiden kan inspireras av dessa nattaktiva malar för att utveckla absorbenter för breda spektra och ultraljud i flera riktningar.

Den här artikeln kan kanske intressera dig …