Dör bin efter att ha stuckit?

Bin fungerar som en enhet eller superorganism och arbetarna tvekar inte att sticka om de känner att kolonin är i fara. Men vad händer sedan?
Dör bin efter att ha stuckit?

Senaste uppdateringen: 27 september, 2021

Frågan vi ställer den här gången är enkel: dör bin efter att de har stuckit? Dessa sociala varelser hänger sig helt och hållet sina larver och sin drottning. De tvekar inte att sticka om ett hot närmar sig kupan med ont uppsåt. Kan detta äventyra livet för de härdade arbetarna eller kommer de oskadda ur striden?

Vi känner alla till bin och deras milda beteende så länge man inte stör dem. Det är dock svårt att analysera ett exemplar när vi väl har blivit stuckna, eftersom vi mest bara vill komma undan och lägga is på sticket! Härnäst ska vi visa dig hela händelseförloppet ur ett bins perspektiv. Missa det inte!

Vad är bin?

Innan vi tar itu med frågan om huruvida bin dör efter att de har stuckit eller inte, måste vi veta hur man identifierar dem. Till att börja med bör det noteras att termen “bi” avser en grupp flygande insekter som tillhör ordningen Steklar (Hymenoptera), ett taxon som delas med getingar och myror.

Både bin och getingar tillhör underordningen Apocrita, men de arter som berör oss här ingår i taxonet Apoidea, som innehåller mer än 16 000 arter. Bin är robusta och platta, har mycket tydligare kroppsbehåring och saknar getingarnas “midja”, samt kännetecknas av en avsmalning eller petiol.

De flesta bin i världen är ensamvarelser, med mörka färger, och de har inga komplexa organisationer. De som används inom jordbruksindustrin och som vi vanligtvis kan observera på fälten (Apis-släktet, särskilt Apis mellifera) har i alla fall mycket slående gula toner, lever i vaxkakor och delar upp sina samhällen i kaster, med drottningar, arbetare och hanar.

Det finns endast 8 arter av honungsbin, dock har man upptäckt totalt 43 olika underarter.

Ett bi på ett blad.
Alla bin är inte gulfärgade och sociala varelser.

Ett bistick

Bin tillhör en grupp insekter som kallas Aculeata. Tillsammans med många getingar och myror kännetecknas de av att ha en modifierad äggledare som är förenad med giftkörtlar och Dufourkörtlar. Det som för många ryggradslösa djur är ett verktyg för att gräva ner sina ägg i marken har hos Aculeata blivit ett verktyg för aggression och försvar.

Färgningen hos många bin är aposematisk. Det innebär att de med sina i allmänhet skarpa gula och metalliska toner gör potentiella rovdjur uppmärksamma på att de bär på en gadd som kan injicera gift. För att undvika att bli fångade anammar många flugor och insekter liknande färger och försöker imitera bins och getingars mönster.

Bin är inte alls aggressiva. De attackerar bara om de känner att deras koloni är i fara.

Dör bin när de sticker?

Nu ska vi koncentrera oss på honungsbina i släktet Apis, eftersom de har mest kontakt med människor. För den här gruppen är svaret på frågan tydligt: bin dör av att sticka. De som utför denna handling är dock arbetarna, eftersom drottningen befinner sig inne i vaxkakan och hanarna inte har någon äggledare (och därför har de inte heller någon gadd).

Binas gadd har en sorts “spik” i spetsen. När biet har stuckit en levande varelse och sedan drar sig ut förblir gadden därför inbäddad i det yttre hudskiktet. För att komma undan måste den göra sig av med en del av sin buk. Bokstavligen fastnar gadden i huden tillsammans med en bit av insekten.

Det är otroligt att se att denna biets kroppsdel kan fungera på egen hand och fortsätta att injicera gift, eftersom den innehåller körteln och giftsäcken. Dufourkörteln tycks i sin tur utsöndra larmferomoner. Dessa lockar till sig andra arbetare och informerar dem om att ett hot väntar dem.

Biet som gjorde sticket får ett hål i buken och dör kort därefter. Detta är dock inget problem för kolonin, eftersom varje vaxkaka innehåller mer än 60 000 arbetare vars uppgift är att skydda drottningen och mata larverna. Att en eller flera individer dör är ett rimligt pris att betala för att hålla samhället vid liv.

Getingar har en slät gadd, vilket gör att den inte förblir inbäddad i huden. De kan sticka inkräktaren flera gånger och gå oskadda ur striden.

Hur tar man bort biets gadd?

Nu när du vet att bin dör när de sticker en inkräktare och lämnar en del av sin kropp i huden, är det normalt att du undrar vad du ska göra med gadden som sitter fast i huden! I dessa scenarier räcker det inte med att lägga is på och vänta på att smärtan ska gå över, eftersom gadden som sagt är ytligt förankrad.

Som anges i Medlineplus-portalen ska utdragningen av denna del utföras genom att skrapa huden med den trubbiga delen av en kniv eller ett annat raksträckt föremål, alltid längs med gaddens längd. Man bör inte använda en pincett, eftersom man med den riskerar att klämma ihop giftkörteln när man försöker dra ut den och på så sätt injicera mer gifter i området för bettet.

Med en lätt skrapning bör gadden komma ut utan problem. Därefter måste du tvätta området väl och applicera is i 10-minutersintervaller. Om man märker några symptom på en lokal eller systemisk allergisk reaktion måste man uppsöka akutmottagningen.

Skadan bör man kontrollera i flera dagar. Om bitar av gadden finns kvar kan den ge upphov till infektioner.

En gadd i huden.

Som du kan se är anledningen till att bin dör efter att ha stuckit rätt så enkel. Eftersom deras gadd har taggar, så kan biet inte ta bort den från huden utan att förstöra sin egen buk. Förlusten av ett liv är utan tvekan ett överkomligt pris i kolonin om de kan förhindra att drottningen eller larverna dör.

 

Detta kanske intresserar dig
Dynamiken hos binas liv: egenskaper och fakta
My Animals
Läs det My Animals
Dynamiken hos binas liv: egenskaper och fakta

Dynamiken hos binas liv är väldigt inspirerande. Det har visat sig att även då bina har var sin uppgift i bikupan så har de ändå en egen personligh...



  • Bee sting, Mayoclinic. Recogido a 17 de agosto en https://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/bee-stings/symptoms-causes/syc-20353869
  • Abdalla, F. C., & Cruz-Landim, C. D. (2001). Dufour glands in the hymenopterans (Apidae, Formicidae, Vespidae): a review. Revista Brasileira de Biologia, 61, 95-106.
  • Burrell, B. D., & Smith, B. H. (1995). Modulation of the honey bee (Apis mellifera) sting response by octopamine. Journal of Insect Physiology, 41(8), 671-680.
  • Cassier, P., Tel-Zur, D., & Lensky, Y. (1994). The sting sheaths of honey bee workers (Apis mellifera L.): structure and alarm pheromone secretion. Journal of Insect Physiology, 40(1), 23-32.