Risker och fördelar med genetiskt modifierade myggor
Vektorburna sjukdomar är ett stort problem världen över, särskilt i tropiska och subtropiska regioner där de högsta förekomsterna finns. Det finns ett brådskande behov av alternativ som möjliggör bättre kontroll och utrotning av dessa sjukdomar. Ett sådant alternativ är användningen av genetiskt modifierade myggor.
Men som med allt nytt finns det en viss rädsla och skepsis kring användningen av dessa. Därför har Världshälsoorganisationen (WHO) trätt fram för att klargöra aspekter som rör användningen av dessa transgena eller modifierade myggor. Det är detta ämne vi kommer att tala om här, vi uppmanar dig att fortsätta läsa och ta reda på mer om ämnet.
Vad är genetiskt modifierade myggor?
Som namnet antyder är de myggor som har ändrats genetiskt, det vill säga i sitt DNA (den molekyl som innehåller all information om en levande varelse). För att åstadkomma detta används en teknik som kallas rekombinant DNA, där man använder ett segment eller en gen som har en egenskap som ska överföras till mottagarorganismen, i det här fallet myggan. Ett annat namn på dessa myggor är transgena myggor.
Denna innovativa teknik har använts på olika djur, även på djur som är avsedda att konsumeras av människor.
Varför används transgena myggor?
Man kan tycka att det är absurt att använda genetiskt modifierade myggor. Idén har dock sitt ursprung i ett stort behov inom folkhälsan. Människor har länge varit offer för allvarliga patogener som förekommer vid mänskliga bosättningar och som kan flyttas från en plats till en annan av arter som fungerar som vektorer, eller överföringsdjur.
Vektorer är mycket varierande och omfattar bland annat myggor, flugor, kvalster, fästingar, löss och sniglar. I det särskilda fallet med myggor kan de överföra specifika sjukdomar. Dessa inkluderar denguefeber, gula febern, malaria, filariasis, chikungunya och nilfeber. Alla dessa sjukdomar har en stor inverkan på befolkningen.
För att ge ett exempel på problemet fanns det 2018 cirka 228 miljoner fall av malaria i världen, med en tragisk siffra på 405 000 dödsfall. Dessa är uppgifter som visar på bristen på kontroll med hjälp av nuvarande teknik, och som visar på behovet av att söka alternativ för att utrota dessa vektorer – insekter som har utökat sitt territorium under de senaste åren, vilket ökar problemet.
På grund av detta uppstod initiativet att använda genetiskt modifierade myggor för att bekämpa malaria och de andra sjukdomarna som de kan överföra.
Vilka egenskaper har de myggor som produceras med hjälp av bioteknik?
Tanken med att generera modifierade myggor är att bekämpa sjukdomar. Därför måste de ha vissa egenskaper som på något sätt bidrar till detta praktiska syfte. När det gäller arten Aedes aegypti (som överför denguefeber, zika och chikungunya) har man använt en självbegränsande gen som gör att de dör innan de når vuxen ålder. På så sätt minskas populationerna av dessa insekter.
Andra markörgener som gör det möjligt att identifiera transgena myggor används också. Framför allt med fluorescerande egenskaper, så att de kan upptäckas i särskilt ljus. På så sätt kan de särskiljas från vilda arter och de modifierade organismerna kan spåras.
Vilka är riskerna och fördelarna med genetiskt modifierade myggor?
Idén om transgena myggor är kontroversiell bland forskare. Vissa stöder genomförandet, men andra motsätter sig det och menar att riskerna är större än fördelarna.
Om detta verktyg visar sig vara framgångsrikt skulle det utan tvekan medföra enorma fördelar när det gäller förekomsten av vektorassocierade sjukdomar. Sjukdomar som minskar när smittkedjan bryts och överförande myggor minskar i naturen. De risker som ska utvärderas med denna typ av verktyg är relaterade till miljösäkerhet, biologisk mångfald och hälsa, både för människor och djur.
Ett av de mest framstående företagen som ägnar sig åt produktion av dessa transgena organismer är Oxitec. Vissa studier som utförts på platser som Panama, Brasilien och Caymanöarna har fastställt att genmanipulerade organismer inte har någon betydande inverkan på människor, miljön, andra myggarter eller till och med rovdjur. Dessutom visar de en minskning av vilda populationer av de sjukdomsalstrande insekterna.
Forskningen pågår dock fortfarande. WHO stöder behovet av att utvärdera genom en stegvis strategi och med deltagande av samhällen för att garantera säkerhet, kvalitet och effektivitet.
Slutsatser
På grund av den globala förekomsten av vektorburna sjukdomar har WHO gjort uttalanden om att det är brådskande att utveckla och testa verktyg som bidrar till att kontrollera och utrota dem. En av de tekniker som har införts under de senaste åren är användningen av genetiskt modifierade myggor. På grund av detta har de betonat vikten av att testa dem gradvis.
Denna vision måste kunna involvera olika samhällen, inklusive ursprungsbefolkningar. Efter att ha kämpat i denna kolossala uppgift, med olika metoder under åren och utan framgång, måste vi lägga skepticismen åt sidan och ta en objektiv titt på de befintliga alternativen. Allt under förutsättning, naturligtvis, att resultaten garanterar effektivitet, hälsa och säkerhet för människor, djur och ekosystem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Food and Drug Administration (FDA). Oxitec Mosquito. Recuperado el 12 de mayo de 2022, disponible en: https://www.fda.gov/animal-veterinary/intentional-genomic-alterations-igas-animals/oxitec-mosquito
- Gorman, K., Young, J., Pineda, L., Márquez, R., Sosa, N., Bernal, D., Torres, R., Soto, Y., Lacroix, R., Naish, N., Kaiser, P., Tepedino, K., Philips, G., Kosmann, C., & Cáceres, L. (2016). Short-term suppression of Aedes aegypti using genetic control does not facilitate Aedes albopictus. Pest Management Science, 72(3), 618-28.
- Harris, A., McKemey, A., Nimmo, D., Curtis, Z., Black, I., Morgan, S., … Alphey, L. (2012). Successful suppression of a field mosquito population by sustained release of engineered male mosquitoes. Nature Biotechnology, 30(9), 828–830.
- Phuc, H., Andreasen, M., Burton, R., Vass, C., Epton, M., Pape, G., Fu, G., Condon, K., Scaife, S., Donnelly, C., Coleman, P., White-Cooper, H., & Alphey, L. (2007). Late-acting dominant lethal genetic systems and mosquito control. BMC Biology, 5, 11.
- Subramaniam, T., Lee, H., Ahmad, N., & Murad, S. (2012). Genetically modified mosquito: The Malaysian public engagement experience. Biotechnology Journal, 7(11), 1323-1327.
- World Health Organization (2020). Evaluation of genetically modified mosquitoes for the control of vector-borne diseases. Recuperado el 12 de mayo de 2022, disponible en: https://www.who.int/publications/i/item/9789240013155