Biologiska underarter av valross: känner du till dem?
Det finns tre underarter av valross: atlantisk valross, Stillahavsvalross och laptev-valross. De främsta skillnaderna är deras storlek i vuxen ålder och de platser där de lever.
Studier rörande detta djurs mitokondriella DNA har dock visat att endast de sista två är giltiga underarter: laptev-valrossen och Stillahavsvalrossen.
Valrossar är marina djur som tillhör pinnipedia-familjen. Man kan känna igen medlemmar av denna grupp med hjälp av fenorna och formen på deras kroppar.
I den grupp är det bara valrossarna som har långa betar – både hanarna och honorna.
Dessa används för att förflytta sig längs isen, och de använder dem även då de slåss mot varandra samt skyddar sig mot rovdjur som isbjörnar och späckhuggare.
Djurets betar kan bli en meter långa och väga över 10 kg hos vissa stora exemplar.
Underarter av valross: Stillahavsvalross (Odobenus rosmarus divergens)
Denna underart av valrossen lever vid arktiska havet, från Berings hav till Beauforthavet och Laptev-havet, där en annan underart lever.
Stillahavsvalrossen går sällan ned på djupt vatten under vintern. Den kan simma från ett isflak till ett annat eller till närliggande öar, där den kan ligga och vila sig i solen.
Detta är den största underarten. Hanarna kan bli ca 3,6 meter och väga mellan 408 och 1,655 kg. Honorna är något mindre och blir 3 meter långa samt 400 till 1,250 kg tunga.
De nyfödda är hälften av moderns längd och väger oftast mellan 44 och 77 kg. Faktumet att de föds med denna vikt och storlek gör att de kan leva i extremt kalla temperaturer.
Valrossarter: atlantisk valross
Den atlantiska valrossen lever vid Kanadas kust mot Karahavet norr om Sibirien.
Förr levde denna underart även i nordvästra Nordatlanten, söder om San Lorenzo-golfen. Denna grupp blev dock utrotad p.g.a. att man jagade den för mycket.
Vid vuxen ålder är den atlantiska valrossen något mindre och inte lika tung som Stillahavsvalrossen. De nyfödda ungarna har ungefär samma storlek, men den lägre viktgränsen är ca 33 kg.
Det finns inte mycket information rörande hur många antal det finns av denna underart, men man räknar med att det finns färre än 25,000 vuxna individer.
För närvarande förekommer det en allvarlig upptining av den is som de lever på, vilket påverkar dem eftersom isen är deras ekosystem, och de kan inte leva utan den.
Underarter av valross: Laptev-valross (Odobenus rosmarus laptevi)
Denna underart av valrossar lever i Laptev-havet på Sibiriens östkust, därav dess namn. Storleken på kroppen och betarna skiljer sig inte mycket från Stillahavsvalrossen.
Även då det inte finns mycket information att tillgå rörande valrossar så står det klart att klimatförändringarna påverkar dem.
Valrossen spelar en viktig roll inom de arktiska folkens religion och traditioner, och deras skinn och ben används ibland i ceremonier.
Djuret återfinns frekvent i deras legender. Trots det låga antalet så har människan tyvärr inte slutat döda dem för deras betar. Kanske kommer de en dag att inte inse hur värdefulla de är för ekosystemet.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Kastelein, R. A. (2009). Walrus: Odobenus rosmarus. In Encyclopedia of marine mammals (pp. 1212-1217). Academic Press.
Lindqvist, C., Bachmann, L., Andersen, L. W., Born, E. W., Arnason, U., Kovacs, K. M., … & Wiig, Ø. (2009). The Laptev Sea walrus Odobenus rosmarus laptevi: an enigma revisited. Zoologica Scripta, 38(2), 113-127.
Lowry, L. 2015. Odobenus rosmarus ssp. divergens. The IUCN Red List of Threatened Species 2015: e.T61963499A45228901.
Lowry, L. 2016. Odobenus rosmarus. La Lista Roja de Especies Amenazadas de la UICN 2016: e.T15106A45228501.
Wiig, Ø., Born, E. W., & Stewart, R. E. (2014). Management of Atlantic walrus (Odobenus rosmarus rosmarus) in the arctic Atlantic. NAMMCO Scientific Publications, 9, 315-341.