Behandling och vård av hypertrofisk kardiomyopati hos katter

Hypertrofisk kardiomyopati hos katter har ofta inga symptom, vilket är anledningen till att det ibland inte upptäcks förrän det är för sent.

Dess namn kanske låter krångligt, men faktum är att hypertrofisk kardiomyopati hos katter är en av de vanligaste hjärtsjukdomarna hos våra vänner. I denna artikel ska vi berätta allt du behöver veta om den.

Vad är hypertrofisk kardiomyopati hos katter?

Denna hjärtsjukdom är en av de vanligaste hos kattdjur. Hypertrofisk kardiomyopati är förtjockningen av myokardmassan hos hjärtats högra kammare. De huvudsakliga orsakerna till hypertrofisk kardiomyopati är fortfarande inte kända, men forskare vet att katter som lider av det har förhöjda nivåer av tillväxthormon. I vissa fall är det även ärftligt.

Samtidigt är det mer vanligt förekommande hos vissa raser, såsom perser, chartreux, sphynx, brittisk korthårig, ragdoll och maine coon. Därför tror forskarna att genetiska missbildningar kan vara orsaken.

Hypertrofisk kardiomyopati hos katter karaktäriseras av diastolisk dysfunktion. Det är vanligare hos hanar än honor, och unga katter mellan fem månader och sex år är ofta de som drabbas.

Hypertrofisk kardiomyopati kan inträffa i tre nivåer: lindrig, måttlig och allvarlig. Den sistnämnda ökar stelheten hos den högra hjärtkammaren och kan försämra blodflödet till hjärtmuskeln, vilket kan leda till celldöd.

Många katter med hypertrofisk kardiomyopati uppvisar inga synliga symptom. Det är därför veterinärer ofta inte upptäcker sjukdomen hos katter i ett tidigt skede. En veterinär kan identifiera andningssvårigheter, ett systoliskt blåsljud, takykardi, arytmi, dyspné eller till och med paralys av de bakre lemmarna.

Men eftersom alla dessa symptom även är typiska för andra vanliga hjärtsjukdomar, vet experterna inte alltid vad som orsakar dem. Därför diagnostiserar de inte hypertrofisk kardiomyopati hos katter direkt.

Det bästa sättet att upptäcka det är genom specifika tester, såsom elektrokardiogram eller ultraljud av hjärtat. Hos det första testet kan man upptäcka onormala hjärtslag. Med det andra kan man upptäcka ökningar i tjockleken hos hjärtkammaren, vidgning av vänster förmak eller en minskning av “ljuset” i den vänstra kammaren.

Behandling av tillståndet

När man väl diagnostiserat en katt med detta tillstånd kommer veterinären ta beslut om den bästa behandlingen. Målet med behandlingen är att förbättra den diastoliska prestationsförmågan, förebygga uppkomsten av tromboemboli eller behandla hjärtsvikt.

Vidare kommer behandlingen bero på flera olika faktorer, såsom ålder och djurets generella hälsa. Kom ihåg att hjärtsjukdomar hos katter inte har några botemedel. Man kan dock hjälpa sitt djur att leva med sjukdomen på bästa möjliga sätt.

De vanligaste läkemedlen som används i dessa fall är:

• ACE-hämmare för att minska på hjärtats börda.
• Vätskedrivande medel för att minska ansamlingen av vätskor i pleurahålan och lungorna.
• Beta-blockerare för att sänka hjärtrytmen när takykardi inträffar.
• Acetylsalicylsyra för att förebygga tromboemboli.
• Kalciumkanalblockering för att göra hjärtmuskeln avslappnad.

Vård av hypertrofisk kardiomyopati hos katter

När det kommer till vård så måste du se till att din katt äter mat med lågt saltinnehåll. Det finns speciella foder för detta, och det kommer förebygga vätskeretention, vilket kan förvärra saker och ting.

Du bör minska stress och spänningar i hemmet så mycket som möjligt, så att djuret blir lugnt, får tillräckligt med vila och inte blir uppskrämt.

Katten bör inte utsättas för fysiska aktiviteter eller stress när den lider av detta tillstånd. Lite lek och korta promenader i hemmet är dock nödvändiga.

Nyckeln är givetvis att följa veterinärens instruktioner till punkt och pricka. Du bör ta katten till veterinären och genomgå alla tester som denne anser vara nödvändiga. Hypertrofisk kardiomyopati hos katter är ganska vanligt, även om vi inte vet särskilt mycket om det. Men tidig upptäck och en behandlingsplan kommer hjälpa katter med denna sjukdom.