Den söta bourkeparakiten - kost och habitat

Bourkeparakiten är en liten fågel känd för sin söta och milda läggning. De kan dessutom bli 25 år gamla.
Den söta bourkeparakiten - kost och habitat
Luz Eduviges Thomas-Romero

Skriven och verifierad av Biokemist Luz Eduviges Thomas-Romero.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Bourkeparakiten är juvelen i en grupp av växtätande fåglar som kommer från Australien. Det är en mild och lugn fågel som kan vissla en fin sång.

Dessa parakiter lever i nomadiska flockar i upp till tusen fåglar och föredrar områden nära en vattenkälla. Deras vetenskapliga namn är Neopsephotus bourkii och det finns inga underarter.

Hur ser bourkeparakiten ut?

I jämförelse med andra papegojor är bourkeparakitens fjädrar mer dämpade och nedtonade. Dess färger är i huvudsak gråbruna, men de har ljusblåa fjädrar på rumpan, på sidan av stjärten och på vingarna. Bröst och mage är ljusrosa i färgen.

De har också framträdande vita områden runt sina ögon som gör att det nästan ser ut som om den hade på sig glasögon. Honorna i denna art har liknande i utseendet men är än mer dämpade. När hanarna är vuxna kan de bli mellan 7,5 till 10 centimeter. Dessa fåglar kan leva i upp till 25 år.

Bourkeparakitens färger är ett komplement till dess naturliga habitat. Deras fjäderdräkt hjälper dem att smälta in i den rödaktiga jorden som deras torra hem består av.

Vart bor bourkeparakiten?

I sitt ursprungsland Australien bor bourkeparakiten – även känd som Bourkie – i Akaciaskogarna. I dessa karga och till synes obeboeliga områden, flyr de dagens värme genom att vila i trädens skugga. De är mest aktiva vid solnedgång och soluppgång, då de söker efter pölar att dricka vatten från.

Så det är alltså enklare att se dessa fåglar i öken och xeriska buskområden. Dessa områden är rika på akacia- och cypress-träd samt öppna områden med eukalyptusträd. Medan experter anser att de är nomadiska, är det troligt att de är bosatta i vissa områden.

Vad består denna fågels kost av?

Bourkeparakiten äter huvudsakligen på marken och letar väldigt sällan efter mat bland träden. De samlas i par eller små grupper på fyra eller sex. Deras kost består av frön från gräs som de komplementerar med frukter, bär och insekter. De behöver alltid vara nära en vattenkälla, som de oftast besöker vid soluppgång och solnedgång.

I fångenskap bör bourkeparakitens kost bestå av granulerad mat och en frömix för parakiter. De måste också få frukt – som äpplen – och bladgrönsaker för att få en fullständig kost.

Dock behöver unga nyfödda bourkeparakiter i fångenskap rätt näring som innebär mer än bara frön. Nyfödda bourkeparakiter behöver granulerad mat, groddade frön, frukt, andra grönsaker och även insekter. Fåglar som är i ett fortplantningsstadie kan äta mjölmask för att få i sig det protein de behöver.

Kost enligt fågelns utvecklingsstadie

Det är viktigt att tänka på att bourkeparakitens näringskrav varierar beroende på deras utvecklingsstadie.

bourkeparakitens-utvecklingsstadie

Det är viktigt att tillgodose dessa fåglars specifika behov vid varje utvecklingsstadium: Som nyfödda, unga, vuxna, reproduktiva vuxna och – självklart – om de är sjuka.

Unga bourkeparakiter

Dessa parakiter bildar par. De bygger sina bon i hål – oftast vertikala – i träd eller en död trädstam. När det gäller deras ägg, lägger de dem på en bit ruttet trä i botten av hålet.

Inom denna art tar honorna fullt ansvar för att ruva äggen. En gång om dagen lämnar de sina bon för att äta frön som deras manliga partner har stött upp. Både honan och hanen delar på uppgiften med att uppfostra sina unga.

Vilken typ av personlighet kan jag förvänta mig av min bourkeparakit?

Dessa fåglar är intelligenta men de är också varsamma och tysta – speciellt i jämförelse med andra arter av papegojor. I fångenskap tenderar de att inte flyga eller klättra särskilt mycket. Dock rör de sig mycket och hoppar från en sittpinne till en annan.

I deras naturliga habitat flyger de tidigt på morgonen och på eftermiddagen, sjunger och interagerar med sin omgivning och med andra. Trots att de inte är nattfåglar är de kända för att vara mer aktiva när det är mörkt. Detta skiljer dem från de flesta papegojorna.

Det är viktigt att tänka på att bourkeparakiten bör hållas skilda från större och mer aggressiva fåglar, med tanke på deras passiva natur.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Piñeiro, C. J. S., & Bert, E. (2011). Principios en la alimentación de psitacidas. Revista Electrónica de Veterinaria, 12(11), 1-3.
  • Kennedy, J. D. (1993). Raising the Charming Bourke’s Parakeet. AFA Watchbird20(5), 30-33.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.