Dilaterad kardiomyopati hos illrar

Dilaterad kardiomyopati är ett tillstånd som främst förekommer hos äldre illrar. Det yttrar sig genom ett brett spektrum av mycket ospecifika kliniska tecken.

Skriven och verifierad av Biolog Samuel Sanchez.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Dilaterad kardiomyopati hos illrar är det vanligaste hjärtfelet hos dessa djur. Sjukdomen kännetecknas av en progressiv förlust av hjärtats sammandragningsförmåga, vilket leder till ett antal ganska allmänna kliniska tecken, t.ex. orkeslöshet, aptitlöshet och letargi. Det kan lätt förväxlas med effekterna från åldrande, men det är ett patologiskt tillstånd.

Dilaterad kardiomyopati är bara ett av många vanliga tillstånd hos illrar. Läs vidare, för du bör gå till veterinären så fort du märker vissa specifika symptom hos din iller. Så här upptäcker du ett hjärtfel hos ditt husdjur innan det är för sent.

Vad är dilaterad kardiomyopati?

Termen dilaterad kardiomyopati använder man bland ryggradsdjur för att beskriva en specifik sjukdom i hjärtmuskeln. Vid detta tillstånd finns det en sträckning och minskad styrka i myokardiet (hjärtmuskelvävnad), vilket gör det svårare för hjärtat att pumpa runt blodet i hela kroppen. Som ett resultat av detta får vissa vävnader inte längre de näringsämnen och O₂ som de behöver.

Dilaterad kardiomyopati är den vanligaste hjärt- och cirkulationssjukdomen hos vuxna illrar, tillsammans med förvärvade klaffpatologier och vissa typer av arytmier. Däremot anses myokardit, infektionssjukdomar i hjärtat, endokardit och hjärtneoplasier ha en låg förekomst hos dessa mårddjur.

Detta tillstånd är vanligare hos vuxna illrar som är över 4 år gamla (särskilt med tanke på att deras genomsnittliga livslängd är mellan 5 till 10 år). Det finns dock ingen preferens för något av könen, hanar och honor är lika benägna att bli drabbade av kardiomyopati.

Med tiden kan försvagningen av hjärtat leda till plötslig hjärtsvikt. Den leder också till kärlproblem, arytmier (oregelbunden hjärtrytm) och allvarlig trombos. Djuret måste omedelbart diagnostiseras, eftersom detta tillstånd betraktas som en medicinsk nödsituation.

Orsaker till dilaterad kardiomyopati hos illrar

Orsaken till dilaterad kardiomyopati hos illrar är okänd. Hos tamkatter har man funnit att försvagningen av hjärtmuskeln är förknippad med en brist på aminosyror i kosten (särskilt taurin), men detta verkar inte stämma för illrar. Man kan dock inte utesluta ett eventuellt ursprung i kosten.

Symptom

De flesta illrar under 2 års ålder visar inga tecken på dilaterad kardiomyopati. Hjärtskadan förvärras dock långsamt och stadigt med tiden, vilket leder till att ett antal ospecifika tecken framträder hos djuret. Bland dem kan vi lyfta fram följande:

• Sinustakykardi: Normalt antal hjärtslag per minut hos denna art ligger mellan 180 till 250, men vid ett DCM-tillstånd kan de öka till över 250.
• Snabbare andning än normalt samt andningssvårigheter.
• Blåaktigt tandkött: Vävnader blir blåaktiga eller cyanotiska på grund av syrebrist orsakad av hjärtproblem.
• Aptitlöshet och anorexi.
• Allmän orkeslöshet.
• Vätskeansamling i brösthålan och buken (svullnad).

Tyvärr uppträder de ovannämnda symptomen vanligtvis inte förrän hjärtat redan uppvisar betydande skador. Därför är det svårt att behandla djuret i detta skede.

Diagnos

På kliniken gör veterinären en allmän fysisk undersökning av illern. I detta ingår att lyssna efter hjärtrytm och onormala andningsljud med ett stetoskop. En ytlig undersökning gör det dock inte möjligt att ställa en differentialdiagnos.

Röntgenbilder av bröstkorgen är mycket användbara för att upptäcka tillstånd såsom detta, eftersom de gör det möjligt att bedöma hjärtats storlek och eventuella skador som det kan ha fått med tiden. Ekokardiografi gör det möjligt att i realtid observera hur hjärtmuskeln pumpar blod, vilket är en indikation på hjärtats allmänna tillstånd.

Behandling av dilaterad kardiomyopati hos illrar

Detta tillstånd betraktas som en medicinsk nödsituation och illern bör behandlas på lämpligt sätt och i enlighet med dess behov så fort sjukdomen har diagnostiserats. Det kliniska tillvägagångssättet har två specifika syften: att få djurets hjärta att fördela blodet bättre i hela kroppen och att minska mängden vätska som har samlats i bröstkorgen och buken.

För att åstadkomma en minskning av ansamlade vätskor kommer veterinären att ordinera vätskedrivande medel i syfte att underlätta urinering. Digoxin och enalapril är användbara för att förbättra blodcirkulationen genom att öka hjärtats sammandragningsförmåga och minska på blodkärlens motstånd.

Standarddoser är 0,005-0,01 milligram digoxin per kilo av djurets vikt varje 12-24:e timme och 0,25-0,5 milligram enalapril per kilo enligt samma tidsintervall. Vissa illrar reagerar negativt på det sistnämnda, så man bör övervaka dem.

Prognos och hemvård

Prognosen för dilaterad kardiomyopati är varierande, eftersom de flesta illrar börjar visa tecken först när hjärtskadan redan är obotlig. Man kan dock upprätthålla en godtagbar livskvalitet genom förändringar i kosten och användning av ordinerade läkemedel.

Man rekommenderar till exempel att den drabbade illern får en diet med låg natriumhalt, vilket minskar på mängden vätska som den behåller. Det är också lämpligt att ge en fettsnål diet (särskilt om djuret är överviktigt), eftersom det kommer att ha en viss ovilja att röra på sig och på så sätt förbränna kalorier. Om du följer läkarens anvisningar kommer ditt djurs livskvalitet att vara bra under den tid som djuret har kvar att leva.