Upptäck brabanthästen
Brabanthästen är en gammal kallblodsras som har sitt ursprung i Belgien. Där föds de än idag upp enligt strikta riktlinjer som har gått i arv i generationer. Dessa specialiserade uppfödningstekniker har gjort att Belgien har fått ett globalt erkännande i hästvärlden.
Förr i tiden användes kallblodshästar flitigt som draghästar, både för skogsarbete och som transportmedel med häst och vagn. De var dessutom livsviktiga inom jordbruksarbetet och allas vår matförsörjning där hjälpte till att plöja fälten mycket effektivare än oxar kunde.
Brabanthästen kräver gedigen omvårdnad, särskilt när det gäller deras diet, eftersom de måste få i sig stora mängder kalorier om de arbetar. Dessutom är det viktigt att skydda deras eller skenben för att förhindra olyckor och skador.
Brabanthästens ursprung
Brabanthästen, även känd som belgiskt kallblod eller belgisk dragare, har en rashistoria som går tillbaka till medeltiden då den även kallades flandrisk häst. Till en början tror man att det kan ha funnits tre olika typer av brabanthästar.
På grund av deras likheter sinsemellan tror många experter att de härstammar från ardennern. Liksom brabanthästen är ardennern en robust och tålig ras, en som vi faktiskt kan spåra ända tillbaka till det romerska imperiets tid.
På medeltiden var alltså brabanthästen ofta känd som den flandriska hästen och gav upphov till ett antal tunga brittiska hästraser som lever vidare än idag.
Brabanthästen erkändes som ras officiellt 1886, inte för att den på något sätt var ifrågasatt innan dess, utan för att idén om att erkänna rasrenhet var på modet under den tiden, från och med då förbättrades hursomhelst kvaliteten på dessa djur dramatiskt. Deras nyvunna prestige innebar att man snabbt började exportera rasen över hela världen.
Dagens uppfödare anstränger sig för att bevara rasen, och ser till att upprätthålla födelsetalen samt hålla blodslinjerna rena.
Dessutom spelar brabanthästen en viktig roll då det kommer till att stärka och förbättra andra raser.
Egenskaper
- Brabanthästen är normalt mellan 1,5 och 1,6 meter hög i manken. Dock var världens största häst länge en brabanthäst som mätte 2 meter i mankhöjd. Den avled år 2021.
- De har en stor fyrkantig käke och en rak profil eller romersk nos. De har relativt små huvuden och korta, välvda halsar.
- Deras ögon och öron är också relativt små. I vissa fall kan det verka som om de nästan är oproportionerliga i förhållande till deras enorma kroppshydda.
- Det är generellt sett muskulösa djur, vilket tydligt syns på deras starka lemmar och halsar. Deras ben är väldefinierade och står i proportion till kroppens storlek.
- Brabanthästen har en bred och kort rygg.
- De har kraftiga bakben som ger dem en regelbunden, energisk gång, och ett stolt, nästan högmodigt utseende.
- Deras kanonben (skenbenen mellan knä och fot) är korta men starka.
- Pälsen är tjock och lång, vilket är typiskt för djur som föds upp i kalla och våta klimat. Denna egenskap gör att de lätt kan hålla sig torra. Endast det översta pälslagret blir vått, medan pälsen undertill förblir helt torr.
- På vintern blir pälsen tjockare, vilket gör att de klarar av temperaturer under fryspunkten.
- Den vanligaste pälsfärgen är kastanjebrunt. Pälsen kan dock variera från kastanj till bay, blue roan, chestnut roan och grå.
- Även om de är stora, robusta hästar så har de ett avslappnat temperament och är kända för att vara milda och förnuftiga.
- Dessa draghästar är intelligenta och alltid på alerten. De är också kända för sitt stora mod.
Skötsel
Förutom fysisk skötsel är brabanthästen en ras som kräver stor uppmärksamhet och hängivenhet. På grund av sin känsliga personlighet kräver de en förstående och sympatisk inställning från sina ägare. I gengäld erbjuder dessa djur sin lojalitet och välvilja.
När det gäller deras kost är brabanthästen känd för sin enorma aptit. När de inte arbetar kan de dock vanligtvis upprätthålla sig på en grunddiet av gräs och hö.
Arbetande hästar kräver däremot en extra daglig portion foder. Vid behov kan ägarna komplettera kosten med vitaminer och mineraler.
Ytliga sår är mycket vanliga hos draghästar. Om de inte behandlas snabbt och effektivt kan dessa skador orsaka allvarliga infektioner.
Om du märker att din häst har någon form av skada bör du omedelbart behandla dem med läkande och antiseptiska krämer. Dessa ska kunna fästa på huden oavsett väder eller fysisk aktivitet som de utövar. Om du är tveksam bör du alltid rådgöra med en veterinär.