Storögd rävhaj: Habitat och egenskaper

Mellan 1999 och 2014 fångades 183 000 ton rävhajar. Indonesien, Ecuador, Sri Lanka och USA är de länder som exploaterar arten mest.
Storögd rävhaj: Habitat och egenskaper

Senaste uppdateringen: 24 oktober, 2021

Rävhajen är en art som hör till överklassen broskfiskar och har en karakteristiskt stor svansfena. Djuret är mycket utbrett och har en otrolig rörlighet och aktivitet, vilket gör att det snabbt kan förflytta sig mellan yt- och djupvatten. Fortplantningen hos dessa individer är ett stort problem och experter anser att det är en mycket sårbar haj.

Det finns tre hajarter som kallas för “rävhajar”. I den här artikeln fokuserar vi dock enbart på Alopias superciliosus. Läs vidare för att lära dig mer om detta enorma havslevande djur.

Rävhajens habitat

Rävhajen lever i tropiska och tempererade hav, från ytan och ända ner till 700 meters djup. Det är en tämligen aktiv och uthållig simmare som kan genomföra långa migrationer på upp till 2 400 kilometer. Den optimala livsmiljön för den här arten är varma vatten, där hittar man också de största individerna.

Fysiska egenskaper

Det utmärkande draget hos denna haj är övre delen av dess svansfena, som är mycket lång och distinkt. Detta svansparti kan vara lika långt som dess kropp, de största individerna kan nå en totallängd på hela 4,5 meter.

Kroppen liknar den hos andra hajar: cylindrisk, robust och med en långsträckt konisk nos. Därutöver har den fem tydliga fenor, och en sjätte ryggfena som är lite mindre och är belägen nära svansfenan. Alla dessa är orörliga och hjälper hajen att behålla sin position i vattnet. Enda undantager är svansfenan, vilken är den enda rörliga fenan.

Dess kropp har samma typiska färg som andra hajar, med blågrått på ryggen och med vita färger på magen. Släktet Alopias innehåller tre olika arter, men denna art avviker från de övriga genom att ha stora ögon.

Rävhajen i profil.

Rävhajens beteende

Denna haj är en solitär simmare som ofta söker sig till varma vatten. Dessutom är dess bestånd uppdelat efter ålder och kön. Vissa experter anser att detta är en strategi som förbättrar dess överlevnad. På grund av detta är honor, hanar och ungar grupperade på olika områden i havet.

Enligt en artikel i den vetenskapliga tidskriften Marine Ecology Progress Series brukar denna haj hålla sig på 200 eller 500 meters djup under dagen och nära ytan på natten. Tack vare sina ögon och med hjälp av solens reflektion kan den nämligen lätt observera sina byten, medan den på natten stiger upp till ytan på grund av ljusbristen.

Föda

Dess huvudsakliga föda är fiskstim och bläckfisk, vilket är anledningen till att den anses vara ett specialiserat rovdjur. Bland de vanligaste arterna i dess diet finns plattfisk, humboldtbläckfisk, prickfisk och stillahavskummel.

Den här hajens svansfena spelar en viktig roll i dess diet, eftersom den använder den för att bedöva och stänga in sitt byte. Detta görs med vågrörelser som virvlar runt i vattnet och bedövar bytet. Hajen använder den också som en piska, med vilken den slår hårt och oskadliggör offret.

Rävhajens fortplantning

Denna haj har en ovoviviparisk fortplantning, med en dräktighetsperiod på ett år och kullar bestående av två ungar. Under sin utveckling uppvisar avkomman ett beteende som kallas livmoderkannibalism, vilket innebär att den äter moderns obefruktade ägg. För att kunna göra detta utvecklar de tillfälliga fostertänder som försvinner före födseln.

Artens avkomma är mellan 60 till 105 centimeter lång vid födseln och och blir könsmogen vid cirka 12 års ålder. Vidare är föräldraomsorgen minimal i och med att de vid födseln är självständiga, men de stannar kvar i en sorts “barnkammare” där de skyddas av flera honor. När de växer migrerar de till nya platser och separeras enligt ålder.

Denna haj fortplantar sig årligen, men har ingen bestämd parningssäsong. De kan para sig när som helst på året.

Bevarandestatus

Enligt Internationella naturvårdsunionen är rävhajen en sårbar art. Detta beror på de producerar få avkommor per kull och att de dessutom blir utnyttjade av fiskeriföretag.

Hot mot rävhajen

Det största hotet mot dessa djur är selektiv och oavsiktlig fångst. En av orsakerna till den stora efterfrågan är att man uppskattar deras kött, fenor, skinn och lever. På grund av detta försöker fiskare över hela världen fånga dem.

På den asiatiska kontinenten finns det en betydande marknad för deras fenor, eftersom de ingår i en traditionell kinesisk maträtt. De mest eftertraktade delarna av dem är dock deras kött och lever. Detta beror på att det förstnämnda används som människoföda, medan det sistnämnda används för att utvinna oljor med ett högt vitamininnehåll.

Lyckligtvis har Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten och Indiska oceanens tonfiskkommission förbjudit fångst av denna haj. Även om insatserna ännu inte bär frukt har flera andra länder åtagit sig att samarbeta kring deras bevarande, med målet att skydda den marina biologiska mångfalden.

 

Detta kanske intresserar dig
Trollhajen: livsmiljö och andra intressanta fakta
My Animals
Läs det My Animals
Trollhajen: livsmiljö och andra intressanta fakta

Trollhajen är en märklig art på grund av dess stora V-formade nos, vilket får den att stå ut. Vill du lära dig mer om detta fantastiska djur?



  • Moreno, J., & Morón, J. (1992). Reproductive biology of the bigeye thresher shark, Alopias superciliosus (Lowe, 1939). Marine and Freshwater Research43(1), 77-86.
  • Preti, A., Kohin, S., Dewar, H., & Ramon, D. (2008). Feeding habits of the bigeye thresher shark (Alopias superciliosus) sampled from the California-based drift gillnet fishery. CalCOFI Rep49, 202-211.
  • Aalbers, S. A., Bernal, D., & Sepulveda, C. A. (2010). The functional role of the caudal fin in the feeding ecology of the common thresher shark Alopias vulpinus. Journal of Fish Biology76(7), 1863-1868.
  • Nakano, H., Matsunaga, H., Okamoto, H., & Okazaki, M. (2003). Acoustic tracking of bigeye thresher shark Alopias superciliosus in the eastern Pacific Ocean. Marine Ecology Progress Series265, 255-261.
  • Polo-Silva, C., Baigorrí-Santacruz, Á., Galván-Magaña, F., Grijalba-Bendeck, M., & Sanjuan-Muñoz, A. (2007). Hábitos alimentarios del tiburón zorro Alopias superciliosus (Lowe, 1839), en el Pacífico ecuatoriano. Revista de biología marina y oceanografía42(1), 59-69.
  • Polo Silva, C. J. (2008). Ecología trófica de los tiburones zorro Alopias pelagicus NAKAMURA, 1935 y Alopias superciliosus (Lowe, 1839) en el Pacífico Ecuatoriano (Doctoral dissertation, Instituto Politécnico Nacional. Centro Interdisciplinario de Ciencias Marinas).
  • Polo-Silva, C. A. R. L. O. S., Rendón, L., & Galván-Magaña, F. E. L. I. P. E. (2009). Descripción de la dieta de los tiburones zorro (Alopias pelagicus) y (Alopias superciliosus) durante la época lluviosa en aguas ecuatorianas. Pan-American Journal of Aquatic Sciences4(4), 556-571.
  • Weng, K. C., & Block, B. A. (2004). Diel vertical migration of the bigeye thresher shark (Alopias superciliosus), a species possessing orbital retia mirabilia. Fishery Bulletin102(1), 221-229.
  • Matsunaga, H., & Yokawa, K. (2013). Distribution and ecology of bigeye thresher Alopias superciliosus in the Pacific Ocean. Fisheries science79(5), 737-748.
  • Berrondo, L., Pons, M., Forselledo, R., Miller, P., & Domingo, A. (2007). Distribución espacio-temporal y composición de tallas de Alopias superciliosus y A. vulpinus observados en la flota palangrera uruguaya en el Océano Atlántico (2001-2005). ICCAT Collective Volume of Scientific Papers60, 566-576.
  • Chen, C. T., Liu, K. M., & Chang, Y. C. (1997). Reproductive biology of the bigeye thresher shark, Alopias superciliosus (Lowe, 1839)(Chondrichthyes: Alopiidae), in the northwestern Pacific. Ichthyological Research44(2), 227-235.
  • Navia, A. F., Mejía-Falla, P. A., & Caicedo, J. (2011). Guía para la identificación de especies de tiburones y rayas comercializadas en el Pacífico colombiano. Squalus, Fundación Colombiana para la Investigación y Conservación de Tiburones y Rayas.