Huskattens historia: en kort och koncis version
Bandet mellan katter och människor går tusentals år tillbaka, kanske så långt som till 7000 f.kr. Idag vill vi berätta om huskattens historia och vår ständigt turbulenta relation.
Det skulle krävas mycket mer än en artikel för att täcka de många representationerna av katter under historiens lopp. Idag ska vi därför beskriva några utvalda händelser och berättelser som formade vår relation.
Huskattens historia: Egypten
I antika Egypten var katterna nära kopplade till gudinnan Bastet, även känd som Ailuros. Avbildningar av gudinnan visade alltid distinkt kattliknande drag – antingen som en regelrätt katt eller som en kvinna med katthuvud.
Att tillbedja denna gudinna var framförallt populärt i den uråldriga staden Bubastis. Forskare har hittat mumifierade katter i stadens ruiner. Man tror att dessa katter ansågs vara inkarnationer av gudinnan Bastet.
Som ett resultat mumifierades de när de dog, som ett sätt att hedra dem. Normalt sett var detta en ritual som endast användes för att bevara adelsmän och faraoner.
Enligt den egyptiska tron var gudinnan Bastet beskyddaren av gravida kvinnor och hemmet, och hade kraften att fördriva onda andar.
Hon visades ofta som varsam och tillgiven, men som beskyddare kunde hon även vara djärv och envis.
De antika egypterna var berömda för den kärlek och respekt de visade djur.
Andra antika civilisationer, som grekerna, kommenterade till och med på deras förmåga att dela sina hem med djur och behandla dem som familjemedlemmar.
Av alla djur de försökte tämja så hade de störst framgång med katten. Deras ömsesidiga förståelse av vikten av frihet och självständighet spelade en nyckelroll i att stärka bandet mellan människa och katt.
Huskattens historia: syndafloden
Syndafloden är en av de mest berömda av Bibelns berättelser och har tjänat som inspiration för många konstverk och filmer.
Berättelsen kretsar kring Noah och hans familj, och hur Gud instruerar honom att bygga en enorm ark för att rädda ett par av varje art på Jorden.
Men vad många inte vet om denna berättelse är att den även är en av de tidigaste versionerna av huskattens uppkomst.
Legenden (inte Bibeln) säger att Noah inte tog med sig några katter på arken. Folk hävdar att så var fallet eftersom det inte fanns några katter på planeten då.
Enligt legenden så blev Noah överraskad över hur snabbt råttorna på arken fortplantade sig. Med begränsade resurser bad han Gud om hjälp. Som svar sade Gud åt honom att klappa lejonets huvud tre gånger.
Noah gjorde som han blivit tillsagd, och vid den tredje klappen nös lejonet. Till Noahs förvåning flög ett par katter från dess näsborrar.
Nästan omedelbart förstod katterna varför de var där och använde sig naturliga jaktinstinkt för att kontrollera mängden råttor.
Detta finns givetvis inte med i Bibelns version, men det är ändå en intressant berättelse.
Katten på medeltiden
Medeltiden var otvivelaktigt en av de mörkaste och grymmaste perioderna för huskatten.
I över 1,000 år förföljdes katter – och framförallt svarta katter – och brändes til och med på bål på grund av sina påstådda kopplingar till häxkonst.
När förföljelsen av häxor var som mest extrem refererar folk ofta till katter som “satanistiska varelser”. Deras beteende, nattliga vanor och “nio liv” innebar att katter kopplades till kätteri och mörk magi.
Det finns många myter angående katter på medeltiden. Folk trodde att deras ögon kunde lysa upp även de mörkaste av nätter så att häxorna kunde utföra sina satanistiska ritualer.
En annan legend säger att djävulen själv antog formen av en katt för att komma närmre människor.
Dessvärre finns det fortfarande människor som ogillar och till och med är rädda för svarta katter, som ett resultat av vidskepelsen som slog rot under medeltiden.
Det är därför det är så viktigt att folk lär sig om huskattens historia, så att de kan förstå den bättre.