Vårt första år tillsammans – att skaffa ett husdjur

Vårt första år tillsammans – att skaffa ett husdjur

Senaste uppdateringen: 07 september, 2018

Ovisshet, tvivel, rädsla… det finns många känslor när vi adopterar ett husdjur för första gången. Men kärleken, sällskapet och affektionen det ger oss får varje dag att flyga förbi, och innan vi vet ordet av har vi spenderat vårt första år tillsammans…

Vårt första år tillsammans: utmaningar

Jag ifrågasatta huruvida jag verkligen skulle adoptera eller inte. Men när jag äntligen övertygade mig själv att göra det och sedan började leta efter den perfekta valpen, hade jag inget att ifrågasätta längre. Du sprang fram till mig, och jag bara visste: det var du! Men när jag skriver detta känner jag att det kanske är lämpligare att säga att det var du som valde mig.

Men det spelar ingen roll längre, och det tror jag du håller med om. Det viktiga är att vi på något sätt redan spenderat vårt första år tillsammans. Det var inte lätt att komma dit vi är idag, men vi har samarbetat och båda dragit vårt strå till stacken. Idag skulle jag inte byta dig mot något.

De bra och dåliga tiderna

Jag kommer ihåg när jag först tog hem dig. Du markerade ditt revir över hela huset – bokstavligt talat i varje hörn! Jag var inte säker på om jag skulle skratta eller gråta. Jag trodde att vår samexistens skulle vara omöjlig. Kanske hade jag varit ensam för länge, och det gjorde mig självisk med mina saker. Nu var jag tvungen att dela dem med dig.

Jag hade inget annat val och du gav mig inga alternativ. Jag var tvungen att dela mitt hem, min säng, min soffa och till och med min mat. Även om allt var nytt för mig så gjorde jag det med glädje.

Att lära dig att inte göra ifrån dig inomhus var inte lätt… men tillsammans klarade vi av det. Till slut luktade huset underbart! Och jag vet att du gillar när det är rent och luktar bra lika mycket som jag.

Att gå på promenader var inte heller lätt. Jag talade till dig kärvänligt, och även om det i början inte verkade som att du var uppmärksam så förstod du till slut att du var tvungen att gå med mig, vara uppmärksam om jag ropar och inte dra i kopplet. Tålamod och kärlek gav utdelning.

Och idag, efter vårt första år tillsammans, ser jag dig ligga i sängen helt avslappnad, och jag inser att all ansträngning var värd det.

Vårt första år tillsammans: glädje

Hund med leksaker

Det var värt det, för du gav och ger mig fortfarande så mycket glädje. Vårt första år tillsammans var inte bara utmaningar – vi hade även många fina stunder.

Du var så liten när jag tog hem dig att det var en utmaning att dricka ur vattenskålen. Ditt huvud kunde inte nå vattnet när det började ta slut, och när du försökte vända på skålen fick du allt över dig. Jag tyckte synd om dig, men samtidigt var det extremt roligt.

När jag kom hem från jobbet och såg dig där, sittandes vid dörren och gnyende eftersom du saknat mig… det fick mig att må så bra! Jag såg alltid fram emot att avsluta arbetsdagen så att jag kunde gå hem och träffa dig. Att veta att du kände på samma sätt gjorde att jag kände mig älskad, och det gör det fortfarande.

Jag sitter aldrig och ser på TV ensam längre, och jag älskar när du kommer upp och gosar. Jag älskar att du känner dig ledsen när jag går eftersom det inte är vad du vill, och jag älskar när du sover nära mig eller knuffar min hand med ditt huvud så att jag ska klappa dig.

Idag, efter vårt första år tillsammans, kan jag säga att mitt livs bästa beslut var att adoptera dig, och även om det inte var lätt att anpassa sig så var det värt det.

Och jag har inget mer att säga, förutom att vi fortfarande har många år att leva tillsammans, nya utmaningar att tackla och ny glädje att upptäcka. Och vet du vad? Jag kunde inte ha valt en bättre följeslagare att göra det med. Tack för att du valde mig!