Allt om den iberiska vargen
Den iberiska vargen (Canis lupus signatus) är förmodligen det mest representativa djuret bland de som lever på den iberiska halvön. Den är en skicklig jägare som drar största möjliga nytta av sina sociala förmågor.
Hur ser den iberiska vargen ut?
Den iberiska vargen är mindre än många andra underarter av varg. Den väger inte mer än 45 kilo samtidigt som den amerikanska eller ryska vargen ofta kan nå upp till 80 kilo.
Den iberiska vargen har också ett särpräglat utseende, med mörka fläckar på svansen, ryggen och benen. Det är dessa markeringar som ger dem deras latinska namn och de är den enda underarten som har dem.
Hur är deras beteende?
Den iberiska vargen lever i flock, precis som många andra vargsorter, men trots vad du kanske tror så är idén om en alfavarg en myt, och detsamma gäller för den här underarten.
Normalt är iberiska vargflockar familjegrupper, med en vuxen hane och en vuxen hona tillsammans med sina ungar, som i sin tur kan bestå av flera kullar. I själva verket har vargarna en ganska komplex känslomässig sida, trots att de har rykte om sig att vara hänsynslösa jägare.
Var lever den iberiska vargen?
Historiskt sett lever den iberiska vargen över hela den iberiska halvön. Under de senaste 50 åren har den dock jagats till utrotningsgränsen.
Tack vare naturforskare som Félix Rodríguez de la Fuente har medvetenheten ökat och denna varg är numera skyddad i många delar av Spanien.
För närvarande finns den största delen av vargpopulationen i Västeuropa i Sierra de la Culebra, en bergskedja i Kastilien och León, i Spanien.
Det finns också många populationer av iberisk varg i León, Asturien och Galicien, och de har även börjat ses i Ávila, Madrid och Baskien. Den population som lever i Sierra Morena anses vara praktiskt taget utdöd eftersom den är helt isolerad.
Hur ser den iberiska vargens nuvarande bevarandestatus ut?
Detta är en svår fråga att besvara eftersom det beror på vilken sida av floden Douro vi tittar på. Norr om floden kan vargen fortfarande jagas fritt, medan den söderut är en skyddad art.
Det är okänt exakt hur många iberiska vargar som för närvarande finns på halvön. Men de senaste siffrorna från 1980-talet pekar på en population på drygt 2 000 vargar. För närvarande tror man att det finns cirka 3 000 vargar i vilt tillstånd.
Sanningen är att även om arten som helhet inte verkar vara i stor risk för utrotning så finns det naturligtvis områden där de håller på att dö ut. Helst borde vi genomföra en oberoende och tillförlitlig undersökning för att visa exakt hur många det finns.
Konflikten med boskapsuppfödning
Den främsta anledningen till att den iberiska vargen är hotad är att den, precis som brunbjörnen, utgör ett hot mot boskap. Tyvärr har majoriteten av boskapsdjuren i de höga bergen fortfarande inte kunnat anpassas till närvaron av dessa vargar.
Vissa jordbrukare har försökt vidta förebyggande åtgärder, som att använda stängsel eller mastiffer som vakthundar. Men även om dessa ger ett visst skydd ökar kostnaderna, vilket i sin tur hotar själva jordbruksindustrin, och det samtidigt som denna typ av frigående boskapsskötsel är den typ som respekterar djuren och ekosystemet mest.
Ett sätt att lösa detta skulle vara att mer samvetsgranna konsumenter väljer ekologiska, hållbara produkter från områden där vargar lever. Detta skulle hjälpa jordbrukarna att skydda sina djur utan att hota vargarnas existens.
I dag är det en mycket omtvistad situation. Medan många vill se vargen helt skyddad skulle detta utgöra ett hot mot boskapsdjur. Andra vill att vargen ska jagas fritt, men det skulle kunna leda till att den helt försvinner från halvön.