Elaphodus Cephalophus: Upptäck tofshjorten från Kina

18 juli, 2020
Även om det kan verka konstigt, är betar vanligt förekommande hos vissa hjortarter i Asien. Vi berättar mer om en asiatisk hjortras i dagens artikel. 
 

Tofshjorten från Kina (Elaphodus Cephalophus) är ett djur som ser ut som om det kommer från en medeltida fantasysaga. Men denna art finns faktiskt. Denna lilla hjort har betliknande hörntänder, vilket är väldigt speciellt eftersom tofshjorten är växtätare precis som alla andra hjortar.

I dagens artikel kommer vi att berätta mer om denna speciella art från Centralasien. Du kommer att kunna läsa om dess huvudsakliga egenskaper och varför forskare fortsätter att studera dess livsmiljö, även om de redan har en hel del information.

Tofshjorten från Kina: speciell men verklig

Innan vi går igenom tofshjortens egenskaper måste vi berätta om en viktig detalj som du bör ha i åtanke när du läser vidare.

Tidigare var alla hjortar relativt små i storlek och hade både horn och betliknande tänder. Men tack vare evolutionsprocessen och det naturliga urvalet delades hjortar emellertid upp i två stora grupper. Den första gruppen bestod av större hjortar med horn, medans den andra bestod av mindre hjortar med betar. Gruppen med betar inkluderar också muntjaker och vattenrådjur.

 
Vilda hjortar på bete

Som vi redan har nämnt är det mest anmärkningsvärda kännetecknet hos detta lilla klövdjur de två betliknande hörntänderna som sticker fram ur munnen. Dessa tänder kan vara mycket långa, vassa och breda. Inom den här arten är det bara hanar som har dessa utstickande tänder.

Enligt studier hjälper dessa betar dem att slåss mot andra hanar under de rituella strider som äger rum kring parningstider. Ibland behöver en hane bara visa sina tänder för att få andra hanar att fly fältet. Det finns inga bevis som tyder på att dessa tänder tjänar något syfte när det gäller tofshjortens diet. I själva verket består kosten av örtartade växter, frukt och bambu. Dessa hjortar är alltså växtätande djur.

Tofshjortshonor har inga betar. Experter tror att hanar använder dem för att strida med sina konkurrenter under parningstider.

 

Betar och andra särdrag

Tofshjorten är liten, mellan 50 till 70 cm i mankhöjd. Men den är ändå den större arten inom gruppen av mindre hjortdjur. Tofshjorten är smal och smärt, och vikten mellan vuxna individer varierar rätt kraftigt. Tofshjortar kan nämligen väga mellan 17 och 50 kg.

Pälsen är tjock och består av korta och styva hårstrån som är mycket mörkbruna på vintern och något ljusare på sommaren. På toppen av huvudet har tofshjorten lite längre hårstrån, vilket är varifrån den har fått sitt namn. Tofsen är formad likt en hästsko och är mörkare än vad resten av pälsen är.

Tofshjorten från Kina i profil.
Även om det är svårt att se, för att pälsen skymmer det lite, har en tofshjortshane också små horn på toppen av huvudet.

Tofshjorten från Kina: reproduktion

Honor når sexuell mognad vid 9 eller 10 månaders ålder. Honan är vanligtvis parningsbenägen i slutet av hösten. Det är då som hanar påbörjar sin parningsritual, som består av skällande ljud och stridsritualer mellan hanarna.

 

En hona föder vanligtvis sin första unge när hon är ungefär ett och ett halvt år gammal. Efter en dräktighet som i genomsnitt varar 180 dagar föds hjortkalven mot slutet av våren eller under försommaren. Normalt föder en hona bara en kalv åt gången, men ibland kan hon få två.

En tofshjortshona.

Andra intressanta fakta om tofshjorten

Tofshjortar är ganska solitära djur. Ibland rör de sig emellertid i par – och inte bara under parningssäsongen.

Tofshjorten är ett djur som har crepuskulära vanor av naturenDärför är den mycket mer aktiv när det bara finns en liten mängd ljus på himlen. Till exempel när solen går ner på kvällen eller precis runt gryningen.

Hjortarnas territorier är väldefinierade och de är därför vana vid att vandra längs samma vägar. Dessutom driver de runt dessa platser och lämnar mycket tydliga spår efter sig. På så sätt blir de tyvärr ett lätt byte för de fällor som människor sätter upp för dem.

 

Forskare studerar fortfarande tofshjortens livsmiljö. Tack vare det så vet vi att dessa djur föredrar bredbladiga regnskogar. De håller sitt territorium nära vattenvägar och där de kan hitta tillgänglig föda.

Vi vet att denna art är hemmahörande i Kina, och att de idag bor i de centrala och södra delarna. Det finns också register över hjortens existens i Burma. Men experter har dock inte hittat något exemplar som bor där idag. Detta kan bero på att de gärna håller sig på en mycket begränsad, isolerad region på hög höjd.

 
  • Harris, R.B. & Jiang, Z. 2015. Elaphodus cephalophus. The IUCN Red List of Threatened Species 2015: e.T7112A22159620.
  • Li, X., Buzzard, P., & Jiang, X. (2014). Habitat associations of four ungulates in mountain forests of southwest China, based on camera trapping and dung counts data. Population Ecology, 56(1), 251-256.
  • Leslie Jr, D. M., Lee, D. N., & Dolman, R. W. (2013). Elaphodus cephalophus (Artiodactyla: Cervidae). Mammalian Species, 45(904), 80-91.
  • LIU, L., & HU, J. (2008). Habitat selection by tufted deer (Elaphodus cephalophus cephalophus) in spring in Fentongzhai Nature Reserve, Sichuan Province. Sichuan Journal of Zoology, 27, 135-141.
  • Redacción National Geographic. (2014). Ciervos con colmillos. National Geographic. Disponible en: https://www.nationalgeographic.es/animales/ciervos-con-colmillos