Egenskaper och fakta om jätteuttern: en riktig bjässe!

29 juli, 2019
Jätteuttern är ett fascinerande djur. Även om den är social mot andra uttrar så är den vildsint när det kommer till att försvara sig mot rovdjur. Dessvärre riskerar detta djur att utrotas på grund av illegal jakt och minskade livsmiljöer på grund av mänskliga aktiviteter.

Jätteuttern är en däggdjursart som tillhör ordningen Carnivora och familjen Mustelidae, och har sin hemvist i Amazonas. Idag ska vi tala om några intressanta egenskaper och fakta om jätteuttern.

Dess vetenskapliga namn är Pteronura brasiliensis och är den enda arten i sitt genus. Det finns dock två underarter med namnet P. b. brasiliensis och P. b. paraguensis.

Jätteuttern kallas även för vattenjaguar, flodvarg och vattenhund. Andra namn inkluderar ariraí och ariranha i Brasilien, ariray i Paraguay och Lobope i Paraguay.

Namnet på dess genus, Pteronura, kommer från de grekiska orden “pteron” (fjäder/vinge) och “ura” (svans). Detta refererar till den karaktäristiska formen hos dess svans, som liknar en vinge.

Fakta om jätteuttern: utbredning och habitat

Underarten P. b. brasiliensis hittas i norra Sydamerika mellan Orinoco- och Amazonfloden, inklusive i regionen Guyana.

Underarten P. b. paraguensis finns i sin tur i de södra delarna av kontinenten, i länder som Paraguay, Uruguay, södra Brasilien och norra Argentina.

Jätteuttern vistas främst i sötvattenfloder och vattendrag som blir säsongsmässigt översvämmade. Andra akvatiska livsmiljöer inkluderar permanenta sjöar.

Av denna anledning spelar två faktorer stor roll för deras val av livsmiljö:

  1. Mängden mat, vilket verkar sammanfalla med grunda vatten och vattenbryn utan brant lutning.
  2. Bra täckning av vegetation och därmed direkt åtkomst till de jaktmarker de föredrar.

De bygger sina bon i områden bredvid floderna där de skyddas under merparten av sin dagliga rutin.

Uttrar kan rensa upp områden för att bygga sina bon på. Dessa områden kan vara maximalt 30 meter långa och 15 meter breda. De markerar dem med doftkörtlar, urin och avföring.

De kan bli väldigt stora

Fakta om jätteuttern: fysiska kännetecken

Jätteuttern är den längsta arten bland mårddjuren, även om den inte är tyngst. Hanar blir 1,5 till 1,8 meter långa och väger 30 till 45 kg, medan honor blir 1,5 till 1,7 meter långa och väger 20 till 26 kg.

Bland alla uttrar har jätteuttern den kortaste pälsen, och dess färger går från ljus- till mörkbrunt. Vissa kan dock ha rödaktig eller mörkblond färg.

Pälsen är väldigt tät, vilket är ett evolutionärt drag som försäkrar att endast det yttersta lagret blir blött. Detta yttre lager är runt 8,5 mm tjockt, vilket är ungefär dubbelt så tjockt som det inre lagret.

Jätteuttrar har en fläck på halsen som är vitfärgad, och dess form är unik för varje individ. Nosen är ganska kort och gör ansiktet en oval form.

Öronen är små och runda, och de har känsliga morrhår. Dessa låter dem upptäcka förändringar i vattentrycket och strömmarna, vilket gör det lättare att hitta byten.

Benen är tjocka och har stora fötter med simhud samt vassa klor.

Vattendjur

Simhuden hjälper dem att simma, manövrera och driva sig framåt i vattnet. Om de vill simma ännu snabbare kan de även använda sin starka svans.

Som du kan se är dessa varelser väldigt välanpassade till livet i vattenSå pass att de kan hålla andan i upp till åtta minuter.

Jätteuttrar är bara aktiva under dagen. Deras syn är väldigt bra och används inte bara för att jaga, utan även för att upptäcka möjliga rovdjur.

Detta drag är ett kännetecken för jätteuttern, eftersom andra uttrar har normal eller något myopisk syn, både på land och i vatten.

När det kommer till hörseln så är den ganska bra och deras luktsinne välutvecklat.

Jätteuttern: beteende

Jätteuttern är ett väldigt socialt djur som lever i stora familjegrupper. Dessa grupper har ofta tre till åtta medlemmar, men ibland upp till 20. Utterfamiljer har starka band eftersom de sover, leker, förflyttar sig och äter tillsammans.

Jätteuttern lever i familjer

Detta till trots är det vanligt med aggression mellan medlemmar i arten, men försvaret mot inkräktare verkar vara samarbetsbaserat. Vuxna hanar har ofta hand om försvaret, men honor bildar ibland övervakningsgrupper.

Matvanor

Uttrar är ganska opportunistiska eftersom de har stor förmåga till anpassning för att äta de mest vältaliga arterna i omgivningen. När det kommer till mat kan de till och med äta krabbor och ormar.

Uttrar jagar ensamma, i par och i grupp, och de förlitar sig på sin syn för att hitta byten.

Jätteutter fångar fisk

Uttrar har stor förmåga att manövrera under vattnet. Därför kan de attackera byten både ovan- och underifrån och hugga dem med sina käkar.

Efter att det fångats konsumeras bytet direkt med start vid huvudet, samtidigt som uttern håller det med framtassarna.

De äter runt 10% av sin kroppsvikt per dag (runt 3 kg).

Fakta om jätteuttern: fortplantning

Honorna verkar föda sina ungar under torrperioden. Deras östrogencykel varar i 21 dagar och de blir sexuellt aktiva mellan den tredje och tionde dagen av cykeln. De bildar par och stannar med varandra livet ut.

Dräktigheten pågår i mellan 65 och 70 dagar, och de föder 1-5 valpar, med ett snitt på två. Rapporterade intervaller mellan födslarna är 21 till 33 månader.

Honorna föder i tidigare byggda bon och vaktas av familjegruppen. Dessa ligger generellt nära floderna och deras favoritfiskeplatser.

Vid födseln har ungarna mycket päls som skyddar dem, och de föds blinda. Hanarna deltar i alla delar av föräldraskapet och familjebanden är starka. Äldre syskon kan även delta i föräldraskapet i viss mån.

Jätteutter med ungar

Generellt sett öppnar de ögonen efter runt fyra veckor i livet. Veckan därpå börjar de gå och de kan simma ordentligt vid den 14:e veckan. De slutar amma när de är nio månader gamla och börjar kort därefter jaga själva.

Bevaringsförsök

1999 registrerade den Internationella naturvårdsunionen (IUCN) jätteuttern som en hotad art. Den har dock ansetts vara sårbar ända sedan 1982.

Handel med arten och produkter från den är illegal enligt Convention of International Trade in Endangered Species (CITES).

Den nuvarande populationen är svår att uppskatta, men en studie från IUCN från 2006 säger att det tycks finnas runt 1,000 till 5,000 uttrar. Enligt IUCN:s röda lista är uttrarnas närvaro i Argentina och Uruguay oviss.

Jätteuttern har varit en naturikon i provinsen Misiones i Argentina sedan augusti 1996.

Som ett resultat av tjuvskytte, som var mycket vanligare på 50- och 60-talet, minskade populationen avsevärt. För tillfället är minskningen av deras livsmiljö det största hotet.

Jätteuttern livnär sig på fisk och har därför ansetts vara en konkurrent av lokala fiskare. Naturturism är också ett stort hot mot arten.

Hoppas att du gillade denna fakta om den fascinerande jätteuttern.

  • Duplaix, N. (1980). “Observations on the ecology and behavior of the giant river otter Pteronura brasiliensis in Suriname”. Revue d’Ecologie (Terre Vie), N° 34: 495-620.
  • Carter, S.K. y Rosas, F.C.W. (1998). “Biology and conservation of Giant Otter (Pteronura brasiliensis)”. Mammal review, XXVII-1: 1-26.