Hur björnar tar hand om sina ungar: Nya taktiker för nya tider
Brunbjörnen (Ursus arctos) kan tyckas vara ett ganska vilt däggdjur. När den står på sina bakben skulle även den mest modiga människan känna sig rädd. Trots sitt imponerande utseende är det dock ett gripande och fascinerande skådespel att titta på hur björnar tar hand om sina ungar.
Förutom björnens naturliga instinkt har miljöbelastningen fått björnar att använda nya taktiker för att undvika de faror som människor utgör. Så om du vill veta hur björnen tar hand om sina ungar i en globaliserad värld, uppmuntrar vi dig att läsa vidare.
Relevanta fakta om brunbjörnen
Innan vi fördjupar oss i björnmoderns taktik, är det viktigt att du känner till några av de mest relevanta fakta om brunbjörnen. Brunbjörnen är ett däggdjur av familjen Ursidae som är typiskt för Eurasien och Nordamerika. Den presenterar ett mycket markerat morfologiskt intervall, eftersom dess längd varierar från 1,5 till nästan 3 meter. Dessutom kan den väga från 100 till 675 kg.
Detta djur är allätande och har fyra skarpa hörntänder i käken, typiska för köttätare. Samtidigt har den också framtänder och kindtänder som är lämpliga för att tugga sönder örter och stjälkar.
När det handlar om reproduktion så parar sig björnar mellan maj och juli. Björnar har fördröjd befruktning och de befruktade äggen börjar inte växa förrän björnen har gått i ide. Dräktighetstiden varar sedan i ungefär två månader. Under tiden av föräldraomsorg är det vanligt att honor tar sig runt som en familj tillsammans med sina ungar. Björnhonan kan föda mellan en och tre ungar, även om mer än hälften av grupperna består av två ungar och mamman. Under denna period, som varar ungefär ett och ett halvt år, spenderar de sin tid på följande sätt:
- Björnfamiljer investerar mer än 60% av sin tid på att leta efter mat
- 22% av deras tid motsvarar rörelse, vanligtvis inkluderar det aktiviteter för att hitta föda
- De investerar mycket lite tid på att vila (9,4%), på att amma (1% till 2%) och det familjen gör allra minst är att leka (1%)
Nya taktiker för att anpassa sig till nya tider: Hur björnar tar hand om sina ungar
Trots genetisk prägling hos de olika djurarterna anpassar de sig till miljön där de lever, samt till förändringar i deras miljö. Nedan berättar vi om hur brunbjörnen tar hand om sina ungar i en miljö som till stor det är modifierad av människor.
Björnar använder människor som en ”barriär”
En studie som publicerades i Royal Society ledde till upptäckten av ovanligt beteende i sättet som björnhonan tar hand om sina ungar. Även om det verkar otroligt, så upptäckte man i Sverige att honor med ungar närmar sig mänsklig befolkning. De gör det för att undvika det aggressiva beteendet hos björnhanar.
Det är nämligen vanligt att hanbjörnar väljer att döda ungarna till en hona som de inte har parat sig med. Det beror på att detta kan göra henne mer sexuellt mottaglig tidigare. Därför kommer honbjörnens val av lämplig livsmiljö att direkt påverka avkommans överlevnad.
I den studie vi nämnde ovan så observerade forskare att de mest framgångsrika mödrarna var de som valde livsmiljöer nära människor. De väljer en livsmiljö som ligger nära befolkade områden med tillräcklig vegetation för att skydda sig själva och sina familjer. Detta beror på att könsmogna hanar inte vågar gå så långt från skogens skydd. På detta sätt använder dessa modiga mödrar oss människor som en sköld för att förhindra att deras barn hamnar i fara.
Björnar tar hand om sina ungar längre av rädsla för att bli jagade
Naturligtvis är det inte alla interaktioner mellan björnar och människor som är positiva. Enligt en studie från tidskriften Nature Commons spenderar björnmamman mer tid med sina ungar när jägare är närvarande.
I allmänhet tar honorna hand om sina ungar i ett och ett halvt år. Data visar dock att denna period kan sträcka sig till 2,5 år, särskilt i områden där jakt är ett hot mot deras överlevnad. Eftersom det är olagligt att döda mödrar som är tillsammans med sina ungar, har björnen större chans att överleva i deras sällskap.
Detta är ett tydligt fall av evolutionär kompromiss. Med andra ord så kommer honorna ha mindre tid till att reproducera sig ju längre de stannar med sina avkommor. Men ju längre de stannar med sina avkommor, desto längre kommer de att leva.
En björnhonas risk för att jagas är fyra gånger större när hon går ensam än när hon åtföljs av sina avkommor.
Det finns två sidor av samma historia
Som vi har sett kan människor vara både fördelaktiga och skadliga för en brunbjörnshona som har fått ungar. Även om dessa adaptiva mekanismer är fascinerande, kan vi inte låta bli att tycka att det är riktigt synd att vi, som art, och våra handlingar är så pass skadliga att de kan orsaka förändringar i ursprungsbeteenden hos andra arter.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Steyaert, S. M. J. G., Leclerc, M., Pelletier, F., Kindberg, J., Brunberg, S., Swenson, J. E., & Zedrosser, A. (2016). Human shields mediate sexual conflict in a top predator. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences, 283(1833), 20160906.
- Van de Walle, J., Pigeon, G., Zedrosser, A., Swenson, J. E., & Pelletier, F. (2018). Hunting regulation favors slow life histories in a large carnivore. Nature communications, 9(1), 1-10.