Olika typer av vargar och deras kännetecken

Bevarandet av vargen kräver kunskap om dess underarter och de hot som den står inför.

Boskapstjuvar, demoner och andra öknamn har tilldelats vargen sedan urminnes tider för att beskriva dessa konkurrenter i toppen av näringskedjan. Det finns dock också många som insisterar på att allmänheten bör lära sig mer om de olika typerna av vargar och deras biologi, så att vi alla kan uppskatta hur de verkligen är.

I enlighet med detta hittar du här en allmän beskrivning av underarterna inom denna variationsfyllda art. Missa den inte, för dessa däggdjur är imponerande, vackra och framför allt värda respekt.

Taxonomi och egenskaper hos vargen

Vargen är ett däggdjur som tillhör ordningen köttätande djur och familjen hunddjur. De tidigaste fossilerna av själva arten varg, Canis lupus (dess vetenskapliga namn), går 800 000 år tillbaka i tiden. De är rovdjur i toppen av näringskedjan som har anpassat sig till detta sätt att äta under årens lopp, vilket framgår av deras högt utvecklade hörntänder, deras enkla matsmältningssystem och deras käkmuskulatur.

Vargens vikt och storlek varierar beroende på vilken underart som undersöks. Denna art var en gång i tiden utbredd i hela Eurasien och Nordamerika men har tyvärr decimerats av människan ända fram till i dag, inte minst i Sverige där den helt saknas i de mest glesbefolkade områdena i norr. De omkring 400 vargarna som faktiskt finns i landet lever främst i Mellansverige, men tillåts endast migrera till mer tätbefolkade områden söderut, och det för att inte störa rennäringen. Än idag är den dock det mest utbredda hunddjuret i världen, även om det territorium som den upptar idag är mycket mindre.

När det gäller vargtyperna finns det flera kontroverser när det gäller att klassificera dem. De olika underarterna delas dock i sin tur in i fyra grupper:

• Vitvarg: De lever i Alaska och i Europas arktiska områden.
• Rödvargar: De lever i Eurasiens ökenområden.
• Gråvarg: Inkluderar svensk varg och är den vanligaste globalt sett.
• Brunvarg: Dessa kan observeras på Iberiska halvön och i Eurasien.

Typer av vargar: de mest representativa underarterna

Det finns flera förslag när det gäller att klassificera vargens underarter. Antalet varierar från 16 av dem till 32, men här hittar du de mest representativa exemplen av Canis lupus.

Gråvarg  (Canis lupus)

Denna art är huvudsakligen spridd i USA och många av de underarter som är kända idag härstammar från den.

Iberisk varg (Canis lupus signatus)

Denna underart av gråvargen är endemisk på Iberiska halvön och har deras tillstånd är sårbart (även om kontroverserna kring dess antal och de lokala myndigheternas försök att tillåta utrotning av den inte kan ignoreras). Den livnär sig på små däggdjur och fåglar samt på djur som anses vara lantbruksdjur, t.ex. får och getter.

Polarvarg (Canis lupus arctos)

Polarvargen är endemisk i Kanada och på Grönland. Trots att den lever i en extremt kall miljö är den något mindre än andra underarter och väger upp till 45 kilo. Deras tjocka vita päls skyddar den mot låga temperaturer.

Arabisk varg (Canis lupus arabs)

En annan typ av varg som finns runt om i världen är den arabiska vargen. Den befolkade en gång i tiden hela den arabiska halvön, men lever numera bara i små områden i södra Israel, Irak, Oman, Jemen, Jordanien, Saudiarabien och delar av södra Sinaihalvön i Egypten.

Det är ett ensamlevande djur (ses dock i undantagsfall i grupper på upp till 12 individer) och har den intressanta egenskapen att den inte ylar. Den livnär sig främst på små hovdjur, gnagare och hardjur.

Eurasisk varg, eller ulv, det som för oss är en varg (Canis lupus lupus)

Namnet beskriver dess utbredning över både den europeiska och asiatiska kontinenten. Den är en av de största underarterna och når upp till 70 kilo.

Tundravarg (Canis lupus albus)

Detta är en annan typ av varg som lever i kalla områden. Som namnet antyder finns den på den ryska tundran och även i Sibirien. Det är en nomadisk art som jagar vandringsdjur i sitt område för att kunna livnära sig.

Mexikansk varg (Canis lupus baileyi)

Denna nordamerikanska varg anses vara utdöd i det vilda. Dess utbredningsområde (innan populationen minskade) sträckte sig från Sonoranöknen, Chihuahua och centrala Mexiko till västra Texas, södra New Mexico och centrala Arizona.

Canis lupus manning

Bland de mest unikt endemiska och sällsynta arterna hittar vi Canis lupus manning som endast hittas på Baffin Island i Kanada. Den är den minsta av de arktiska vargarna och det spekuleras om att den har sitt ursprung från norra Grönland. De förekommer sällan i flockar.

Yukonvarg (Canis lupus pambasileus)

Detta är en av de största vargarna i världen, med en vikt på upp till 70 kilo. Den lever i Yukon, en provins i Alaska, och är organiserad i små flockar med upp till 8 individer. Populationen hotas av sjukdomar som valpsjuka och rabies.

Dingo (Canis lupus dingo)

Dingon är en annan typ av varg som finns utanför den europeiska och amerikanska kontinenten. Den här vargen bor faktiskt i Australien och vissa delar av Asien. Den är mindre än sina taxonomiska kusiner och väger i genomsnitt cirka 32 kilo.

Varg från Vancouver Island (Canis lupus crassodon).

Denna varg är endemisk på Vancouver Island i Kanada och är utrotningshotad. Dess päls, vit eller gråaktig beroende på årstid, lever i stora flockar med upp till 35 individer. Ytterligare studier av denna art behövs för att skydda den. Detta eftersom de sällan kommer i kontakt med människor.

Nordvästlig varg (Canis lupus occidentalis)

Deras utbredningsområde sträcker sig från Mackenzieflodens mynning i Norra ishavet till nordvästra USA. De är ganska höga (cirka 85 centimeter i manken), men slanka. De livnär sig på stora växtätare som jagar i flock och på små däggdjur och fåglar.

Som du kan se är dessa otroliga typer av vargar (och alla de andra som vi inte har utrymme att nämna) ytterligare en överlevare i naturen, vackra och med djup blick, som försöker leva i en värld som blir allt mindre och mindre för dem. Låt oss respektera dem, ta hand om dem och finna vägar att leva tillsammans.