Skillnaderna mellan vargar, rävar och prärievargar

Även om de är likartade vid första anblicken så är dessa hunddjur lätta att skilja åt. Storlek, fysik och päls är nyckelaspekter för att fastställa de väsentliga skillnaderna mellan rävar, prärievargar och vargar.

Skriven och verifierad av biologen Francisco Morata Carramolino.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Hunddjur är en mycket varierad familj av köttätande däggdjur, med cirka 34 nuvarande arter. De flesta av dem har en mycket lik kroppsform vilket gör det väldigt enkelt att identifiera dem som medlemmar i samma familj. Detta drag kan dock göra det svårt att skilja dem åt sinsemellan. Kan du se skillnaderna mellan vargar, rävar och prärievargar?

I den här artikeln kommer vi att diskutera de viktigaste. Det bör noteras att under dessa vanliga namn så samlas en hel serie med olika arter. För att undvika förvirring pratar vi här särskilt om tre arter: gråvarg (canis lupus), rödräv (vulpes vulpes) och prärievarg (canis latrans).

Geografisk fördelning

Att veta var djur bor underlättar deras identifiering. Därför är detta den första av skillnaderna mellan vargar, rävar och prärievargar som vi kommer att diskutera.

Rävar och vargar har en av de bredaste fördelningarna av alla däggdjur, den sträcker sig över större delen av norra halvklotet. Vargar kan hittas i nästan hela Eurasien, utom på de brittiska öarna. De ses också i Kanada och i de nordligaste delstaterna i USA: Alaska, Minnesota, Wisconsin, Montana, Wyoming, Idaho, Washington och Oregon.

Rävar finns utspridda i hela Eurasien, några nordafrikanska länder (Marocko, Tunisien, Egypten, Sudan och Libyen), hela Kanada och USA, men inte i Australien. I delar av dessa platser har de introducerats av människor.

Prärievargen har spridit sig över hela Nordamerika, förutom de kallare delarna av Kanada, och de förekommer också i vissa områden i Centralamerika. Av den anledningen är inget hunddjur som hittas i Europa, Asien eller Afrika en prärievarg.

Storleksskillnader mellan vargar, rävar och prärievargar

Utan tvekan är en av de tydligaste skillnaderna mellan vargar, rävar och prärievargar deras storlek. Vargar är överlägset de största och väger från 18 kilo i de minsta exemplaren till 79 kilo i de största.

Dess kropp når mellan 90 centimeter och 1,6 meter i längd, utan att räkna svansen som kan nå cirka 40 centimeter. I mankhöjd kan vargarna nå cirka 80 centimeter. Då man träffar på dem personligen ter sig dessa djur ofta som mycket större än förväntat.

Vid första anblicken liknar prärievargar vargar, men de är mycket mindre. Dessa däggdjur väger mellan 9 och 22 kg. De mäter mellan 81 och 94 centimeter i längd upp till svansen, som i sin tur når 40 centimeter. Dessutom når de upp till 55 centimeter i mankhöjd.

Rävarna är de minsta av alla, något större än en huskatt. De väger bara mellan 3 och 10 kg, deras kropp är mellan 45 och 86 centimeter lång och svansen har ett intervall på 30 till 55 centimeter. Höjden är cirka 40 centimeter som mest.

Skillnader i fysiska aspekter mellan rävar, prärievargar och vargar

Inte bara deras storlek skiljer dessa djur åt eftersom deras färger och proportioner också är distinkta. Rävar är evolutionärt mer avlägsna från de andra två arterna, vilket resulterar i ett lättare urskiljbart utseende.

Dessa små köttätare har en mycket prålig päls, som på vintern är lång, tät och intensivt orange hos de flesta exemplar. Benen och öronen är svarta, medan spetsen på svansen, den ventrala delen av kroppen och ansiktet är vitaktiga. På sommaren är pälsen lik, men kortare och mindre iögonfallande.

När det gäller deras proportioner är rävarna mer långsträckta och kortbenta än resten. Svansen är den längsta i förhållande till kroppen och tjockast på grund av sin täta päls.

Å andra sidan är vargar de mest robusta, breda och muskulösa av dessa hunddjur. Huvudet är stort och tungt och har starka käkar och ett nosparti som är bredare än övriga. Öronen är mindre och triangulära. Speciellt på vintern är pälsen tät, men inte så lång som hos räven.

Prärievargen är betydligt mer graciös och smalare än vargen. Den har stora öron och en smal, lång och spetsig nos. Dess päls, som är kortare och mindre tät än hos övriga, har vanligtvis något orange-bruna och mer eller mindre ljusgrå toner.

Beteende och kost

Vargar är mycket sociala djur som lever i hierarkiska flockar. Tvärtom mot det är rävarna uteslutande ensamlevande djur. Prärievargar faller mellan de två: de kan vara enstöringar, men de bildar också grupper. Dessa sociala strategier innebär att beteendemönstren hos dessa tre arter skiljer sig betydligt åt.

Vargarna organiserar sina flockar perfekt för att fånga byten som de inte kunde döda separat och som kan livnära hela gruppen. De specialiserar sig främst på stora och medelstora hovdjur, så som rådjur, vildsvin eller älg. Men de tvekar heller inte att konsumera mindre djur, eller vad de än kan komma över som inte utgör en alltför stor fara för dem själva. Detta inkluderar jakt på människor i vissa delar av världen, och även historiskt i Sverige. De kan även förtära en viss mängd frukt, bär och andra vegetabilier till kosten. En viktig del av kosten under vinterhalvåret utgörs av as.

Prärievargar är anpassningsbara och mycket mångsidiga rovdjur. De är främst köttätare som livnär sig på alla små eller medelstora djur som de kan fånga, vare sig det rör sig om fåglar, däggdjur, reptiler eller insekter, med mera. De äter även väldigt gärna as, mycket mer så än vad vargar gör.

I närheten av mänskliga befolkningar utnyttjar prärievargar avfall eller annat mänskligt livsmedel för att livnära sig själva. De kan till och med fånga katter, som studier visar.

Slutligen är rävar allätare. Djuren de konsumerar är främst små byten, såsom olika gnagare, fåglar, reptiler eller ryggradslösa djur. Vegetabilier kan utgöra en stor del av kosten och inkluderar bär, frukt, örter och rotfrukter. De är väl kända för sin slughet, och de kan enkelt finna nya sätt att lösa problem för att nå föda (som höns i en hönsbur).

Med dessa detaljer i åtanke – och med lite övning – är det enkelt att korrekt identifiera dessa hunddjur. Även om de ofta missförstås är alla tre fascinerande, värdefulla och respektingivande djur. Trots att de ibland hamnar i konflikt med människor så är det ett måste att bevara dem.