Fakta om stenfisken: en mästare i kamouflage
Även om den ser ut som en sten så är det inte en. Det är en levande varelse som ser ut som en sten och faktiskt kan skada intet ont anande badare. Idag tar vi upp fakta om stenfisken.
Stenfisken är en dödlig, giftig art av Synanceia som kamouflerar sig som gråaktiga eller brunaktiga stenar.
När människor simmar på öppet vatten är det lätt att tro att denna fisk är en sten. Det är dock extremt farligt att kliva på den. Om den blir kliven på så släpper den sina taggar, som innehåller ett dödligt gift.
Giftet orsakar outhärdlig smärta och svår förlamning som till och med kan döda individen om vederbörande inte blir behandlad inom rätt tidsram.
Stenfisken är dock inte en aggressiv fisk och attackerar inte oprovocerad. Den aktiverar endast sin försvarsmekanism om någon av misstag går på den.
Stenfiskens fysiska utseende
Som namnet antyder ser stenfisken ut som en sten eller en hög med stenbitar på havets botten. Men om du tittar noga ser du några av dess intressanta egenskaper.
De flesta stenfiskar är bruna eller gråa, med gula, orange eller röda fläckar på kroppen. En art av stenfisk, Synanceia horrida, är vanligtvis brun eller rödbrun. Den orangea utväxter på kroppen som ser ut som svampar.
Dessa utväxter får djuret att se ut som en del av ett korallrev.
I allmänhet kan dessa fiskar växa upp till 35 centimeter i längd. Det finns dock exemplar som blivit upp till 50 centimeter. Stenfisken kan väga cirka 2 1/2 kilo.
Den har enorma insektsliknande ögon. Ögonen på Synanceia horrida är något högre och separeras av en upphöjning. Å andra sidan har korallrevsarternas ögon en vid fördjupning som skiljer dem åt.
En av dess mest anmärkningsvärda egenskaper är dess modifierade ryggfena som är formad som en nål. Dess giftiga körtlar som är känsliga för tryck hittas vid basen av denna fena.
Stenfisken har också 13 vassa taggar på sin ryggfena och, när den känner sig hotad, kommer den att höja dem för att försvara sig.
Förutom dessa 13 taggar på ryggfenan har den också två taggar på bäckenet taggar vid analen. Dessa är dock begravda i huden. Den har inga fjäll och dess inbäddade hud är vad som gör att den ser ut som en sten på botten.
Livsmiljö och reproduktion
Stenfisken bor i kustregionerna vid Indiska oceanen och Stilla havet och även i vattnet norr om Australien. Korallrev är dess viktigaste livsmiljö.
Men den kan även bo nära och under steniga avsatser samt i lera och sand där tidvattnet kommer in.
Även om stenfisken till stor del är en marin fisk kan vissa av dem leva i floder. Både korallrevsarterna och Synanceia horrida uppvisar samma fortplantningsmönster.
Honan bär sina obefruktade ägg inom sig och släpper dem sedan längst ner i havet eller på en sten.
När hanfisken når området där äggen ligger sprutar han sina spermier på dem. De befruktade äggen kläcks efter tre dagar.
Nyfödda stenfiskar brukar dock vara lätt byte för andra fiska, så enbart ett fåtal av dem kommer överleva och nå vuxen ålder.
Andra intressanta fakta om stenfisken
Stenfisken äter främst små fiskar och räkor. Den är en tålmodig jägare och kan vänta i timmar på att ett byte ska komma inom räckhåll innan den attackerar.
Andra intressanta fakta om stenfisken är att den ibland begraver sig i sand på ett sådant sätt att endast toppen av huvudet och ryggen syns.
Om ett potentiellt byte är bakom dess huvud kommer stenfisken att höja ryggraden för att skrämma bytet och sedan föra in det i attackzonen.
Dessutom har basen på stenfiskens taggar giftiga körtlar som innehåller neurotoxiner. Ett stick av det kan ge svår smärta och svullnad.
Så småningom kommer giftet att orsaka vävnadsdöd och förlamning, beroende på hur djupt och hur många taggar som penetrerade huden. Efter att körtlarna har släppt giftet behöver de några veckor på sig för att fylla på.
Mängden av gift som stenfisken släpper ut beror på hur hårt tryck offret använde sig av. Ju större tryck, desto mer gift.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.