10 typer av geckor

De är extremt mångsidiga reptiler som är spridda över flera kontinenter. Här får du träffa några olika typer av geckor.
10 typer av geckor

Senaste uppdateringen: 08 november, 2022

Geckor är en välkänd grupp reptiler som ingår inom världens mest varierande taxonomiska indelning av ryggradsdjur. Dessa djur har anpassat sig till ett varierat utbud av olika livsmiljöer, så det är möjligt att hitta dem i flera olika delar av världen. Denna situation har lett till en imponerande mångfald då det kommer till olika typer av geckor, vissa med otroliga former och färger.

Det finns vissa problem med den taxonomiska klassificeringen av dessa reptiler, men det är dock allmänt accepterat att familjen Gekkonidae innehåller samtliga arter av geckoödlor. Detta innebär att trots att de ser ut som vanliga ödlor så finns det vissa egenskaper som gör dessa djur unika. I den här artikeln får du möta 10 arter av geckor.

Hur ser geckor ut?

Geckor är små, nattaktiva reptiler med fjäll längs kroppen. De här djuren finns på alla världens kontinenter utom Antarktis. De är dock som mest utbredda inom ekvatoriala områden eftersom de föredrar tempererade klimat.

Även om deras utseende är mycket likt en ödla har dessa djur särskilda och unika egenskaper. En av dessa är deras goda förmåga att klättra tack vare deras vidhäftande lemmar som gör att de till och med kan klättra på släta vertikala ytor. De har normalt stora ögon utan ögonlock, med pupiller som ändrar storlek.

Deras fjäll är vanligen av den granulära typen, med olika färger som beror på området där de lever. Eftersom de är djur som ständigt gömmer sig för rovdjur så anpassar sig deras nyanser till miljön för att undvika att bli upptäckta. Som om det inte vore nog kan de regenerera sin svans, och ibland använda den som försvarsmekanism (så kallad autotomi).

Även om de flesta av dessa arter är inhemska till Asien och Afrika har vissa kunnat nå andra geografiska områden, vilket i sin tur har orsakat deras diversifiering. Familjen Gekkonidae innehåller nästan 800 arter och deras former, storlekar och färger är olika i varje region.

Typer av geckor

Geckor är djur med dåligt rykte på sina håll eftersom deras utseende inte är helt tilltalande för vissa. Dessa arter tillhandahåller dock en unik ekologisk tjänst eftersom de bekämpar skadeinsekter på ett naturligt sätt. Till råga på allt är de inte aggressiva eller giftiga, så de utgör inget problem för det mänskliga samhället.

Det finns en stor mängd myter och legender om dessa reptiler vilket har gjort att de har jagats i flera regioner. För att undvika denna situation måste vi förstå mångfalden av dessa organismer, liksom deras ofarliga egenskaper. Följande lista sammanställer några av alla typer av geckor som finns i världen.

1. Phyllodactylus lanei

Denna art är endemisk till delstaten Nayarit i Mexiko och lever på klippor, i träd och i mangroveskogar. Dessa reptiler kännetecknas av att de har “hovar” på tårna som i själva verket är långsträckta och ofarliga fjäll. Jakt har genomförts på grund av att man trodde att denna art var giftig. Den har dock inga gifter som är farliga för människor.

2. Hemidactylus frenatus

Denna art är hemmahörande i Sydostasien men har invaderat andra kontinenter som Amerika, Afrika och Australien. Geckoödlan sticker ut bland andra typer av geckor på grund av sina sågformade pupiller som ger den ett fascinerande utseende. Dessutom är färgen på dess kropp vanligtvis tydlig och vissa exemplar nästan verkar vara lidande av albinism.

Liksom den föregående arten har dessa ödlor lidit av ett dåligt rykte, så de dödas ofta i områden där människor bor. Det är dock värt att komma ihåg att de fungerar som utmärkta skadedjursbekämpare. Detta eftersom de livnär sig på insekter som kackerlackor och olika typer av mygg. Att döda dessa ödlor innebär en förlust för ekosystemet.

En gecko

3. Thecadactylus rapicauda

Dessa djur hittas i det vilda från södra Mexiko till norra Ecuador. Det är en trädlevande art, så den lever i fuktiga och tempererade skogar. Fötterna hos denna har gecko har breda tår med klor som den använder för att försvara sig. Dess svans liknar formen av en kålrot när den förnyas.

En gecko på ett träd

4. Murgecko (Tarentola mauritanica)

Denna geckoart är den vanligaste i södra Europa och den hittas ofta i befolkade områden och inuti hus. Färgningen hos denna reptil är relativt oattraktiv och bygger på gråbruna toner. På vissa ställen kallas dessa geckos felaktigt för “skorpioner”, eftersom man tror att de kan spotta gift.

Dessa reptiler är helt ofarliga och producerar inga gifter.

En vanlig gecko.

5. Ögonfransgecko (Correlophus ciliatus)

Ögonfransgeckon är infödd i Nya Kaledonien, som också är hemvist för medlemmar av jättegeckor. Dessa organismer betraktades som utdöda tills de återupptäcktes 1994, och de står nu under skydd. Det utmärkande kännetecknet för denna reptil är kammarna på de övre delarna av ögonen, med små “hårstrån”.

Denna art hålls som husdjur, men de vilda bestånden är hotade.

En ödla på ett blad.

6. Rhacodactylus lechianus

Även känd som jättegeckon; denna art kan nå storlekar på över 30 centimeter, vilket gör den till en av de största. Liksom ögonfransgeckon är denna reptil endemisk till Nya Kaledonien och lever uppe i träd. Bland dess mest utmärkande kännetecken är de klara, nästan vita ögonen som kontrasterar mot den breda, brungröna kroppen.

En jättegecko

7. Phelsuma grandis

Denna typ av gecko är endemisk på Madagaskar och lever i de subtropiska skogarna i området. Denna art tävlar med jättegeckon i storlek eftersom de också överstiger 30 centimeter i längd. De är dagaktiva och visar upp en ljusgrön färgning med röda fläckar, vilket gör dem lätta att upptäcka i deras livsmiljö.

Phelsuma grandis.

8. Uroplatus phantasticus

Detta är en annan art från Madagaskar som utmärker sig för sitt märkliga utseende. Den har en bladformad svans och “ögonfransar” över ögonen. De typiska färgerna hos dessa exemplar är vanligtvis olika nyanser av brunt, även om det finns exemplar som inkluderar mörka, lila och orangea toner.

9. Lygodactylus williamsi

Denna turkosa dvärggecko är en märklig och sprudlande art som utmärker sig för sin färgning. Denna lilla reptil kan endast hittas naturligt i Kimboza-skogen (Tanzania), varifrån den fångas illegalt för försäljning. Alla exemplar uppvisar inte den ljusblå färgen, eftersom exemplaren varierar mellan svarta, grå och blå nyanser.

En blå gecko.

10. Tokaygecko (Gekko gecko)

Denna art har fått mycket stor spridning, för även om den är infödd i Asien lever den idag på de flesta kontinenter. Det är en färgstark reptil och de dominerande färgerna på dess hud är en kombination av grått, rött, blått och brunt. Som om det inte vore nog är dess vokalisering både högljudd och distinkt.

Hanen inom denna art vokaliserar för att locka till sig honor eller skrämma bort andra hanar.

A tokaygecko.

Som du ser finns det en enorm variation bland geckor med sina olika färger och former, och vi har bara valt ut en liten del av dem idag.

Även om det kan verka som om dessa organismer är utmärkta husdjurär inte alla anpassade för att överleva i fångenskap. Kom ihåg att vissa arter bara förblir vackra om de befinner sig i sin naturliga miljö.

Detta kanske intresserar dig

Tips för avel och skötsel av leopardgeckos
My Animals
Läs det My Animals
Tips för avel och skötsel av leopardgeckos

Om du är någon som gillar iögonfallande reptiler så kanske du bör lära dig lite mer om skötsel av leopardgeckos, vilket är vad dagens artikel handl...



  • Caicedo Portilla, J. R. (2019). Presence of Hemidactylus frenatus and Hemidactylus mabouia (Squamata: Gekkonidae) in Leticia, Colombian Amazon. Biota colombiana, 20(2), 120-127.
  • Velazco, K., & RODRÍGUEZ, L. (2011). Lista y bibliografía de los gecos (gekkota: gekkonidae, phyllodactylidae, sphaerodactylidae) de cuba. Revista Colombiana de Ciencia Animal-RECIA, 3(1), 35-46.
  • Salvador, A. (2016). Salamanquesa común – Tarentola mauritanica. En: Enciclopedia Virtual de los Vertebrados Españoles. Salvador, A., Marco, A. (Eds.). Museo Nacional de Ciencias Naturales, Madrid. http://www.vertebradosibericos.org/
  • Vitt, L. J., & Zani, P. A. (1997). Ecology of the nocturnal lizard Thecadactylus rapicauda (Sauria: Gekkonidae) in the Amazon region. Herpetologica, 165-179.
  • Baldo, D., Borteiro, C., Brusquetti, F., García, J. E., & Prigioni, C. (2008). Reptilia, Gekkonidae, Hemidactylus mabouia, Tarentola mauritanica: Distribution extension and anthropogenic dispersal. Check List, 4(4), 434-438.
  • Aparicio Ramirez, A., Perez, K., & Telemeco, R. S. (2021). Thermoregulation and thermal performance of crested geckos (Correlophus ciliatus) suggest an extended optimality hypothesis for the evolution of thermoregulatory set‐points. Journal of Experimental Zoology Part A: Ecological and Integrative Physiology, 335(1), 86-95.
  • Bauer, A. M., Jackman, T. R., Sadlier, R. A., & Whitaker, A. H. (2012). Revision of the giant geckos of New Caledonia (Reptilia: Diplodactylidae: Rhacodactylus). Zootaxa, 3404(1), 1-52.
  • Fieldsend, T. W., & Krysko, K. L. (2019). Madagascar giant day gecko (Phelsuma grandis) established in Homestead, Miami-Dade County, Florida, USA. Reptiles & Amphibians, 26(2), 159-160.
  • Flecks, M., Weinsheimer, F., Böhme, W., Chenga, J., Lötters, S., & Rödder, D. (2012). Watching extinction happen: the dramatic population decline of the critically endangered Tanzanian Turquoise Dwarf Gecko, Lygodactylus williamsi. Salamandra, 48(1), 12-20.
  • Aowphol, A., Thirakhupt, K., Nabhitabhata, J., & Voris, H. K. (2006). Foraging ecology of the Tokay gecko, Gekko gecko in a residential area in Thailand. Amphibia-Reptilia, 27(4), 491-503.