Bin kommunicerar genom att dansa: kupans hemliga språk
Hur honungsbin hittar mat är en fråga som har fascinerat naturforskare i århundraden. Etologer har nämligen inte knäckt alla hemligheter som florerar inom hur djur kommunicerar med varandra. Men relativt nyligen så upptäckte man bidansen, ett komplext system för kommunikation genom kroppsrörelser bland just bin. Bin kommunicerar alltså genom att dansa. Läs vidare för att lära dig mer om detta intressanta och sofistikerade beteende.
Bidansen: bins hemliga språk
Honungsbin (Apis mellifera) är insekter med en komplex social struktur. De lever i kupor och äter nektar från blommor. Därför har honungsbin en nyckelroll vid pollinering av ekosystem och upprätthållande av flora.
Vi känner till bidansen som ett komplext kommunikationssystem som arbetarbin använder. Genom denna dans kan de kommunicera med resten av kupan om var och hur långt bort näringskällor befinner sig. De gör det genom en serie rörelser som liknar en “dans”.
Själva dansen bygger på två principer: vinkeln och varaktigheten. Vinkeln indikerar i vilken riktning maten finns i förhållande till solen, och dansens varaktighet indikerar avståndet. Läs vidare i artikeln för att lära dig mer om dessa begrepp.
Olika typer av bidans
I stort sett finns det två typer av bidans: En cirkulär dans och en dans i form av en åtta. När en näringskälla befinner sig mindre än 50 meter från ett arbetarbi utför detta bi en cirkulär dans. Dansens varaktighet anger avståndet till näringskällan, men utan att ange riktningen.
Dansen i form av en åtta äger rum när biet har hittat en näringskälla mer än 150 meter bort. Det arbetarbi som utför dansen flyger först i en rak linje, återvänder till startpunkten via en halvcirkel, och utför sedan en motsatt symmetrisk rörelse för att bilda en åtta. Medan biet utför den centrala rörelsen skakar biet sin kropp likt en “vagga” från sida till sida. Samtidigt avger biet ett lågfrekvent ljud. Ju långsammare skakningarna är, desto längre bort ligger näringskällan.
Hur bin kommunicerar genom att dansa
Som vi har sett är representationen av avståndet där blommorna ligger ganska enkel. Att förstå hur bin kommunicerar i vilken riktning näringskällan befinner sig är dock något mer komplext.
Bin använder sin vaxkaka som en karta för att representera bikupans omgivning. Den vinkel som ett bi antar i förhållande till den vertikala delen av vaxkakan är nyckeln. Om biet vill ange att blommorna är i riktning mot solen, kommer det att utföra den vaggande delen av dansen i riktning mot toppen av vaxkakan och vice versa.
Om riktningen är en viss vinkel, säg 60 grader väster om solen, kommer biet att göra den vinkeln mot vertikalen. Således lär sig dessa bevingade insekter var deras näringskällor finns tack vare en relativt komplex dans.
En forskare med tålamod
Den österrikiska etologen Karl Von Frisch, en känd forskare som började arbeta med dessa insekter på 1930-talet, upptäckte bidansen. Efter att nazistpartiet kom till makten i Tyskland, blev han dock avlägsnad från sitt ansvar då att han hade judiska förfäder.
Men på grund av att en hemsk pest hade invaderat bikuporna i Bayern uppmanades han att försöka stoppa sjukdomen, och han kunde då fortsätta sin forskning. Efter mycket ansträngning lyckades han till sist ändå demonstrera denna form av kommunikation bland bin, och det gav honom Nobelpriset i fysiologi år 1973.
Om bin kommunicerar genom att dansa, kan vi kommunicera med bin?
Nu när vi har lärt oss hur bidansen fungerar kan vi utforska några potentiella möjligheter. En av dem är att kommunicera med dessa intelligenta varelser. Det vill säga att imitera deras dans för att se om de skulle kunna tolka den korrekt.
En grupp forskare från Harvard University började arbeta med RoboBee, en liten robot formad som en insekt. Denna enhet är mycket användbar för att registrera miljödata tack vare dess lilla storlek och dess mångsidighet. Vid detta tillfälle använde man den för att analysera djurens beteende. Man introducerade RoboBee för en bikupa och efterliknade sedan den välkända dansen.
En schematisering av bidansen.
Precis som forskarna förväntade sig, kom sedan en grupp bin till just den platsen som dansen indikerade. Som vi kan se så kan vi ta tekniken till hjälp och på så sätt lära oss mycket mer om djur, och vi kan till och med kommunicera med dem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Frisch, K. V. (1950). Bees: their vision, chemical senses and language (No. QL568. A6 F62).