5 intressanta fakta om havskräftor

Havskräftor är märkliga tiofotade kräftdjur som har vissa likheter med humrar. Upptäck några intressanta fakta i den här artikeln.
5 intressanta fakta om havskräftor
Cesar Paul Gonzalez Gonzalez

Skriven och verifierad av biologen Cesar Paul Gonzalez Gonzalez.

Senaste uppdateringen: 14 januari, 2023

Havskräftor är tiofotade kräftdjur som har vissa likheter med räkor och humrar. Den har också stora klor som liknar andra humrars samt en underbar smak som är mycket uppskattad. Även om den är välkänd inom vissa kulturer så kan vi dela med oss av ett antal intressanta och märkliga fakta som kanske inte känns till av alla.

Det vetenskapliga namnet på denna art är Nephrops norvegicus. Den tillhör hummerfamiljen: Nephropidae, som inkluderar andra tiofotade kräftdjur som är kända inom gastronomin i många länder, till exempel den vanliga hummern. Fortsätt läsa och upptäck några intressanta fakta om havskräftan i den här artikeln.

Hur ser havskräftan ut?

Vid en första anblick påminner havskräftan om en räka, med skillnaden att den är mer långsträckt, smal och har ”taggiga” klor. I genomsnitt blir den nästan 18 centimeter lång och väger då omkring 85 gram.

I motsats till sin nära släkting, hummern, har havskräftan en orange färg som mer liknar den hos en tillagad räka. Faktum är att även om den har ett skal gör nyanserna på kroppen att den inte ser lika tjock ut som andra medlemmar av dess taxonomiska gruppering.

Havskräftor.
Nephrops norvegicus.

Fascinerande fakta om havskräftor

Även om det är sant att havskräftor är viktiga för fiskeindustrin så finns det några föga kända men desto mer intressanta fakta om arten. Bland de mest fascinerande är följande:

1. De lever på stora djup

Havskräftor kan hittas på ett djur från 30 till 400 meter. Det innebär att de är lite svårare att fånga än vanliga humrar (som oftast lever på mindre än 100 meters djup), men de är desto rikligare i mängd, vilket kraftigt minskar deras kommersiella kostnad. De når också sin kommersiellt gångbara kroppsstorlek snabbare.

2. De är bara billiga i Europa

Trots sin rika population är havskräftor bara relativt billiga i europeiska regioner som ligger nära Medelhavet och Atlanten. Detta beror på att dess snabbt blir dåliga i köttet efter att de dör, vilket gör det svårt att exportera den till andra länder utan att öka kostnaden. Naturligtvis är det möjligt att hitta den till salu i alla möjliga olika länder, men priset är inte lika lättillgängligt som i Europa.

3. Den livnär sig på resterna av maneter

Havskräftan är en allätande art som kan äta olika små ryggradslösa djur och till och med vissa fiskar. Den har dock också setts äta rester av maneter som dör i havet. Man uppskattar att maneterna utgör mer än 50 % av deras huvudsakliga kost och de ger dem all den energi som de behöver för sina dagliga aktiviteter.

4. De är utmärkta grävare

Havskräftor är kräftdjur som älskar mörka platser, de brukar gräva sina egna “hålor” för att skydda sig mot rovdjur. Dessa undervattensstrukturer är upp till 80 centimeter djupa. Eftersom detta är deras huvudsakliga skydd är en av de vanligaste fångstmetoderna den att tråla.

5. Deras ägg ändrar färg när de utvecklas

Efter befruktning lägger honan ut grönaktiga ägg. När de utvecklas ändrar de dock färg till en mer rödaktig nyans. På så sätt kamoufleras de med moderns exoskelett då hon bär dem fram till kläckningsögonblicket.

En havskräfta.
Nephrops norvegicus.

Som du har sett är havskräftan ett mycket intressant kräftdjur. Trots att den är känd för sin kulinariska betydelse har den här arten sin egen speciella charm och är en nyckelart i havsfaunan.

Detta kanske intresserar dig

Maja squinado: habitat, egenskaper och reproduktion
My Animals
Läs det My Animals
Maja squinado: habitat, egenskaper och reproduktion

Maja squinado är ett tiofotat kräftdjur i familjen Majidae som lever på kontinentalsluttningens havsbotten.



  • Becker, C., Cunningham, E. M., Dick, J. T., Eagling, L. E., & Sigwart, J. D. (2018). A unified scale for female reproductive stages in the Norway lobster (Nephrops norvegicus): evidence from macroscopic and microscopic characterization. Journal of morphology, 279(12), 1700-1715.
  • Fariña, A. C., Freire, J., & González-Gurriarán, E. (1994). Nephrops norvegicus in the Galician continental shelf (NW Spain): abundance and distribution. Fisheries Research, 19(3-4), 333-347.
  • Dunlop, K. M., Jones, D. O., & Sweetman, A. K. (2017). Direct evidence of an efficient energy transfer pathway from jellyfish carcasses to a commercially important deep-water species. Scientific Reports, 7(1), 1-4.
  • Aydin, I., & Aydin, C. (2011). Length-length and length-weight relationships in Nephrops norvegicus from the Aegean Sea (Linnaeus, 1758). Mediterranean Marine Science, 12(1), 121-128.
  • Johnson, M., & Johnson, M. (2013). The ecology and biology of Nephrops norvegicus. Academic Press.
  • ARTÜZ, M. L. (2004). Distribution of Nephrops norvegicus (Linnaeus, 1758) in sea of Marmara. Fisheries Advisory Comission.

Innehållet hos My Animals är skrivet i informativt syfte. Det kan inte ersätta diagnos, råd eller behandling från en fackman. I fall av tveksamhet är det bäst att rådgöra med en betrodd specialist.