Hur stress orsakad av fångenskap förändrar fysiologin hos olika arter
Efterlikna den naturliga livsmiljön så mycket som möjligt; det är det viktigaste rådet till dem som håller vilda djur instängda av olika skäl. Stress orsakad av fångenskap visar dock att detta är lättare sagt än gjort, eftersom inget djur tycker om att leva inlåst.
Flera studier har tagit sig an uppgiften att visa detta, och här ger vi dig de mest betydelsefulla resultaten när det gäller de fysiologiska aspekterna. Att känna till dem är inte bara till hjälp för dem som måste hålla djur i fångenskap innan de återutsätts, utan bidrar också till att öka medvetenheten om verkligheten för de djur som för närvarande är instängda utan någon uppenbar chans till frihet.
Hur instängdhet påverkar djur
Människor tror ibland att det räcker med vatten, mat och sömn för att alla levande varelser ska kunna leva lyckligt. Pandemin som bröt ut 2020 visade oss dock något en gång för alla: instängdhet, även om alla våra behov är tillgodosedda och vi har all underhållning i världen, påverkar den fysiska och psykiska hälsan negativt.
Det är exakt samma sak för djur. Fångenskap upplevs som hotfullt och kontinuerligt, och de fysiologiska effekterna som följer av detta avtar aldrig. Fysiologin i detta tillstånd aktiveras av två huvudstadier:
- Det adrenomedullära svaret: På så sätt förblir kroppen i ett alert tillstånd för att reagera på en situation på liv eller död, med bland annat ökad hjärtfrekvens, muskeltonus och blodtryck.
- Frisättning av glukokortikoider: Detta andra skede börjar inom några minuter efter det att stressfaktorn har uppstått. Dessa steroidhormoner har en betydande effekt på regleringen av ämnesomsättningen, vilket förbereder kroppen för att klara av den farliga situationen under en längre tid. Detta hindrar kroppen från att investera i långsiktiga processer som immunförsvaret eller reproduktion.
Som du kanske kan föreställa dig är dessa två processer utformade för att lösa en tillfällig situation. Men när upplevelsen av hotet inte minskar fortsätter kroppen att frisätta kortikosteroider, vilket påverkar djurets hälsa. Detta kallas kronisk stress, i detta fall framkallad av fångenskap.
Fångstinducerad stress och glukokortikoider
Det är dessa glukokortikoider som gör att kroppen fortsätter att reagera på ett kontinuerligt hot och offrar vissa systems normala funktion för att upprätthålla omedelbar vakenhet. Resultaten av studier i detta avseende är avslöjande:
- När man analyserar vikten fann man i 60 % av studierna att djur som hade varit inlåsta aldrig återfick den vikt de förlorat på grund av stressen.
- Nästan hälften av studierna (42 %) visade att de instängda djuren hade högre glukokortikoidnivåer än sina fritt levande motsvarigheter.
- Fyrtiofem procent av de undersökta arterna bibehöll dessa höga glukokortikoidnivåer tre månader efter fångsten.
För att illustrera allt detta följer här några exempel. Det första är från en studie som publicerades 2004, där man fann att långvarig fångenskap ledde till ökad binjuremassa hos afrikanska gröna apor. Å andra sidan fann man hos niobandade bältdjur att sex månaders fångenskap orsakade binjureförändringar som liknar dem som uppstår efter stressen under en hård vinter.
Hur påverkar kronisk stress immunförsvaret?
Ett av de system som påverkas mest av stress orsakad av fångenskap är immunförsvaret. Eftersom det inte finns något behov av att investera i det under en situation av överhängande fara, allokerar kroppen resurser till andra organ och processer. På lång sikt gynnar detta uppkomsten av sjukdomar.
I detta avseende ger sammanställningen av resultaten upphov till intressanta uppgifter. Låt oss titta på de mest slående:
- Tjugofyra procent av studierna visade på ökade immunförsvar, medan ytterligare 24 procent visade på minskade immunförsvar (mätt som leukocytantal).
- Svaren är inte tydliga; de verkar vara beroende på art. Medan vissa djur uppvisar ett hyperaktiverat immunförsvar lider andra av problem som beror på att det hämmas.
- Ett exempel på det sistnämnda är paddor, hos vilka ett större antal bakterier hittades på huden och i matsmältningssystemet när de levde i fångenskap.
Inhägnad och reproduktion
Reproduktionen är en funktion som också är kopplad till glukokortikoidnivåerna. Dessa har nämligen förmågan att hämma (eller till och med undertrycka) reproduktionssteroider. Därför kommer en lägre testosteron- eller östrogenproduktion få effekter på djurens reproduktionsbeteende.
Hos unga exemplar orsakar dessutom stressen av att leva i fångenskap problem med utvecklingen av könskörtlarna och äggens mognad.
När man tittar på reproduktionssystemet fann författarna till studien att 74 % av artiklarna visar att vildfångade djur har en hämmad reproduktionsförmåga. Detta observeras i många fall och är problematiskt, särskilt för de arter som är avsedda att födas upp i fångenskap och sedan släppas ut.
Många djur är inlåsta för olika mänskliga ändamål: experiment, boskapsuppfödning, underhållning och så vidare. Hur många av dessa kan förhindras? Var kan vi styra utvecklingen av vår art utan att skada andra djur? Lyckligtvis finns det redan människor som arbetar med detta, så allt som återstår är att stödja dem så att allt färre djur måste lida livslång instängning och stress orsakad av fångenskap.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Suleman, M. A., Wango, E., Sapolsky, R. M., Odongo, H., & Hau, J. (2004). Physiologic manifestations of stress from capture and restraint of free-ranging male African green monkeys (Cercopithecus aethiops). Journal of Zoo and Wildlife Medicine, 35(1), 20-24.
- Rideout, B. A., Gause, G. E., Benirschke, K., & Lasley, B. L. (1985). Stress‐induced adrenal changes and their relation to reproductive failure in captive nine‐banded armadillos (Dasypus novemcinctus). Zoo biology, 4(2), 129-137.
- Fischer, C. P., & Romero, L. M. (2019). Chronic captivity stress in wild animals is highly species-specific. Conservation physiology, 7(1), coz093.