Allt du behöver veta om olika typer av kvalster

04 oktober, 2019

Olika typer av kvalster kan vara riktigt jobbiga och svåra att bli av med.

För det första så är de små och ibland mikroskopiska. För det andra lever de i grupp och kan drabba både våra hem och våra husdjur.

I den här artikeln kommer vi förklara varför många typer av kvalster inte biter eller orsakar skador på människan. Fortsätt läsa för att få reda på allt du behöver veta om dessa små djur.

Vad är kvalster?

Till skillnad från vad många tror så är kvalster leddjur och inte insekter. De är nära släktingar till fästingar, spindlar och skorpioner.

Man kan hitta dessa små varelser nästan var som helst på planeten, inkluderat floder och oceaner. De kan även leva i extrema miljöer, som polarregionerna, öknar och på höga höjder.

Det är ganska förvånansvärt att man har hittat kvalster överallt där man har letat.

Som du säkert kan föreställa sig så kan deras morfologi och matvanor variera kraftigt. Detta beror på att de lever på så många olika platser.

Kvalster i förstoring.

Klassificering av typer av kvalster

Frågan hur man ska klassificera kvalster är ganska invecklad och fortfarande delvis obesvarad. Kvalster är en underklass och faller under tre klassificeringar:

  • Lårkvalster, som är den mest varierade gruppen.
  • Opilioacaridae, som är den minsta gruppen.
  • Höftkvalster är en grupp av parasitiska kvalster som drabbar djur som fåglar, däggdjur, amfibier och reptiler.

De flesta kvalster äter insekter, växter och döda djur som håller på att brytas ner. Dammkvalster äter främst döda hudceller.

Det finns bara några typer av parasitiska kvalster som lever på fåglar och djur. De kan dock ibland utvecklas till ett problem i hemmet.

Naturens ovälkomna gåva

Det finns fler 48,000 typer av kvalster. Ca 65 av dem faller under släktet demodex, där bara två drabbar människan. Dessa två typer av kvalster är D. folliculorum och D. brevis.

Tyvärr så är de naturens ovälkomna gåva eftersom de bara lever på människor.

Andra demodex-kvalster har liknande vanor. D. canis föredrar att leva på hundar. För mycket D. canis-kvalster kan dock leda till ett dödligt tillstånd hos hundar som kallas demodektisk skabb eller demodikos.

Demodex follicolorum.

Kvalsters fortplantning

Kvalster fortplantar sig genom sexuell reproduktion mellan hanar och honor. Efter att de har parat sig så lägger honan befruktade ägg – fler än 300 på en gång.

Livscykeln är väldigt kort eftersom ett kvalster bara tar 15-20 att nå vuxen ålder, och det vuxna livet varar endast 25 dagar.

Rött kvalster.

Risker associerade med olika typer av kvalster

Från ett veterinärperspektiv utgör kvalster en direkt hälsorisk inom följande områden:

  • De orsakar direkt skada. Parasitiska kvalster kan orsaka ett stort antal skador då de sätter sig på huden och äter av blodet. Deras giftiga saliv kan orsaka flera sjukdomar. Kvalster har kopplats till ett antal hudtillstånd hos människor, inkluderat akne och blefarit (inflammation i ögonlocken).
  • Kvalster kan bidra till att sprida sjukdomar. Det finns organismer som kan överföra nematoder, protozoer (som orsakar piroplasmos) och teponema (som orsakar feber).
  • De kan orsaka allergier, vilket speciellt är fallet med dammkvalster. Dessa kvalster kan orsaka bronkial astma, ett tillstånd som orsakas av allergener i död hud och avföring. Dessa allergener kan sedan orsaka en allergisk reaktion.

Fördelar med olika typer av kvalster

  • De är vitala för näringen i marken. Det är vänligt vanligt att man hittar kvalster i marken och de spelar en vital roll vid nedbrytningen av växter. De hjälper också med att återvinna substanser i jorden.
  • De kan användas som bioindikatorer. Då kvalster spelar en fundamental roll i jordens cyklar och har låg rörlighet så har de ofta fungerat som indikatorer på jordens hälsotillstånd.
  • De kan användas för att kontrollera ohyra. Kvalster kan utgöra en biologisk kontroll mot flera skadliga organismer eftersom de äter små insekter och andra kvalster.
  • Patiño, L. A., & Morales, C. A. (2013). Microbiota de la piel: el ecosistema cutáneo. Revista de la Asociación Colombiana de Dermatología y Cirugía Dermatológica, 21(2), 147-158.
  • Evans, G. O. (1992). Principles of acarology. Wallingford, Oxon, UK: CAB International.
  • Díaz, R. M. D., Vidaurrázaga, C., & de Arcaya, D. (2003). Historia del ácaro de la sarna. Piel, 18(9), 471-473.