Uppfödning av kapybaran i fångenskap

Tack vare att man föder upp kapybaran i fångenskap i Sydamerika får man tillgång till både kött och läder av hög kvalitet. Lär dig mer om detta djur i dagens artikel.

Skriven och verifierad av Veterinär Érica Terrón González.

Senaste uppdateringen: 10 september, 2023

Kapybara, eller vattensvin, är världens största gnagare med en vikt på upp till 80 kg. Den är allmänt spridd på de sydamerikanska slätterna, från Panama till Argentina. Tack vare att kapybaran föds upp i fångenskap kan den här arten idag leva upp till tio år. Det finns bland annat ett intresse av kapybarans kött och skinn vilket är produkter av hög kvalitet.

Fram till nyligen kom kapybaraprodukter från illegalt jagade kapybaror. Därför har kapybarauppfödning också bidragit till att förbättra deras överlevnad, för att inte tala om den ekonomiska diversifiering som det ger den sydamerikanska boskapssektorn.

Allmän information om kapybaran

Kapybaran, vars vetenskapliga namn är Hydrochoerus hydrochaeris, är ett stillasittande, rödbrunt pälsdjur. Även om en av dess utdöda släktingar, den jättelika Protohydrochoerus hydrochaerus, var mer rörlig i och med dess löparvanor, är kapybaran långsam och klumpig. Den kan dessutom inte reglera sin kroppstemperatur och kan drabbas av värmechock om den springer för långt.

Den är dock en skicklig simmare och befinner sig ofta i vatten i flera timmar. Den lämnar nästan aldrig vattnet, eftersom detta är det element där den badar, dricker och skyddar sig. Ett tecken på dess anpassning till vattenmiljön är det veck som stänger hörselgången när djuret dyker ner under ytan. Benen är också anpassade till simning, med en tjock simhud som underlättar rörelserna.

Kapybaran och dess uppfödning i fångenskap

Vi ska nu diskutera några av de viktigaste behoven hos kapybaran när den föds upp i fångenskap.

Föda

Kapybarans unika anpassning till vatten gör det nödvändigt att inkludera fisk i dess diet. Men i övrigt äter den nästan uteslutande växter. Den äter gärna vattenlevande växter men föredrar gräs med små, mjuka skott vid flodkanterna. Den har också en tendens att gnaga på trädbark med sina kraftiga framtänder, som även andra gnagare har.

Under dagen föredrar kapybaran att ligga bland vattenväxter eller beta av det omgivande gräset. Mot middagstid, när värmen stiger, dyker den ner i vattnet för att reglera sin temperatur och försöka bli av med eventuella insekter. I slutet på eftermiddagen och fram till början av kvällen är när den intar huvudmängden av sin kost.

Vattensegling, en av de viktigaste särdragen hos kapybaran vid uppfödning i fångenskap

Som vi nämnde så är det viktigt för kapybaran att ha nära tillgång till vatten, vilket är en viktig aspekt också under uppfödning i fångenskap. Och om syftet med uppfödningen dessutom är att kapybaran ska reproducera sig är detta ännu viktigare.

När hanen börjar jaga honan betyder det att uppvaktningen har börjat. Hon visar till en början en likgiltig attityd, men leder hanen till vattnet där de båda sedan simmar tillsammans. Honan dyker flera gånger, så att hon försvinner från ytan och rör sig bort från hanen, som följer efter och letar efter henne.

När denna uppvaktning är över, rör paret sig till ett grundare område där parningen sker. Parningen är kortvarig, bara några sekunder. Därefter simmar hanen och honan tillsammans och upprepar förloppet, och repeterar hela processen flera gånger.

Dräktighet

Efter en relativt lång dräktighetsperiod föds ungarna på ett avancerat utvecklingsstadium. Faktum är att de redan vid tio dagars ålder kan gå efter sin mamma.

Med avseende på dessa behov är det nödvändigt att i fångenskap förse dessa djur med anläggningar med två separata områden: ett område för fortplantning, med en övertäckt yta och en bassäng för parning samt ett annat område för kalvning.

Samexistens i grupper

Varje flock utgör ett slutet samhälle, med en hierarkisk organisering som är väl assimilerad av dess beståndsdelar. Antalet individer i varje flock varierar. I nationalparken El Palmar i Argentina har man observerat grupper med mellan 20 och 60 medlemmar.

En värdefull art

Köttet från denna art är magert, med lägre fett- och kolesterolhalt och av god kvalitet. Det är därför en viktig resurs för miljontals människor bland landsbygdsbefolkningen i större delen av Latinamerika. Förutom de traditionella användningsområdena inom vardaglig matlagning lämpar sig köttet även väl för korvtillverkning och konservering.