Belgisk blå och dess kraftiga muskulatur

Belgisk blå är en nötkreatursras med ett muskulärt utseende som ett resultat av en mutation i en specifik gen.

Belgisk blå utmärker sig från andra nötkreatursraser huvudsakligen genom sin kraftiga muskulatur. Rasen avlades fram på sent 1800-tal genom att korsa olika koraser, vilket är vanligt i Belgien.

Den välutvecklade muskulaturen har gjort rasen till en av de mest kända, men detta har också lett till många rykten. Här är allt du behöver veta om denna kontroversiella ras.

Belgisk blå

Det finns flera orsaker till rasens utseende. Vi beskriver dessa i detalj här nedan.

Ursprung

Belgisk blå har sitt ursprung i Belgien. Den avlades fram på sent 1800-tal genom att korsa belgiska raser med brittiska boskap. Resultatet blev att den fick en dubbeluppsättning av en naturlig mutation som inaktiverar myostatin, ett protein som annars hämmar muskeltillväxt.

Trots att rasen först uppkom på 1800-talet uppvisades inga offentligt förrän på 1950-talet. I början var det ingen som förväntade sig att rasen skulle överleva på grund av den höga dödligheten under förlossning.

Men sedan kejsarsnitt introducerades och antibiotika blev tillgängligt, har antalet överlevande kalvar och mödrar ökat. När belgiska bönder insåg hur användbar och attraktiv rasen var började de avla boskap med den tidigare nämna mutationen.

Allt tack vare en genetisk mutation

Den kraftiga muskulaturen kommer som sagt från en mutation som inaktiverar myostatin, en hämmare av muskelutveckling. Detta resulterar i snabbare muskeltillväxt.

Mutationen förhindrar dessutom bildandet av fettvävnad i musklerna. Detta leder till väldigt magert kött, något som är högt eftertraktat av konsumenter.

Fysiska drag

Belgisk blå är ett stort djur med en välutvecklad muskulatur. Detta sträcker sig från axlarna till rumpan, samt över ryggen och låren.

Även om benen i sig är ganska tunna är de tillräckligt starka för att hålla uppe djurets kroppsvikt och röra på sig. Huden är mjuk och tunn, och den har en prominent svans.

Rasen uppvisar en viss könsdimorfism, då tjurarna är större. Båda könen väger över 370 kg efter det första levnadsåret. Vuxna kossor kan väga uppemot 900 kg, och tjurarna uppemot 1400 kg.

Något annat som utmärker rasen är att den kan ha flera olika färger. Man ser som oftast att den är vit, blåskimmelskäckig eller svartbrokig. Rasen heter egentligen Belgisk blå och vit boskap, BBV.

Även om det är en stor ras är den faktiskt väldigt lugn och tyst. Men liksom med vilket tam- eller vilddjur som helst är det alltid bäst att vara aktsam under hantering.

Kost

Belgisk blå kräver en kost med en större mängd proteiner än andra boskapsdjur.

Kosten måste innehålla mycket proteiner men desto mindre fibrer. Det ser till att rasen behåller sin kraftiga muskulatur och får tillräckligt med energi för att röra sig och hålla igång sina vitala funktioner.

Ekonomiska fördelar

Avel av rasen för köttproduktion kan ha ekonomiska fördelar, men den måste följa olika lagstiftningar på olika kontinenter. I Europa kräver avel av Belgisk blå specifik ackreditering. I Sverige är rasen tillåten sedan EU-inträdet, men svensk lag förbjuder avel med djur som har ärvbara genetiska defekter.

Djurs välbefinnande börjar som tur är prioriteras allt oftare över ekonomisk vinst. Eftersom rasen har både genetiska defekter och komplicerade förlossningar har aveln av Belgisk blå länge varit kontroversiell i många länder.

Problem med rasen

Som sagt har rasen en kraftig muskulatur. Detta skapar problem under förlossning, så de kräver ofta kejsarsnitt.

Enligt vetenskapliga undersökningar måste 86% av kalvarna förlösas med kejsarsnitt för att inte avlida. Detta har delvis att göra med dess muskulatur, och delvis för att dödligheten är högre i jämförelse med raser som väger mindre.

Människan skapade Belgisk blå genom att artificiellt korsa olika koraser, så trots de stora ekonomiska fördelarna och att rasen har ett eftertraktat mörare och magrare kött ställs aveln inför både rättsliga hinder och kontroverser.

Vissa uppfödare avlar tyvärr fram dessa kalvar utan att bry sig om djurens välfärd, så idag har lagstiftning börjat straffa avlare som inte respekterar rasen.