Finns det fiskar utan fjäll?
Det kanske låter konstigt, men alla fiskar har inte fjäll. Fiskar är en del av en väldigt varierande grupp ryggradsdjur, då vi kan klassificera dem efter deras skelett, käke, miljö och om de har fjäll. Här kan du läsa mer om fjällösa fiskar!
Ekosystemen i olika vatten kan variera avsevärt, liksom kan djuren som bor där. Fiskar utan fjäll lever på flera olika platser och har olika försvarsmekanismer för att överleva ifall andra djur skulle attackera. Om du vill veta mer om dem, läs vidare.
Kan en fisk leva utan fjäll?
Fjäll är små plattor av ben som täcker och skyddar fiskens kropp. De hjälper dem också att simma. De växer ur dermis, dvs. läderhuden, på fiskar. Generna som möjliggör produktionen av fjäll är desamma som de som bildar tänder och hår hos däggdjur. Det dentin som bildar emalj finns i båda dessa strukturer.
Det finns olika typer av fjäll för olika fiskgrupper: plakoid, cosmoid, ganoid, cycloid och ctenoid. Med så stor variation och med tanke på fjällens skyddande funktion kan man undra hur evolutionen gav upphov till fjällösa fiskar. Hur skyddar dessa fiskar sig själva från skador, rovdjur och patogener? Vilka strukturer hjälper dem att simma?
Frånvaron av fjäll gör dock inte dessa fiskar försvarslösa. Naturligt urval har försett dem med andra sätt att överleva i sin miljö.
Nejonögon och pirålar: Fiskar utan fjäll
Nejonögon och pirålar tillhör en väldigt primitiv grupp fiskar: Agnatha, eller käklösa fiskar. Deras utseende skiljer sig stort från alla andra fiskar. I många delar av världen anses de vara en delikatess.
Nejonögon har en cylindrisk och avlång kropp, en ryggfena och en stjärtfena, och inga sidofenor. Det märkligaste med dessa fiskar är att de har en tandförsedd, trattliknande sugmun som kan suga sig fast på de arter som de parasiterar på.
Pirålar har en liknande kropp, men har inte samma mun som nejonögon; de har istället två enkla plattor i munnen med knölar av keratin. De använder dessutom en skäggtöm som sinnesorgan.
Ålartade fiskar: Conger, ål och muränor
Dessa arter är snarlika och har ett cylindriskt, ormliknande utseende.
Conger är blågrå, med tjocka läppar och små tänder. De är nattdjur och drar nytta av öppningar i terrängen för att hålla sig gömda och förfölja sina byten vid skymning, när de är som mest aktiva.
Ålar lever i sötvatten och migrerar till havet för att fortplanta sig. Deras utseende ändras genom hela deras liv, men de är fjällösa fiskar. De har väldigt tjock hud som skyddar dem från temperaturförändringar, samtidigt som huden hjälper dem att andas utanför vatten. Den berömda elektriska ålen (darrål) lever i Sydamerika och kan alstra en spänning på uppemot 860 volt.
Muränor har också en ålliknande kropp, en avsaknad av fjäll och utsöndrar ett skyddande slem. De har väldigt tjock hud med en hög proportion av slemproducerande celler, vilka gör det enklare för dem att producera denna substans än för andra ålarter.
Dessa fiskar jagar gömda under sanden på botten och tack vare sitt slem fastnar sandkornen på huden, och senare även på väggarna i deras bo, vilket förstärker det.
Mal
Malen är en av världens största sötvattenfiskar, då den kan bli uppemot fem meter lång och väga över 300 kg.
Dessa jättar har heller inga fjäll – deras hud täcks av slem. Deras skäggtöm och luktsinne hjälper dem att upptäcka kemiska förändringar i vattnet.
Arten är populär i sportfiske. Faktum är att de är en invasiv art i många regioner, då de tar över efter inhemska arter tack vare sin utmärkta anpassningsförmåga i floder, sjöar och vattenreservoarer.
Havsmusartade fiskar
Ett annat exempel på fiskar utan fjäll är havsmusartade fiskar. De har ett väldigt uppseendeväckande utseende, med ett framträdande huvud, stora ögon och en lång, flexibel fena.
De lever djupt ner på botten och är vana vid mörker. De har en fjällös kropp och en ryggfena med vilken de allvarligt kan skada sina förövare.
Som du kan se finns det många olika typer av fjällösa fiskar som har anpassat sig till väldigt olika miljöer, med en variation av försvarsmekanismer.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Hickman, C.P., Roberts, L. y Larson, A. (2002)
- Qingming Qu, Tatjana Haitina, Min Zhu, Per Erik Ahlberg. “New genomic and fossil data illuminate the origin of enamel” Nature 2015.
- Fishelson L. Skin morphology and cytology in marine eels adapted to different lifestyles. Anat Rec. 1996;246(1):15-29.