Allt du behöver veta om krokodiltänder!
Även om krokodiler ibland verkar vara mycket lugna så kan dessa reptiler göra snabba rörelser som inkluderar ett kraftfullt bett. Ta reda på allt om krokodiltänder i den här artikeln!
Trots den stora likheten mellan de olika arterna så är krokodildjuren en ordning som består av tre olika taxonomiska familjer: Gavialidae (gavialer), Alligatoridae (alligatorer och kajmaner) och Crocodylidae (krokodiler). Även om skillnaderna är subtila har de alla käkar med kraftiga tänder vars struktur är källan till deras dödlighet. Läs vidare för att lära dig mer om krokodiltänder!
Krokodilens käkar
Krokodilens käkar är utformade för att fånga och hålla fast bytet; dess koniska tänder tränger lätt in i offrens kött. Faktum är att de övre och nedre tänderna passar perfekt ihop när de stänger munnen.
När det gäller gavialer och andra smalnosiga djur är deras huggtänder dessutom extra vassa, vilket är till hjälp i deras jakt.
Förutom tändernas uppbyggnad är muskulaturen som omger munnen av yttersta vikt för dess bett. Detta innebär att det krävs mer än några vassa tänder för att utveckla ett av de dödligaste betten som finns. Det finns dock ett litet bakslag i detta system, eftersom de muskler som stänger krokodilens käke är starkare än de som används för att öppna den.
Ett bett med full kraft från dessa djur kan till och med förstöra kraftiga sköldpaddsskal. Det räcker dock med ett rep eller silvertejp för att hindra dem från att öppna nosen. En effektiv metod för att hantera dem att säkra deras käkar med ett rep som hindrar dem från att öppnas.
Tappar krokodiler sina tänder?
Den mest uppenbara skillnaden mellan krokodiler och andra reptiler är hur deras tänder sitter i käkarna. Tänderna smälter inte samman med benet, som hos akrodontdjur, utan de har små alveoler i vilka deras rötter är inplanterade.
Tack vare dessa strukturer kan tänderna flyttas och ersättas så många gånger som behövs, till exempel om de skadas.
Utbytesprocessen beskrevs i detalj 1961 i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Proceeding of the Zoological Society of London. I denna forskning nämns att tanden börjar sin process med en liten rot som växer lite i sänder, medan den gamla börjar “lossna”. På detta sätt kommer den nya tanden att växa fram när den är helt formad, och trycka ut den gamla.
Denna process liknar i viss mån det som sker vid tandbytet hos människor. När det gäller krokodiler slutar dock inte mekanismen när de blir vuxna utan den sker flera gånger under hela deras liv. Av denna anledning uppskattar man att en fyra meter lång reptil redan måste ha bytt alla sina tänder minst 45 gånger.
Krokodiler byter tänder hela tiden.
Typer av krokodiltänder
En krokodil har ofta olika formade tänder, de kan vara allt från trubbiga till spetsiga, nästan nålliknande i silhuett. I allmänhet varierar dessa egenskaper hos varje art, men man följer ett mönster där reptiler med smal nos har de mest enhetliga tänderna.
Dessa djur är homodonta, vilket innebär att alla deras tänder är av samma typ och storlek. När man talar om variationen i deras tänder hänvisar man därför till de skillnader som finns mellan olika arter. Dessa reptilers huggtänder är alltid på något sätt relaterade till deras diet. Följande typer känns igen:
- Vassa tänder: Dessa är typiska för djur som specialiserat sig på att äta fisk, insekter och kräftdjur. Som några exempel har vi den indiska gangesgavialen och den australiensiska sötvattenskrokodilen.
- Trubbiga tänder: Djur med den här typen av tänder är specialiserade på att äta hårdskaliga blötdjur. Som exempel kan nämnas den kinesiska alligatorn och alligatorn.
- Mellanliggande tänder: Vissa arter befinner sig mellan de två föregående, för vilka de anses vara mer generalister och opportunister. De äter allt från ryggradslösa djur till fiskar, amfibier, andra reptiler och däggdjur, inklusive människor. Några exempel på dem är saltvattenkrokodilen och den amerikanska alligatorn.
Hur många tänder har en krokodil?
Frågan är komplicerad eftersom det inte finns något enda svar, eftersom mängden varierar beroende på vilken art av krokodil som vi talar om. I allmänhet har de flesta mellan 28 och 32 tänder i överkäken, medan de i underkäken har 30 eller 40.
De adderade värdena ger oss ett ungefärligt antal på 58 till 72 tänder i genomsnitt, även om vissa har fler. Återigen betonar vi att tanduppsättningen ständigt förändras, så antalet kan variera även mellan individer av samma art.
Krokodilarter och deras antal tänder
För att ge en bättre förståelse för den mångfald som finns i deras tanduppsättning listas nedan några arter av krokodiler med deras respektive antal tänder:
- Svart kajman (Melanosuchus niger): Har en bred, platt käke med 72 eller 76 tänder.
- Gangesgavial (Gavialis gangeticus): Dessa djur har en smal nos med upp till 100 vassa tänder.
- Falsk gavial (Tomistoma schlegelii): Den falska gavialen har en käke som liknar gangesgavialens, men käken hos den falska gavialen är försedd med mellan 76 och 84 vassa tänder.
- Mississippialligator (Alligator mississippiensis): Dess breda nos har 80 tänder som sticker ut från munnen och är lätt synliga.
- Saltvattenskrokodil (Crocodylus porosus): Dess kraftiga käke har 66 spetsiga tänder som utgör en dödlig fälla för dess offer.
Krokodilers bevarandestatus
Krokodiler har ofta utsatts för en rad faror eftersom deras hud är en eftertraktad råvara för tillverkning av olika produkter som väskor, stövlar och bälten. Av denna anledning har de äkta krokodilerna (familjen Crocodylidae) minskat i antal så snabbt att de riskerar att utrotas.
Lyckligtvis har denna situation reglerats tack vare den interna kontrollen och lagstiftningen i de länder där de lever, vilket har gjort det möjligt att rädda djurarterna. På grund av den ständiga efterfrågan på deras skinn blev dock andra djur som alligatorer och kajmaner det nya målet för industrin. I slutändan slutade detta återigen med att decimera deras population och försätta dem i samma situation som krokodilerna.
Dessutom uppfattar samhället, med fog får man väl påstå, dessa djur som farliga och aggressiva. Anledningen till det är helt enkelt att många människor har dödats av dem i områden där man inte har något annat val än att bruka krokodilrika territorier för vattentillgången. Denna sociala konflikt förhindrar att insatserna för att skydda dem fortskrider, nödvändiga investeringar anses inte motiverade av de som besitter resurser nog att göra något åt saken.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Iordansky, N. N. (2000). Jaw muscles of the crocodiles: structure, synonymy, and some implications on homology and functions. Russian Journal of Herpetology, 7(1), 41-50.
- Walmsley, C. W., Smits, P. D., Quayle, M. R., McCurry, M. R., Richards, H. S., Oldfield, C. C., … & McHenry, C. R. (2013). Why the long face? The mechanics of mandibular symphysis proportions in crocodiles. PLoS One, 8(1), e53873.
- Erickson, G. M., Gignac, P. M., Steppan, S. J., Lappin, A. K., Vliet, K. A., Brueggen, J. D., … & Webb, G. J. (2012). Insights into the ecology and evolutionary success of crocodilians revealed through bite-force and tooth-pressure experimentation. PLoS One, 7(3), e31781.
- Enax, J., Fabritius, H. O., Rack, A., Prymak, O., Raabe, D., & Epple, M. (2013). Characterization of crocodile teeth: correlation of composition, microstructure, and hardness. Journal of Structural Biology, 184(2), 155-163.
- Ruiz-Omeñaca, J. I., Pereda-Suberbiola, X., & Belinchón, M. (2010). Dientes de arcosaurios (Crocodyliformes, Theropoda) del Jurásico Superior de Buñol (Valencia). Geogaceta, 48, 35-38.
- Poole, D. F. G. (1961, January). Notes on tooth replacement in the Nile crocodile Crocodilus niloticus. In Proceedings of the Zoological Society of London (Vol. 136, No. 1, pp. 131-140). Oxford, UK: Blackwell Publishing Ltd.
- Prasad, G. V., & de Broin, F. D. L. (2002, January). Late Cretaceous crocodile remains from Naskal (India): comparisons and biogeographic affinities. In Annales de Paléontologie (Vol. 88, No. 1, pp. 19-71). Elsevier Masson.
- Legasa, O., Buscalioni, Á. D., & Gasparini, Z. (1993). The serrated teeth of Sebecus and the iberoccitanian crocodile. A morphological and ultrastructural comparison.
- Endo, H., Aoki, R., Taru, H., Kimura, J., Sasaki, M., Yamamoto, M., … & Hayashi, Y. (2002). Comparative functional morphology of the masticatory apparatus in the long‐snouted crocodiles. Anatomia, Histologia, Embryologia, 31(4), 206-213.
- Morris, M. (1989). Tooth and Claw: Tales of Survival and” Crocodile Dundee”. Social Text, 105-127.