Större dagsvärmare: livsmiljö och egenskaper
Om du bor någonstans i Eurasien – ja, även i Sverige – då kan du få chansen att med stor förvåning se något som liknar en kolibri flyga över ett fält eller bland stadens rabatter. Det är dock nästintill omöjligt att bevittna en kolibrifågel i det vilda i vår miljö eftersom de är starkt neotropiska, det vill säga att de endast lever vilt i de varmare regionerna av de amerikanska kontinenterna. Det närmaste till denna fågel som vi har i våra trakter är större dagsvärmare, en fjäril med ett väldigt unikt utseende och rörelsemönster.
Större dagsvärmare (macroglossum stellatarum) lockar till sig uppmärksamhet på grund av sin kroppsform. Sett på avstånd kan den likna en fågel som fladdrar rund bland blommorna. Om du vill veta allt om denna vackra svärmare uppmuntrar vi dig att fortsätta läsa!
Större dagsvärmare livsmiljö
Större dagsvärmare har ett mycket brett utbredningsområde, den kan hittas så vitt som från Portugal till Japan, inklusive hela Europa, norra Afrika, Centralasien, Indien och Indokina. Det är en art som gärna surrar runt i kulturlandskap och i städer. Den övervintrar inte i Sverige, men följer värmen under sommarhalvåret och kan då ta sig hela vägen upp till Norrland.
Denna fjäril, inom familjen svärmare, är särskilt anmärkningsvärd på grund av sina flygkunskaper och sprider över många områden under sommaren. Den frodas dock inte på platser med låga temperaturer eftersom den är ektotermiskt och kräver värme från den omgivande miljön för att utföra sina metaboliska funktioner. Därmed är distributionen begränsad bort från höga höjder och breddgraderna allra längst i norr på den eurasiska kontinenten.
De amerikanska fjärilarna av släktet hemaris liknar också kolibrier, men de tillhör inte samma släkte som arten i dagens artikel.
Fysiska egenskaper
Större dagsvärmare är en fjäril som tillhör familjen svärmare (sphingidae) vilken har cirka 1 450 arter inom omkring 200 olika släkten. Alla dessa fjärilar uppvisar ett antal gemensamma fysiska egenskaper.
Specifikt har arten macroglossum stellatarum ett vingspann på 4 till 4,5 centimeter och har en robust och fyllig kropp. Huvudet har tjocka antenner (de är böjda i slutet och har en liten krok) och står även ut för sin snabel, ett sugrör som bildas av långa käkar som är lindade i en spiral.
Utöver huvudet bör vi notera att dess buk är svart och vit på sidorna med en fläktformad svans av borst (satae). Detta, tillsammans med uppsättningen av orangefärgade vingar, ger den ett utseende som liknar en kolibri. Likheten kan bero på ett fenomen av evolutionär konvergens, eftersom båda djuren har liknande vanor.
Denna art har tre par ben och en kropp och vingar täckta av fjäll och hår.
Större dagsvärmare: beteende
Denna art migrerar, och överlever i allmänhet inte vintern i kallare områdena där den kan hittas på sommaren. Men som ofta indikeras är den väl anpassad för att övervintra på den europeiska kontinentens södra delar.
Fjärilen är dagaktiv och rör sig livligt från blomma till blomma (särskilt när solen står på topp), och den avger ett karakteristiskt surrande ljud vingslagen. De är vanligen förekommande besökare i trädgårdar, parker, buskar och övergångsområden mellan skogar och fält. Det är allestädes närvarande då de anpassar sig till både torra och fuktiga miljöer.
Tack vare sina antenner är större dagsvärmare en utmärkt flygare. Dessa strukturer låter den uppfatta rotationen under manövrarna i de olika rumsliga axlarna till perfektion.
En ovanlig synförmåga
Även om det kan verka överraskande har studier visat att denna art kan se i färg. Större dagsvärmare har ett trikromatiskt visuellt system (tre olika typer av ögontappar) som gör att den perfekt kan skilja blommornas toner för att kunna livnära sig på deras nektar. Deras syn är ännu bättre än biets (apis mellifera).
Föda
Så som indikeras av dess snabel lever denna art på nektar av olika blommor, alla med en rörformad krans. Det är ingen slump att större dagsvärmare nästan uteslutande letar efter växter med djupa blommor, och därmed undviker konkurrens med många andra pollinerande insekter som inte kan dra nytta av sådana “komplexa” blommor.
Några av favoritsläktena för denna art är följande: centranthus, jasminum, buddleia, nicotiana, primula, viola, syringa, verbena, echium, phlox och stachys. Å andra sidan livnär sig larverna på bladen av växter som galium, rubia och stellaria. Som du kan se förändras kosten beroende på livscykeln.
Större dagsvärmare: reproduktion
Denna art producerar två eller fler generationer av avkommor under sitt liv, beroende på dess geografiska läge. De vuxna djuren reproducerar sig vanligtvis från juni till september, och som har nämnts är detta en av få fjärilar som kan överleva vinterklimatet i vissa områden.
En befruktad hona kan lägga upp till 200 ägg, var och en på en separat växt. Sex till åtta dagar efter äggläggningen dyker larverna upp, med en klar grönaktig nyans som imiterar de växter de livnär sig på. Beroende på värme och solexponering kan larvstadiet ibland vara väldigt hastigt, ner till cirka 20 dagar.
Larverna är mycket feta, de har vitaktiga sidlinjer och ett arttypiskt horn.
Bevarandestatus
Som anges av Butterfly Conservation ORG har denna art inte utvärderats när det gäller bevarandet på regional nivå. Det finns inte heller någon information om den på den röda listan för International Union for Conservation of Nature (IUCN), kunskapen om dess population är därmed mycket begränsad.
Vi vet dock att 40 % av pollinerande insekter på en generell nivå riskerar att utrotas i varierande grad. Bekämpningsmedel, kvalster, föroreningar, avskogning och introduktion av exotiska arter kan utsätta dessa och många andra arter för långvarig fara om lämpliga förändringar inte görs.
Skönheten hos större dagsvärmare är makalös, för med sin graciösa flykt och sina vackra färger imponerar djuret på de flesta av oss. Att ta hand om naturen och undvika användning av bekämpningsmedel om det inte är absolut nödvändigt är ett måste så att vi kan fortsätta njuta av denna och många andra arter.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Kelber, A., & Henique, U. (1999). Trichromatic colour vision in the hummingbird hawkmoth, Macroglossum stellatarum L. Journal of Comparative Physiology A, 184(5), 535-541.
- Kelber, A. (1996). Colour learning in the hawkmoth Macroglossum stellatarum. The Journal of experimental biology, 199(5), 1127-1131.
- Farina, W. M., Varjú, D., & Zhou, Y. (1994). regulation of distance to dummy flowers during hovering flight in the hawk moth Macroglossum stellatarum. Journal of comparative physiology. A, Sensory, neural, and behavioral physiology.
- Kern, R., & Varju, D. (1998). Visual position stabilization in the hummingbird hawk moth, Macroglossum stellatarum LI Behavioural analysis. Journal of Comparative Physiology A, 182(2), 225-237.