Uppdateringar kring råttvård i laboratorier

04 juli, 2020
Råttor är det djur man använder mest inom vetenskaplig forskning och laboratorieexperiment. Av denna anledning ingår råttvård i laboratorier i olika lagar för varje land.

Gnagare (i detta fall råttor) är en viktig länk när det gäller att studera effekterna av nya läkemedel eller medicinska tekniker. Människan har använt dem som laboratoriedjur sedan 1500-talet. Under den tiden har man använt råttor för neurologiska studier, bestämning av en produkts toxicitet eller dödlighet av vissa kemiska ämnen. Det är därför adekvat råttvård i laboratorier är viktigt.

För att vi ska få resultat som är meningsfulla och värdefulla för vetenskapen, är det viktigt att man säkerställer djurets välfärd. Därför involverar råttvård i laboratorier inte bara djurets hygien och kost, utan också allt som är relaterat till råttans etologi. Detta betyder att råttan måste ha tillgång till hela sin beteenderepertoar, precis som den skulle ha  i en naturlig miljö.

Djurforskning är ett extremt kontroversiellt ämne på grund av de etiska och moraliska konsekvenserna av att använda djur till mänsklig nytta. I de flesta fall avslutar man dessutom dessa varelsers liv, antingen genom själva experimentet eller av eutanasi. Det är därför som experiment med djur är mycket strikt reglerade, både före och under experimentet.

Även om man fortsätter att studera råttans beteende i fångenskap, återstår vissa frågor att besvara. Ett par sådana diskussioner är hur man förbättrar djurets välbefinnande, eller hur man förfinar tekniker för att orsaka mindre smärta eller besvär för råttorna. När vi talar om dessa aspekter är lagarna fortfarande inte uppdaterade.

I avsaknad av globala bestämmelser så utvecklas varje land i sin egen takt. Det är bara i några få fall som det har skett någon förändring under det senaste decenniet.

Råttan som en djurmodell

Man har avlat laboratorieråttan, som man använder för experimentella ändamål, i tusentals generationer under kontrollerade förhållanden. Därför finns det idag råttraser som specifikt används för sjukdomsforskning. Alternativt kan man också använda andra raser för att analysera effekterna av vissa kemikalier, tillsatser eller konserveringsmedel för livsmedel, herbicider, gifter och många andra produkter. Enligt gällande lagstiftning måste man testa dessa produkter på djur för att säkerställa att de är säkra för mänsklig konsumtion.

Den snabba generationstakten, den relativt enkla uppfödningen av råttor samt dess likhet med människans fysiologi, gör detta djur till en bra modell för studier. Vi får dock inte glömma bort att de är levande varelser och måste tas om hand och hållas i en miljö som håller dem friska, både fysiskt och psykiskt.

Råttvård i laboratorier

När man vårdar råttor i laboratorier bör man ta hänsyn till typen av boende, råttans ålder och dess vikt. Beroende på alla dessa faktorer, tar man hand om djuren på olika sätt enligt den nuvarande lagen eller lagstiftningen.

Råttor med en kroppsvikt mellan 200 och 600 gram måste till exempel leva i en bur med en yta på mer än 900 kvadratcentimeter. Men om råttorna väger mer än 600 gram, måste buren vara större än 2200 kvadratcentimeter.

Möss som sover i en bur.

Andra faktorer man bör beakta är ljud och vibrationer, rumstemperatur och även ventilation. Råttor är djur med känslig hörsel. De kan därför höra ultraljudsfrekvenser, något som det mänskliga örat inte kan. Det är därför viktigt att ta bort alla elektroniska enheter som producerar denna sortens ljud.

Några av ljuden som råttor producerar har en frekvens på över 20 kHz (ultraljud). Därför kan de bli mycket stressade om ljudet inte kommer från deras följeslagare utan från omgivningen.

När det gäller rumstemperatur är det optimala intervallet mellan 18 och 23° C. Om temperaturen varierar cirka 1,5 grader över eller under, kan råttans vitala funktioner som till exempel reproduktion sänkas. Om temperaturen dessutom sjunker eller stiger för mycket kan det uppstå fosterskador.

Det rum där råttorna befinner sig i bör också ha god ventilation och luftcirkulation. Om rummet har återcirkulerad luftventilation kan föroreningar och bakterier orsaka skada när det kommer till råttans hälsa och välbefinnande.

Belysning av miljön

Slutligen bör du också kontrollera ljus- och mörker cykeln, som vanligtvis är 12-12. Det vill säga 12 timmar av ljus och 12 timmar av mörker. Om den pågående studien faller inom mörkertiden bör man arbeta under rött ljus (vilket är osynligt för råttor) och inte störa dem. Tyvärr finns det vissa forskare som vanligtvis inte tar hänsyn till denna faktor, och det är inte heller obligatoriskt enligt lag att göra det.

Näring för en laboratorieråtta

Råttmat

Näringsbehovet hos vissa laboratoriedjur finns allmänt dokumenterat. Å andra sidan saknar man kunskap om vissa primaters, och andra försöksdjurs, dietbehov. Detta är inte fallet för råttor, eftersom vi vet hur mycket protein, fetter, kolhydrater, vitaminer, mineralsalter och fiber de behöver.

För närvarande finns det massor av fullt balanserade foder för råttor och laboratoriemöss på marknaden. Denna typ av råttmat erbjuder gnagaren alla näringsämnen den behöver. På grund av dess hårdhet kan fodret dessutom hjälpa till att fila ner tänderna. Således är det väsentligt att inkludera i deras kost, eftersom nedfilade tänder är något som är grundläggande för deras hälsa.

Eftersom att det är så enkelt att ge dem foder, glömmer man dock ofta bort att råttor måste få söka efter sin föda. Att söka efter föda är ett helt naturligt och sunt gnagarbeteende som också förhindrar tristess.

Möjligheten att få söka efter föda bör vara en del av den obligatoriska miljöberikningen som finns tillgänglig för råttor.

Råttvård i laboratorier: Miljöberikning

Miljöberikning omfattar en uppsättning föremål, material och även mat, som simulerar råttans naturliga miljö. På detta sätt förhindrar vi tristess hos djuren, och uppmuntrar dem även att utveckla alla sina naturliga beteenden.

Konsekvenserna av en lågberikad miljö kan vara allvarliga. Från uppträdandet av stereotypa eller repetitiva beteenden till patologiska beteenden, där djuren gör illa sig själva.

När vi pratar om råttvård är den viktigaste typen av miljöberikning den sociala berikningen. Dessa djur behöver konstant sällskap från sin egen art, vilket under laboratorieförhållanden är individer av samma kön. Ibland kan en studie involvera att djuren måste hållas ett och ett. Men forskare tillämpar detta endast i kortvariga studier. Om det pågår under en långvarig studie måste man ha en stark motivering för det.

Råttvård är viktigt i laboratorier.

Slutligen bör råttor alltid ha tillgång till det material som behövs för att de ska kunna bygga sina bon där de vilar. De måste också ha något som de kan bita på. Helst bör man även tillhandahålla andra leksaker, men dessa är inte obligatoriska.

Det finns ingen tvekan om att det inte är det bästa för djuren att hålla dem i laboratorier. Än mindre att använda dem för sådana ändamål. Forskare bör arbeta mot ett gemensamt mål: att avsluta användningen av forskningsdjur och hitta alternativa sätt på vilka vi kan utföra studier och experiment.

  • Benjamin, B. (2019). Overview of laboratory animal lifestyle, care, and management: a case study of albino rats. Journal of Applied Sciences and Environmental Management, 23(8), 1431-1435.
  • Couto, M., & Cates, C. (2019). Laboratory guidelines for animal care. In Vertebrate Embryogenesis (pp. 407-430). Humana Press, New York, NY.
  • Hurst, J. L., Barnard, C. J., Nevison, C. M., & West, C. D. (1997). Housing and welfare in laboratory rats: welfare implications of isolation and social contact among caged males. Animal Welfare, 6(4), 329-347.
  • Ley 32/2007, de 7 de noviembre, para el cuidado de animales, en su explotación, transporte, experimentación y sacrificio (BOE 8-11-2008).
  • Real Decreto 53/2013, de 1 de febrero, por el que se establecen las normas básicas aplicables para la protección de los animales utilizados en experimentación y otros fines científicos, incluyendo la docencia (BOE 8-2-2013).
  • Whishaw, I. Q., & Kolb, B. (2020). Analysis of behavior in laboratory rats. In The Laboratory Rat (pp. 215-242). Academic Press.