Svartörn: livsmiljö och egenskaper
Svartörn är en art som är känd för sin svarta fjäderdräkt med vita fläckar, och som är oerhört vacker då den flyger. Den är en falkfågel som inte bara är en skicklig flygare, utan även en utmärkt jägare. Dessutom är den högst specialiserad då den vanligtvis bara livnär sig på en typ av djur.
I den här artikeln kommer vi att prata om Aquila verreauxii, en majestätisk rovfågel och äkta örn. Fortsätt läsa för att upptäcka allt som den har att berätta för oss.
Svartörn: livsmiljö
Denna rovfågel bor i steniga områden som klippor och berg och ofta på platser med mindre än 750 millimeter nederbörd per år, där den sparsamma vegetationen gör det enkelt att jaga dess byte.
Fördelningen av denna art är ganska vidsträckt, allt från den arabiska halvön till Sydostafrika. Merparten av populationen är koncentrerad till bergen i Etiopien och höglandet i Tchad, Zimbabwe och Sydafrika.
Fysiska egenskaper
På grund av sin form har den ofta kallats den “finaste” örnen inom släktet aquila, med en längd upp till 96 centimeter. Dessutom kan den väga mer än 4 kilo och nå 2,8 meter från vingspets till vingspets.
Dessa fåglar betraktas som en del av gruppen av äkta örnar tillsammans med arter som kungsörn. Dessutom har de karakteristiska näbbar och klor, som är väldigt vassa.
Hos vuxna djur ter sig fjäderdräktens färgning nästan helt svart, med undantag för vissa vita områden på svansen och ryggen. De har dessutom ofta en blandning av bruna och vita fjädrar i olika grader och mönster, vilket gör att de kan differentieras. De vuxna djurens färg är i realiteten en blandning av mycket mörkbruna toner.
Svartörn: diet
Fågeln är mycket selektiv i sin kost eftersom den främst livnär sig på hyraxar – närmare bestämt klippgrävlingar (procavia capensis). Detta kan bero på att det är det mest talrika bytesdjuret i området, då forskning utförd vid University of Cape Town har visat att örnen kan ändra sin kost utan negativa resultat.
I slutändan är denna rovfågeln en opportunistisk jägare, så den väljer det byte som finns tillgängligt och ger mer energi i retur. Även om dess favoritmat är klippgrävlingar kan den också jaga några av följande varelser:
- Små däggdjur: såsom harar, primater eller genetter.
- Fåglar: pärlhöns, marsvin eller kappgamar.
- Reptiler (i undantagsfall): dessa inkluderar varaner, huggormar eller kapkobror.
Jaktmetoder
Sättet som ett opportunistiskt djur verkar genom är att alltid vara uppmärksamt så att det kan attackera vid behov. Svartörn utför plötsliga vertikala störtdykningar genom vilka de slår ner på sina offer bakifrån och dödar dem på plats. Om bytet är för stort att bära så sliter och skär de isär dem för att ta bitarna tillbaka till sina bon.
Svartörn: reproduktion
Det är en monogam och territoriell art, så den tillbringar större delen av sitt liv på samma ställe, såvida det inte finns ett verkligt behov av att lämna boet. Dock är deras territorier ganska små, så du kan se flera par i närheten av varandra.
Uppvaktning
För att hitta en partner utför hanfåglarna en uppvaktningsritual där de utför komplexa flygmönster. Det sker genom att hanarna försöker attrahera honornas uppmärksamhet med hjälp av vokaliseringar och presentation av fjäderdräkten.
När paret väl är etablerat väljer det sitt territorium och börjar bygga sitt bo i de högsta områdena det kan hitta. Av den anledningen bor det vanligtvis nära klippor, eftersom de är mer oåtkomliga för rovdjur. Dessutom finns det ingen specifik säsong för honan att lägga sina ägg, eftersom den ändras beroende på det område fågeln bor i.
Äggläggning och inkubation
I allmänhet lägger denna rovfågel mellan ett och två ägg som kläcks cirka 45 dagar senare. För att detta ska ske deltar båda föräldrarna i inkubationen, honan är dock den som tillbringar mest tid med det. Under tiden förser hanen även honan med mat, fram till kläckningstidpunkten.
Denna art har ett ganska makabert beteende, där den äldre brodern dödar den yngre genom att hacka på den under lång tid. Även om det låter dramatiskt händer detta på grund av brist på mat. Genom att döda sitt syskon säkerställer den sin egen tillväxt och styrka. Oftast läggs dock endast ett ägg.
Vård och omsorg
Föräldrarna kommer att mata fågelungen tills den kan klara sig själv. Efter mellan 90 och 99 dagar fullbordar de unga sin fjäderdräkt och lämnar boet. Från och med den tiden kommer de att få lära sig alla flyg- och jakttekniker så att de efter omkring sex månader kan klara sig helt själva.
Tillstånd
Enligt International Union for Conservation of Nature klassificeras denna örn som en art av lowest concern. Men en del lokala myndigheter i Afrika anser att det är en sårbar art eftersom dess population har minskat i vissa områden.
Svartörn: möjliga hot
Denna örn anses vara en motståndskraftig art eftersom dess häckningsområden inte påverkas mycket av människan. Det beror på att det är områden som är svåra att komma åt och som man ännu inte är intresserad av från mänskligt håll. Å andra sidan kan mänskligt ingripanden påverka deras bytesdjur, vilket tvingar dem att flytta till andra platser och orsakar konflikter inom populationen.
Det är sant att människor behöver resurser för att överleva, men det vi måste sträva efter är en balans som möjliggör samexistens. På detta sätt kommer framtiden för denna örn och för alla andra arter, inklusive oss, att skyddas.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- BirdLife International. 2016. Aquila verreauxii. The IUCN Red List of Threatened Species 2016: e.T22696067A95221980. https://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.20163.RLTS.T22696067A95221980.en
- Padayachee, K., Malan, G., LÜBCKER, N., Woodborne, S., & Hall, G. (2021). Differences in the dietary habits of Verreaux’s Eagles Aquila verreauxii between peri-urban and rural populations. Bird Conservation International, 31(1), 96-110.
- SIMMONS, R. (1988). Offspring quality and the evolution of cainism. Ibis, 130(3), 339-357.
- Armstrong, A., & Avery, G. (2014). Taphonomy of Verreaux’s Eagle (Aquila verreauxii) prey accumulations from the Cape Floral Region, South Africa: implications for archaeological interpretations. Journal of archaeological science, 52, 163-183.
- Ralston-Paton, S. (2017). Verreauxs’ Eagle and Wind Farms: Guidelines for impact assessment, monitoring, and mitigation. BirdLife South Africa occasional report series, BirdLife South Africa, Hoboken, NJ, USA.
- Thompson, L. J., Clemence, L., Clemence, B., & Goosen, D. (2018). Nestling White-backed Vulture (Gyps africanus) eaten by a Verreaux’s Eagle (Aquila verreauxii) at a nest occupied for a record 21 years. Vulture News, 74, 24-30.
- Murgatroyd, S. M. (2016). Ecology of the Verreaux’s eagle Aquila verreauxii in natural and agriculturally transformed habitats in South Africa.
- Padayachee, K., Malan, G., LÜBCKER, N., Woodborne, S., & Hall, G. (2021). Differences in the dietary habits of Verreaux’s Eagles Aquila verreauxii between peri-urban and rural populations. Bird Conservation International, 31(1), 96-110.
- Davies, R. A. (2007). Black eagle Aquila verreauxii predation on rock hyrax Procavia capensis and other prey in the Karoo (Doctoral dissertation, University of Pretoria).
- Murgatroyd, M., Avery, G., Underhill, L. G., & Amar, A. (2016). Adaptability of a specialist predator: the effects of land use on diet diversification and breeding performance of Verreaux’s eagles. Journal of Avian Biology, 47(6), 834-845.
- Baker, S. E. (2013). Accumulation behaviours and taphonomic signatures for extant Verreaux’s Eagle nests, Aquila verreauxii, in southern Africa (Doctoral dissertation).