Allt om gepardens beteende

Gepardens beteende skiljer sig från andra stora katter på vissa punkter, vilket är värt att känna till för att kunna bevara dem. Här kan du träffa dem.

Geparder är kända för sina explosiva löpningar, men deras beteende är inte mindre intressant än resten av deras egenskaper. Dessutom skiljer sig detta däggdjur ganska mycket från andra stora katter som den delar savannen med.

Det blir dock alltmer nödvändigt att studera gepardens beteende och dess biologiska sammansättning, eftersom det är en art som är dömd att utrotas och fortplantning i fångenskap bär inte frukt. Jakt för att skydda boskap och för att sälja dem är de största hoten mot denna katt. Här berättar vi allt om den för dig.

Gepardens egenskaper

Geparden (Acinonyx jubatus) är ett däggdjur som tillhör familjen Felidae. Den är den enda kända arten av släktet Acinonyx och det snabbaste landdjuret i världen. Den når hela 114 kilometer i timmen på bara 10 sekunder.

Det är ett medelstort kattdjur som är 150-170 centimeter lång och kan väga mellan 35 till 60 kilo. Hanar är något större än honor. Dessutom uppger experter att det finns fyra olika underarter av detta stora djur.

De är strikt köttätande djur och deras diet består av medelstora djur, som gazeller eller impalor. De har inte några rovdjur men deras främsta konkurrent är hyenor, som utnyttjar deras trötthet efter en jakt för att stjäla bytet.

Den största delen av det vilda gepardbeståndet – knappt 12 000 individer – finns i östra och sydvästra Afrika, i nationalparken Serengeti. Gepardens huvudsakliga livsmiljö är savannen, även om den också kan hittas på andra öppna platser, t.ex. bland stora gräsmarker.

Deras anpassningar till jakt är verkligen intressanta och har studerats för att kunna tillämpas på modern teknik. Här är några av egenskaperna hos denna verkliga dödsmaskin:

• Syreoptimering: Gepardens lungor och näsborrar är större än hos andra arter. Som om det inte vore nog utnyttjar deras muskler också bättre det syre som når dem, vilket gör att de kan upprätthålla sin explosiva sprint en längre tid.
• Deras klor är inte infällbara: Detta ger dem ett bättre grepp om marken när de springer och bättre dragkraft, vilket förhindrar att de halkar i höga hastigheter.
• De kan hålla huvudet stilla när de springer: Detta gör de tack vare sitt inneröra, en relativt modern anpassning som utökar deras vestibulära system för att hålla balansen utan att förlora bytet ur sikte.

Gepardens karaktär

Den är inte lika aggressiv som de andra stora katterna. Den är skygg för människor och undviker deras boplatser, och den angriper endast boskap vid extrem undernäring. Den stjäl inte heller andra djurs byten.

Kommunikation i gepardens beteende

En stor del av deras kommunikation bygger på lukt. Med hjälp av den kan geparder identifiera sig själva individuellt genom urinmarkeringar. De feromoner som honan släpper ut under brunst är också en signal till hanarna i området om att de vill para sig, vilket hindrar dem från att attackera henne när tar sig in i deras revir.

Geparden är inte kapabel att ryta, men den har en repertoar av vokaliseringar baserade på grymtningar och spinnande. Syftet med vokaliseringarna är vanligtvis att varna för en attack eller att locka varandra på avstånd.

Honor med avkomma har ett unikt lockrop för ungarna när de tappar dem ur sikte eller när de vandrar bort från lyan. Märkligt nog liknar detta lockrop en fågelsång, en detalj som experter tror att de använder för att undvika att dra till sig uppmärksamhet från andra rovdjur i området.

När medlemmarna i en grupp splittras använder de rop för att återförenas. Det är dock ovanligt att de rör sig bort från varandra, eftersom de vanligtvis har nära fysisk kontakt.

Gepardens beteende

Geparden är aktiv på dagen och ensamlevande. De är mest aktiva i gryningen, skymningen och under dygnets centrala timmar. Det är då som andra rovdjur vilar och konkurrerar därför inte med dem.

Hanar tenderar att vara mer territoriella än honor och markerar det område de försvarar med urin, avföring och markeringar på träd eller jord med hjälp av sina klor. De lämnar sitt revir endast för att leta efter honor under sin fortplantningsperiod.

Socialt beteende

Honorna är helt ensamlevande, till skillnad från hanarna. Bland hanarna kan det förekomma flera situationer:

• Familjegrupper: Dessa är vanligtvis unga, besläktade hanar som just har skiljt sig från sin mor och arbetar tillsammans för att jaga.
• Blandade grupper: Ibland ansluter sig ensamma hanar till andra grupper som redan bildats utan att vara släkt med dem. De är vanligtvis mycket unga eller gamla geparder.
• Nomadiska hanar: Dessa kattdjur tillbringar inte mer än ett par dagar i varje revir och brukar inte ansluta sig till någon grupp av hanar. Det är vanligt att se äldre individer med den här typen av beteende, och även vuxna individer som inte accepteras i någon annan grupp.

När stridigheter mellan hanar uppstår brukar vanligtvis den största gruppen vinna. Att acceptera en ny gepard i en familjegrupp innebär också vanligtvis en process fylld av aggressioner och påfrestningar, men när den väl är inkluderad i gruppen varar unionen vanligtvis för livet.

Fortplantningsbeteende

Honorna är polygama och letar efter flera hanar i sitt område. Deras fortplantningscykel är polyestrisk – mer än en sexuell cykel per brunst – och de är mottagliga i 12 dagar i var och en av dem. Samtidigt som de reagerar på kallelserna från de hanar som kommer in i deras revir försöker de skydda sitt område.

Ritualer för uppvaktning har inte rapporterats i gepardens beteende. Normalt sett är det hanen som inleder närmandet och honan som väntar på honom.

Föräldraomsorgen sköts för övrigt uteslutande av honor. Efter att ungarna har fötts håller mamman dem på en skyddad plats i åtta veckor, och vanligtvis avvänjs de efter sex veckor.

Ungdjur stannar kvar hos sin mamma tills de är 15-17 månader gamla. Under denna period följer de med sin mamma för att lära sig jakttekniker. I själva verket jagar den vuxna honan byten och tar med dem till sina ungar för att stimulera deras jaktinstinkt.

Gepardens beteende i fångenskap

I de fall där experter har studerat gepardens beteende i fångenskap har de observerat en ganska hög förekomst av beteendestörningar. Bland dessa är meningslösa repetitiva rörelser och självskadebeteende de vanligaste.

Dessutom verkar den här artens ensamma beteende vara något utspätt i fångenskap. Honor – de mest asociala – har hållits i samma anläggning utan dödliga konflikter. Hanar har å sin sida kunnat bilda större sammanslutningar.

Ensamlivet påverkar också fortplantningen och gör den nästan omöjlig. Detta är ett problem för uppfödningsprogram i fångenskap, eftersom platsbrist tycks åsidosätta honans fortplantningsinstinkt.

Jakt- och näringsmetoder

Gepardens jaktbeteende är både effektivt och målmedvetet. Faktum är att dess effektivitet när det gäller att döda byten är 60 %, jämfört med 25 % för andra stora kattarter.

Geparden studerar noggrant terrängen innan den kastar sig mot sitt byte. Den gör så eftersom explosiviteten i dess löpning är en nackdel för dess uthållighet. Om den inte kan nå sitt byte måste den vila i cirka 20 minuter innan den kan resa sig upp, vilket gör att den hamnar i en sårbar position.

Dessutom väljer geparden sin jakttaktik utifrån terrängen och situationen och föredrar alltid platser som gör att den kan komma så nära som möjligt innan den inleder attacken. Dess plötsliga uppdykande får hjordarna att separera, vilket gör att den kan kasta sig över den närmsta hjorden.

Om terrängen däremot är ojämn och inte tillåter den att gömma sig så kommer katten att vänta på att ett av offren ska separera från gruppen och ligga i bakhåll. Den kan också utföra en långsammare distanslöpning som får gruppen av bytesdjur att röra sig tillsammans, vilket ger geparden tid att välja ut någon av dem som är lättare att fånga.

Dessa djur är biologiska underverk som aldrig upphör att förvåna oss. Tyvärr är de alltid utrotningshotade. Bestånden minskar varje år och det finns inget annat val än att skydda dem i deras naturliga miljö. Det finns dock fortfarande hopp för dem, eftersom fler och fler människor ansluter sig till kampen för deras bevarande.