Den rostfläckiga katten: livsmiljö och egenskaper

Världens minsta vildkatt finns bara i vissa områden i Indien, Sri Lanka och Nepal. På grund av den minskade populationen under de senaste åren är den upptagen på IUCN:s röda lista som en sårbar art.

Den rostfläckiga katten (Prionailurus rubiginosus) är världens minsta vildkatt. Den är nattaktiv och vanligtvis ensamlevande. Den livnär sig framför allt på fåglar och gnagare, även om den även inkluderar vissa groddjur och insekter i sin kost.

När den jagar så lyckas den nedlägga sitt byte i 60 % av fallen, vilket är bland de högsta i djurriket. Den jagar huvudsakligen på marken med snabba, oförutsägbara rörelser. Nedan berättar vi allt du behöver veta om detta magnifika lilla kattdjur.

Fysiska egenskaper hos den rostfläckiga katten

Denna katt klassas som den minsta inom sin grupp och når i vuxen ålder en höjd på bara 20 centimeter, en längd på 35-48 centimeter och en maxvikt på 2 kilo. Den är täckt över större delen av kroppen med en päls av korta gråaktiga hår, prydd med kopparfärgade fläckar på ryggen och en vit päls på magen med några mörka fläckar.

Huvudet är triangulärt med 6 mörka ränder på varje sida. Den har spetsiga öron och stora ögon som kan vara blå, gröna eller bärnstensfärgade. Detta kattdjur har en visuell förmåga som är sex gånger bättre än en människas, vilket gör att den kan identifiera sitt byte från högt uppe i träden.

Under dagen föredrar den att gömma sig i tät vegetation eller i steniga områden, och den kommer sedan ut för att jaga på natten när den känner sig säkrare. Den livnär sig framför allt på fåglar och gnagare, även om den också inkluderar vissa groddjur och insekter i dieten. Den markerar vanligtvis sitt revir med urin.

Den rostfläckiga kattens habitat

Den rostfläckiga katten är endemisk till Indien, Sri Lanka och Nepal, och den finns bara i vissa delar av dessa asiatiska länder. Den har främst hittats i områden över 2100 meter över havet. Den bor helst i lätt fuktiga till torra lövskogar.

Likaså har den en förkärlek till buskiga och steniga områden, där den skapar sin lya i grottor under häckningstiden. I olika undersökningar har man uppskattat att dess utbredning är 3 till 7 individer per 100 km².

Trots att den har en förkärlek för dessa områden har vissa mänskliga ingripanden, såsom förstörelse av skogar, expansion av jordbruket och exploatering av naturresurser, tvingat den rostfläckiga katten att bebo andra områden, såsom jordbruksfält eller till och med övergivna byggnader.

Det är uppenbart att dessa platser som bebos av människor också har lockat till sig ett visst antal gnagare, som är ett av detta kattdjurs huvudsakliga byten. Denna teori tycks visa att den rostfläckiga katten anpassar sig till nya områden i jakt på föda.

Reproduktion

Detta kattdjur blir könsmoget vid ett och ett halvt års ålder och har då kopparfärgade fläckar på kroppen. Parningen sker snabbt för att undvika hot då de befinner sig i en sårbar position. Dräktigheten varar 65-70 dagar.

När dräktigheten är avslutad isolerar sig honan för att förbereda sin lya i en grotta, där hon föder en eller två ungar. Vid födseln väger ungarna endast 60-70 gram. Dessa djur kan leva upp till tolv år i fångenskap, men deras förväntade livslängd i det vilda är okänd.

Hot och bevarandestatus

Det finns för närvarande uppskattningsvis 10 000 rostfläckiga katter på den asiatiska kontinenten. Deras population har möjligen minskat under de senaste åren på grund av att människans expansiva verksamhet har förstört en stor del av skogs- och gräsmarkerna. Användningen av vissa bekämpningsmedel i jordbruksgrödor är också ett tydligt hot mot arten, liksom tjuvjakt för dess päls eller till och med som föda.

I vissa områden i Indien används djuret dessutom som husdjur och har då ibland korsats med huskatter.

På grund av denna situation har Internationella naturvårdsunionen (IUCN) tagit upp den rostfläckiga katten på sin röda lista över sårbara och nära hotade arter. Den är också juridiskt skyddad enligt den indiska lagen om skydd av djurliv (ACT-1972).