Gråval slår rekordet för den längsta resan för ett djur!

En gråval har färdats den längsta distans som någonsin registrerats för ett levande däggdjur. Vad är orsaken till detta beteende? Är det normalt för denna art? Fortsätt läsa!

Skriven och verifierad av Biolog Samuel Sanchez.

Senaste uppdateringen: 21 december, 2022

Ibland överraskar naturen oss med nyheter som denna: en gråval har slagit rekordet för den längsta resan för ett djur och har rest runt halva världen! Efter sin rekordresa är den observerade individen av arten Eschrichtius robustus än i dag det vilda däggdjur som har rest längst under havet sedan mätningarna började.

När man får höra sådana här nyheter dyker ett antal frågor upp. Varför har den färdats så långt? Är detta ett naturligt beteende? Har mänsklig inblandning haft något att göra med denna bedrift? Härnäst ska vi besvara dessa frågor och många fler. Missa inte detta!

Nyheten

Djurets bedrift togs upp i tidskriften Nature den 8 juni 2021. De rapporterade att en gråval (Eschrichtius robustus) kan ha rest runt nästan halva världen (cirka 20 000 kilometer – över 12400 miles) under havet under en varierande tidsperiod. Låt oss ta en titt på detta i mer detalj.

Den här gråvalshanen upptäcktes första gången i Walvis Bay i Namibia år 2013. Som National Geographic uppger var detta den första observationen av arten på södra halvklotet. Trots att mötet med individen skedde för flera år sedan har det tagit lång tid att upptäcka att den gåtfulla valen kom från norra delen av Stilla havet.

För att ta reda på valens ursprung tog man ytliga hudprov och genomförde genetiska analyser på dessa. I den resulterande vetenskapliga artikeln, som publicerades i Royal Society, hävdas att individen möjligen kom från den hotade populationen i västra delen av norra Stilla havet, vilken idag omfattar cirka 200 individer.

Med hjälp av den genetiska analysen av valen kunde man bekräfta att den hade rest minst 20 000 kilometer (nästan runt halva världen) under en mycket kort period, mellan maj till juni 2013. För en art som normalt migrerar mellan 8 000 till 11 000 kilometer har denna enorma förflyttning ingen biologisk betydelse.

Varför gjorde den här gråvalen en så lång resa?

När Simon Elwen, som är medförfattare till den nämnda studien, fick information om gråvalen i Namibia år 2013 var han ganska skeptisk. Med hans egna ord: “Det är som om någon hade sagt att de hittat en isbjörn i Paris. Det är fysiskt möjligt, men det verkar inte särskilt troligt“.

Vid det här laget kan man bara spekulera varför ett så stort djur skulle slösa sin energi och sätta sin egen överlevnad på spel för att resa så långt. Forskarna har inga omedelbara svar på den frågan. De måste bedriva mer forskning i ämnet, men de har några hypoteser.

För det första kan man aldrig utesluta att djuret hade tappat bort sig eller att det hade en medfödd defekt. Den starkaste hypotesen är dock att avsmältningen av Arktis kan öppna upp nya vägar för dessa valar. Därmed kunde de utforska (eller tappa bort sig i) nya livsmiljöer. Utan tvekan är människan återigen överst på listan över de ansvariga.

Valarnas naturliga migration och bevarandet av dem

Även om man inte vet så mycket om det faktiska området där gråvalar lever, vet man att de årligen migrerar mellan födoplatserna vid polerna under sommaren och de tempererade och tropiska kalvningsområdena. Migrationsrutterna för bestånden i östra och västra Stilla havet är mycket olika och tyvärr finns det mycket lite information om den senare gruppen.

Intressant nog är båda grupperna så olika varandra att man faktiskt kunde betrakta dem som två olika underarter av gråvalar. Den östra populationen är stabil och löper minimal risk med mer än 20 500 individer. Kärnan i den västra gruppen innehåller dock endast 200 individer, vilket är anledningen till att man anser den vara hotad.

Gruppen av västliga valar nådde en historiskt låg nivå år 2010, med uppskattningsvis 26 honor som kunde fortplanta sig. Ingen av dem hade tillkommit i beståndet sedan 1995. Den extremt långsamma tillväxttakten hos dessa djur gör att de riskerar att försvinna, eftersom det tar upp till 11 år för en av dessa valar att bli könsmogen.

En kvarleva av en art som ber om hjälp.

Gråvalen som gjorde den längsta resan för ett djur kom från den västra populationen, som fortfarande är hotad. Om något är tydligt efter att ha undersökt detta fall så är det att denna bedrift förmodligen tyvärr var oavsiktlig.

Människans ingripande i den här planetens hav leder till att arter försvinner. Polerna smälter och allvarliga katastrofer inträffar i ekosystem. Med alla miljömässiga variationer som klimatförändringar för närvarande ger upphov till kommer det tyvärr att bli allt vanligare att se djur utanför sina naturliga områden.