Felin hypertrofisk kardiomyopati: symptom och behandling

Felin hypertrofisk kardiomyopati är en sjukdom som orsakar en förtjockning av väggen i den vänstra hjärtkammaren, vilket försämrar blodcirkulationen. Läs mer om sjukdomen här.

Sjukdomar i blodcirkulationssystemet är det som oroar ägarna mest, eftersom de vanligtvis är kroniska och kan hota djurets liv och välbefinnande. Bland dem alla så är felin hypertrofisk kardiomyopati den vanligaste hos dessa djur.

Om du misstänker att din katt har en hjärtsjukdom eller om du helt enkelt vill lära dig mer om den sjukdom som vi behandlar i den här artikeln så kan du läsa vidare för att lära dig allt om hypertrofisk kardiomyopati. Missa inte detta, att känna till denna sjukdom är det första steget för att trygga din katts livskvalitet.

Vad är felin hypertrofisk kardiomyopati?

Felin hypertrofisk kardiomyopati är en hjärtsjukdom där muskelväggen i den vänstra hjärtkammaren tjocknar på ett onormalt sätt. Denna hypertrofi minskar hjärtkammarens förmåga att lagra blod när hjärtat slår.

Med denna förminskning av vänster kammare kan hjärtat inte cirkulera tillräckligt med blod per slag. I slutändan orsakar detta tillstånd högt blodtryck och tromboembolism, liksom andra sjukdomstillstånd av kardiovaskulär typ.

CMHF och tromboembolism

Den vanligaste och farligaste komplikationen vid felin hypertrofisk kardiomyopati är den tidigare nämnda tromboembolismen. En trombos är en blodpropp som kan blockera blodcirkulationen, med olika konsekvenser beroende på var den fastnar. Det senare är känt som en embolism.

Eftersom blodflödet vid hypertrofisk kardiomyopati är långsammare hinner blodet koagulera i blodkärlen och bilda dessa blodproppar. En katt med detta tillstånd kan få en eller flera episoder av tromboembolism under sin livstid, vilket på lång sikt ökar risken för hjärtinfarkt eller slaganfall.

Orsaker till felin hypertrofisk kardiomyopati

Det finns två typer av detta tillstånd beroende på ursprung. Primär felin hypertrofisk kardiomyopati orsakas av det tidigare nämnda ärftliga anlaget. Sekundär hypertrofisk kardiomyopati är däremot en följd av sjukdomar som redan finns hos katten, t.ex. kronisk njursvikt, giftstruma eller subaortisk stenos.

Symptom på sjukdomen

Symptomen på felin hypertrofisk kardiomyopati varierar beroende på hur långt sjukdomen har framskridit. Till en början, när kammarväggen börjar tjockna, är katten symptomfri eller kanske mer slö än normalt. I takt med att sjukdomen fortskrider uppkommer andra symptom. Följande är de viktigaste av dessa.

• Bristande aptit eller anorexi
• Letargi och inaktivitet
• Snabbare andning än normalt (takypné).
• Svårighet att andas (dyspné)
• Munnen är öppen för att andas
• Kräkningar
• Tillfälliga arytmier
• Högt blodtryck (hypertoni)
• Tromboembolism

Diagnos av felin hypertrofisk kardiomyopati

Det enda diagnostiska testet för feln hypertrofisk kardiomyopati är ekokardiografi, som ger en direkt bild av hjärtat och den förtjockade hjärtväggen. Röntgenstrålar upptäcker endast sjukdomen när den redan är mycket långt framskriden, så de är inte användbara för en tidig diagnos.

För att felin hypertrofisk kardiomyopati ska ha en god prognos är det viktigt att upptäcka den innan tromboembolism inträffar. Om katten har denna sjukdom och den inte upptäcks innan katten genomgår ett invasivt ingrepp (t.ex. operation) kan dessutom allvarliga komplikationer uppstå.

Behandling

Det finns inget botemedel mot felin hypertrofisk kardiomyopati. Därför är den behandling som katten får palliativ och syftar till att upprätthålla en optimal livskvalitet hos patienten så länge som möjligt.

Endast en veterinär är kvalificerad att fastställa den lämpligaste kombinationen av läkemedel för varje specifikt fall. De vanligaste läkemedlen som man ordinerar för denna sjukdom är följande:

• Vätskedrivande medel används för att minska vätskan i lungorna och pleurahålan, som ansamlas vid hypertoni. Vätskan kan man behöva avlägsna genom att föra in en kateter genom bröstväggen.
• Läkemedel för att stödja hjärtfunktionen: de vanligaste av dessa är angiotensinkonverterande enzymhämmare, betablockerare och kalciumkanalblockerare. Syftet är att slappna av hjärtmuskeln, vidga blodkärlen och sänka hjärtfrekvensen vid arytmier.
• Acetylsalicylsyra: ges i mycket låga, kontrollerade doser för att minska risken för tromboembolism.
• Amlodipin: sänker blodtrycket i de fall där hypertoni är kattens största problem.

Slutligen rekommenderar veterinären att du skapar en stressfri miljö för din katt. Varje skräck- eller ångestperiod är en ny möjlighet för sjukdomen att bli värre.

Du måste ta hand om deras diet (se alltid till att den är saltfattig) och vara uppmärksam på eventuella tecken på tromboembolism. Samarbeta med din veterinär så gott du kan, eftersom denna sjukdom varar hela livet och din katt är beroende av att du tar hand om den och ser till att den får kärlek och ro.